TJAJKOVSKIJS SYMFONI NR 4
Det unga dirigentstjärnskottet Marta Gardolinska gör sin debutkonsert med Sveriges Radios Symfoniorkester i en konsert som innehåller känslofyllda och gripande stycken. Underbarnet Lili Boulangers frejdiga D´un matin de printemps inleder festen, som fortsätter med Carmensvit nr 1, vilket är ett pärlband av musik från Bizets populära opera. Det hela avslutas med Tjajkovskijs högst biografiska fjärde symfoni från 1878.
Konserten sänds på Berwaldhallen Play samt i Sveriges Radio P2 fredagen den 8 april kl 19:00.
D´un matin de printemps, ” En vårmorgon”, utgör tillsammans med syskonverket, D’un soir triste, ”Under en vemodig kväll”, en diptyk. Lili Boulanger själv ansåg och betraktade dem som pendanger. Verket skrevs ursprungligen 1917 för violin och piano, men det blev flera varianter; som duett för flöjt och piano samt som trio för violin, cello och piano. Orkestreringen skedde i januari 1918, och var bland det sista som hon orkade göra. Hennes tragiska öde var utmätt redan från barndomen på grund av Crohns sjukdom, och hon kom att avlida endast 24 år gammal några månader senare. Världen förlorade en av musikhistoriens största naturbegåvningar.
De båda verken är helt olika i sin sinnesstämning, men D’un matin de printemps är det ljusaste av dem. Samtidigt finns det också inslag av vemod trots den glada karaktären, och de båda verken har beröringspunkter och likheter. Kompositionen slår an känslorna, och väcker en undran om vad som skulle ha kunnat komma ur hennes penna ifall hon fått chansen att leva vidare.
Uruppförandet av Bizets opera Carmen år 1875 blev först fiasko, men snart kom den att betraktas som ett mästerverk. Starka, intensivt lidelsefulla utspel, ett färgrikt, mångsidigt partitur och känslan av den realistiska spanska lokalfärgen, bäddade för den succé som kom en tid efter urpremiären.
Idag är operan en av de mest omtyckta och spelade i världen, och den har behållit sin popularitet. Musiken är högt älskad av många, och otaliga arrangemang för olika instrumentalbesättningar har gjorts. Redan kort efter Bizets död sammanställde hans vän Ernest Guiraud (som komponerat recitativen i Carmen) två sviter med musik från operan. Bägge dessa innehåller sex nummer var, och följer nära tonsättarens egen orkestrering.
I svit nr 1 ingår bland annat Carmens Séguedilla.
Tjajkovskijs homosexuella läggning orsakade honom ett enormt känslomässigt lidande, vilket är mycket tydligt i den musik som skrevs kring år 1877. Tjajkovskij skrev det som skulle bli symfoni nr 4 parallellt med operan Eugen Onegin, och båda verken speglar hans korta, olyckliga äktenskap med Antonina Miljukova. Detta var ett äktenskap som han ingick i strid med sina känslor, för att följa konventionen. Situationen är väl dokumenterad i brev till den förtrogna vännen och mecenaten, änkan Nadesja von Meck, som han delgav alla sina hemligaste och mest intima tankar och känslor.
Symfonin är utan tvekan självbiografisk, men den vittnar inte bara om hans själsplågor, utan även om en ny artistisk mognad. Introduktionen är själva kärnan till hela stycket och i brev till von Meck har han beskrivit tankarna kring detta. Genom hela verket utgår han från detta tema, ett slags ”motto” som återkommer och representerar ödet ”som hindrar längtan efter lycka att nå sitt mål”. Att använda sig att ett motto i musiken var inget nytt, men att låta det övriga tonmaterialet helt genomsyras av temat var innovativt och nyskapande.
Symfonin fullbordades 1878 efter en lång semester i Västeuropa, dit han rest för att hämta kraft efter äktenskapets upplösning. Symfonin låter trots allt inte så tragisk, särskilt om man jämför med den betydligt svartare sjätte symfonin. Han hade även funnit sällskap i den fagre, unge violinisten Joseph Kotek (som han skrev sin violinkonsert i D-dur för), och kunde nu vända blad.
Text: Andreas Konvicka
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Marta Gardolińska är för närvarande Young Conductor in Association vid Bournemouth symfoniorkester, med vilka hon på kort varsel gjorde en hyllad debut i oktober 2018. Säsongen 2019–2020 har hon varit Gustavo Dudamel Fellow vid Los Angeles filharmoniker, debuterat med Royal Northern Sinfonia och återvänt till österrikiska Tonkünstler-Orchester. Som gästdirigent har hon även uppträtt med Skotska kammarorkestern, operaorkestrarna vid Teatro Lirico i Trieste och operahuset i Poznań samt Armeniens nationella kammarorkester.
