Sjostakovitj & Korngold
Erich Wolfgang Korngold förknippas med underbart överdådig filmmusik. I Korngolds Violinkonsert knyter den finska violinisten Elina Vähälä an till Hollywoods starkt mättade färgpalett. Med Sjostakovitj reflekterande och inåtblickande Symfoni nr 6 fortsätter Klaus Mäkelä sitt Sjostakovitj-tema som präglar hans första säsong som Radiosymfonikernas förste gästdirigent.
Den här produktionen ingår i en eller flera rabatterade konsertserier.

När det unga stjärnskottet Klaus Mäkelä debuterade i Berwaldhallen hösten 2017 gjorde han ett så starkt intryck på musikerna att han snart därefter tillfrågades om att bli förste gästdirigent. Han blev därmed den yngste någonsin att få ett längre kontrakt med Radiosymfonikerna. Mäkelä har ett stort intresse för rysk musik och visade i sin bejublade debutkonsert med Göteborgs symfoniker, där han dirigerade Sjostakovitj, att han är en betydande kraft att räkna med i den här repertoaren.
Sjostakovitj komponerade 15 symfonier. Den första tillkom redan som examensarbete vid konservatoriet under det i Sovjet experimentella 1920-talet. Men tiderna skulle hårdna och hans Symfoni nr 6 kan höras som en återspegling av de svåra omständigheter som tonsättaren verkade under. En mörk första sats bildar motvikt till livliga efterföljande satser; enligt dirigenten Mark Wigglesworth ville Sjostakovitj genom kontrasterna illustrera den irrationella värld han levde i. Med detta i åtanke blir den cirkusartade sista satsen närmast en ironisk kommentar till Stalins önskan om optimistiska och bullrande finaler.
Sjostakovitj och Korngold verkar kanske inte ha haft så mycket gemensamt, men de var båda något av underbarn och dessutom flitiga kompositörer av filmmusik. Sjostakovitj skaffade sig erfarenhet av det nya mediet genom arbete som stumfilmspianist, och kom att skriva musik till närmare 40 filmer. Korngold kom i kontakt med filmen efter att på 1930-talet ha emigrerat till USA, där han under ett drygt decennium rönte stora framgångar som filmkompositör.
I sin Violinkonsert från 1947 bygger Korngold vidare på teman från filmmusiken, och det är verkligen en överdådig ljudpalett av tindrande och nostalgisk färgrikedom som målas upp framför lyssnaren. Men här hörs också melodisk fantasi, rytmisk vitalitet och virtuosa utmaningar för kvällens solist, Elina Vähälä, som gjorde konsertdebut redan i tolvårsåldern. För några år sedan framträdde hon på Nobel Peace Prize-konserten inför hundratals miljoner tv-tittare. Vähälä är även professor i violin vid Musikhögskolan i Karlsruhe.
Text: Axel Lindhe