Schuberts Oktett med Janine Jansen

Tro mig när jag säger att du kan gå an
Du verkar normal och även frisk och kry
Och stoppa strumpor det förmodar jag du kan
Har rätt så fin hy och regelbundna tänder

Med dessa rader har förmodligen flest svenskar närmat sig Franz Schuberts Oktett i F-dur. Texten är de öppnande fraserna i sången Du går an ur Hasse och Tages revy Spader, Madame! från 1969. Revyn var fullmatad med satiriska texter, allt till tonerna av olika verk av Franz Schubert, med Monica Zetterlunds Donna Juanita (melodi: sjätte symfonins andra sats) som det främst kvarlevande numret. Grynet Molvig och Tage Danielsson framför den näpna texten i Du går an till toner tagna ur oktettens fjärde sats. 

Och nog passar musiken till en kärleksduett, så solig som den är. Hela oktettens grundstämning är ljus och klar, trots att de flesta av de verk Schubert skrev vid samma tid i livet hade en tragisk och melankolisk ton. Att han några år tidigare hade drabbats av syfilis, den plågsamma sjukdom som skulle leda till hans död, lär ha varit en bidragande faktor till detta. “Varje natt när jag somnar hoppas jag att jag inte ska vakna igen, och varje morgon påminner mig bara om föregående dags olycka” skrev Schubert i ett brev samma år som han komponerade Oktett i F-dur.

Inspirerad av Beethoven

Oktetten var ett beställningsverk från en greve Ferdinand von Troyer. Greven var en skicklig klarinettist med en stor vurm för Ludwig van Beethoven och särskilt dennes Septett i Ess-dur från 1800. Nu gav han Schubert i uppdrag att komponera något i samma stil och tradition. Beethoven själv ska ha uttryckt att han önskade att septetten hade bränts upp, och var mycket irriterad på att publiken i Wien höll fast vid äldre verk medan hans kompositioner fortsatte att utvecklas. Schubert lyssnade däremot till sin uppdragsgivares önskemål och skrev musik som såväl liknade Beethovens vad gällde den lätta tonen, som instrumentation och form. Han adderade dock en andra violin i sättningen, och musikaliskt lyfts klarinetten särskilt fram så att von Troyer skulle kunna glänsa. 

Mellan de båda yttersatsernas lätta och snabba anslag, följer två långsamma satser och två med danskaraktär; menuetten har folkvisan som grund och andas idylliskt lantliv, medan scherzot med sin galopperande rytm tecknar olika jaktmotiv. Finalen har en långsam introduktion med dova klanger som skulle kunna vara ett uttryck för Schuberts egna lidande. Men den ersätts av en lättare stämning och ett variationstema där de olika instrumenten får skina. Detta personliga djup stod i kontrast till den lätta och underhållande musiken som utmärkte klassicismens divertimento-tradition, med Haydn och Mozart som mästare, och gav en föraning om romantikens mer subjektiva uttryck. Schuberts oktett befinner sig i ett gränsland. 

Fyra år efter att han färdigställer verket avlider Schubert. Vid det här laget har publiken rört sig vidare och hans musik faller i glömska. Först 1889 blir Oktetten publicerad, tack vare Johannes Brahms ihärdiga förespråkande. Samtidigt har Franz Schuberts kvarlevor flyttats till Wien Zentralfriedhof och begravts intill Beethovens. Där vilar de två än idag. 

Text: Clara Mårtensson