Tidigare har hon varit förste dirigent för Akademischer Orchesterverein i Wien och säsongen 2017–2018 var hon chefsdirigent och konstnärlig ledare för Wiens Tekniska Universtets Orkester. Hon är också aktiv inom operavärlden, sedan 2017 som assistent till Tadeusz Kozłowski som återupptäckt polsk opera av tonsättare som Felix Nowowiejski och Ignacy Jan Paderewski. Hon har nått framgångar i internationella dirigenttävlingar i Polen, Grekland och Hong Kong.
Julia Kretz-Larsson är sedan 2015 alternerande första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester. Hon är även medlem i kammarmusikensemblen Spectrum Concerts Berlin, som utöver en egen konsertserie i Berlinfilharmonin har uppträtt i bland annat Carnegie Hall i New York City och Concertgebouw i Amsterdam. Hon har tidigare varit medlem i både Lucerne Festival Orchestra och som stämledare i Mahler Chamber Orchestra.
Vid sidan om orkestertjänstgöringen är Kretz-Larsson även en aktiv kammarmusiker. Hon har spelat med bland andra Janine Jansen, Isabelle Faust, Cecilia Zilliacus och Torleif Thedéen och uppträtt på välrenommerade festivaler i Salzburg, Utrecht och Schleswig-Holstein, Schubertiade i Voralberg och Vinterfest i Mora. Hon har spelat in kammarmusik för bland andra BIS, dB och Harmonia Mundi och skivan Amanda Maier vol. 3 från 2018 belönades med en Grammis. Med Julius Stern Pianotrio har hon vunnit priser vid internationella tävlingar i Florens, Berlin och Trieste.
Julia Kretz-Larsson undervisar på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hon är född i Berlin, har studerat för professor Marianne Boettcher, för professor Thomas Brandis på Konstuniversitetet i Berlin, samt för Josef Suk i Prag.
Musiken
Lili Boulanger, som dog 1918 vid tjugofyra års ålder, var på god väg att bli en av 1900-talets framstående franska tonsättare. Hon sällar sig till skaran av tonsättare som dött alldeles för unga.
Arbetet med D’un matin de printemps pågick mellan 1917 och 1918, och är följaktligen ett av Boulangers sista verk. Hon började komponera det på våren 1917 som ett stycke för violin och piano (eller flöjt och piano), varpå hon gjorde ytterligare en version för pianotrio. Slutligen orkestrerades verket i januari 1918. De olika versionerna överensstämmer inte exakt, men Boulanger betraktade dem som parallella, vilande på samma grund.
Musiken låter inte som om den kommer från en dödsbädd, till skillnad från många av hennes andra verk vid den här tiden, utan tvärtom är verket fullt av liv och energi. Debussys och andra franska impressionistiska kompositörers inflytande på henne är tydligt hörbart i de frodiga modala harmonierna, de skimrande texturerna och de komplicerade rytmiska ackompanjemangen. Hon har även låtit sig inspireras av spanska kompositörer, som till exempel de Falla. Ett visst inflytande från Gabriel Fauré, hennes lärare i komposition, kan skönjas men det gör henne inte mindre unik i sin originalitet och fräschör.
D’un matin de printemps är strukturerad i A-B-A form och full av lekfulla vändningar och rytmiska delikatesser. Boulanger använder sig färgstarkt av blåssektionen, ett drag som fångar lyssnaren direkt från början, där det glada huvudtemat som introduceras av soloföjten i sitt låga register ställs mot lätt prasslande stråkar och skimrande inslag av triangel och celesta. Detta återkommande motiv förs sedan växelvis runt mellan stråkarna och träblåsarna. Musiken övergår snart till någonting nytt, och den glada karaktären förändras i den något mörkare mittsektionen, som utgör en skarp kontrast till de båda ytterdelarna.
I den avslutande sektionen blir tempot återigen snabbare, och musiken utbrister i ett crescendo och en uppbyggnad av volym och energi i hela orkestern. Plötsligt tunnas texturen ut till kammarliknande kombinationer – en passage som påminner om Mahlers Das Lied von der Erde, ett verk som Boulanger var bekant med. Det är som om Boulanger velat förmedla vårens tillblivande, dess förändring och slutgiltiga förgänglighet.
Text: Andreas Konvicka
”Kärlek låter sig aldrig tvinga, som himlens fågel är den fri. Inget kan den till lydnad bringa, nej, utan band vill den förbli.”
Inledningen i den välkända Habaneran beskriver väl den frisinnade Carmens livsfilosofi. Georges Bizets opera Carmen bygger på Prosper Mérimées kärvt realistiska novell från 1848, som dock behandlas mycket fritt av librettisterna Henri Meilhac och Ludovic Halévy. Även Bizet var aktiv i textutformandet och orden i Habaneran är nästan helt och hållet hans.
I 1820-talets Sevilla samlas männen på torget utanför cigarrfabriken för att beundra de kvinnliga arbetarna när de kommer ut på middagsrast. Den som får mest uppmärksamhet är den vackra och självständiga Carmen, som med sitt förföriska sätt hänför alla män. Efter ett bråk blir hon arresterad, men genom att lova vakten Don José sin kärlek så släpper han henne fri. José blir fängslad för att ha hjälpt Carmen att fly.
När José släpps fri har Carmen hunnit rikta sitt intresse mot både tjurfäktaren Escamillo och löjtnanten Zuniga, vilket gör José rasande svartsjuk. Men Carmen ser kärlek som något som är i nuet; hon söker inte efter det beständiga i varken män eller ägodelar, utan lever efter sina egna lagar. Carmens känslor för José växlar – hon är förälskad, men tröttnar till slut på hans svartsjuka och meddelar honom att hon inte vill ha honom.
Carmen riktar än en gång sin uppmärksamhet till Escamillo och går med honom till tjurfäktningsarenan. Väl där träffar hon José, som återigen försöker att övertyga henne att välja honom, men Carmen avvisar honom genom att kasta ringen hon fått av honom. I vrede och desperation knivhugger José henne till döds, samtidigt som jublet skallar i arenan när Escamilllo har dödat tjuren.
Operan Carmen skildrar Spanien, men genom fransmannen Georges Bizets ögon. Uruppförandet skedde i Paris 1875. Operan mottogs initialt med skepsis, då den starka socialrealismen inte föll den franska publiken i smaken, men inom kort blev Carmen en succé. Den innehåller några av operalitteraturens mest kända örhängen som Habaneran, Blomsterarian och Toreadorarian. Tyvärr hann Bizet själv inte uppleva operans succé, då han avled kort efter uruppförandet. Carmen uppfördes för första gången i Sverige på Stockholmsoperan 1878.
Text: Nina Sandell
Partituret sändes till kollegan Sergej Tanejev, som kritiserade vad han ansåg var ”för programmatiskt” och ”för balettlikt”. Tjajkovskij protesterade, ”programmet” kunde ju inte beskrivas i ord. En symfoni borde väl uttrycka allt det som inte kan sägas, men som hjärtat skriker efter att få sagt? Tanejevs fråga om en koppling till Beethovens femte symfoni förstod han, den hade faktiskt varit en musikalisk modell. Per brev anförtroddes von Meck att första satsens anslående inledande fanfarer, som gör sig påminda då och då, står för ödet. ”Denna oundvikliga kraft, som hindrar att hoppet om lycka blir verklighet”. Valsen som följer kan absolut föra tanken till baletternas Tjajkovskij, den återkommer mot slutet av satsen i rejält förändrad form. Den andra satsen klingar av melankolisk folkvisa, men passionen saknas inte heller här. Tredje satsens inledning för enbart pizzicato-stråkar med drag av balalajka ändrar stämningen till något lättsammare. I triodelen tyckte sig tonsättaren själv höra en raglande, berusad bonde. Så börjar finalen i en anda av pompa, ståt och glädje, Tjajkovskij som allra mest praktfull. Det hotfulla ödestemat dyker upp igen, men dess kraft är bruten. Tonsättaren kunde lugna madame von Meck: ”Det finns fortfarande enkel, naiv lycka – att glädjas åt andra gör livet uthärdligt”. En triumf över ödet, trots allt.
Text: Gunnar Lanzky-Otto
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 20 minuter (ingen paus)
Biljetter
Fler konserter
DANNYS JUBILEUMSKONSERT
SING ALONG FÖR STORA OCH SMÅ 2022
Stäm upp i kända och omtyckta barnvisor om känslor tillsammans med barn från musikklasser och allsångsledaren Johan Pejler.
RADIOKÖREN: URTIDSLJUS OCH NATTSKUGGA
Peter Dijkstra möter Radiokören i en konsert med musik av makarna Mahler, Johannes Brahms samt Arnold Schönberg.