Esa-Pekka Salonen dirigerar Musorgskijs Chovansjtjina
aug.
23
Fredag 17:00
DATUM PASSERAT
Ett konsertant framförande av Musorgskijs mörka och dramatiska opera Chovansjtjina. Spelplatsen är det sena 1600-talet, i början av Peter den stores regeringstid, innan den unge tsaren blivit myndig – det är upplagt för maktkamp. Striden står mellan militär- och tsarmakt, mellan ortodox och reformerad religion, öst och väst. Vi får storslagna operakörer och starka personporträtt, däribland den unga änkan Marfa, en av operahistoriens mest gripande mezzosopranroller.
Operan textas på svenska med textmaskin i konsertlokalen. Du kan även få textningen på svenska, eller i andra översättningar, direkt i din telefon via appen Subtitle Mobile. Mer information skickas ut till dig med konsertbiljett före föreställningen och du kan även ta del av instruktionerna här intill.
Medverkande
-
Finska radions symfoniorkester
Finska radions symfoniorkester, RSO, är det finska public service-bolaget Yles orkester med uppdrag att producera och främja inhemsk musikkultur. Radioorkestern grundades år 1927 med en besättning på tio musiker. På 1960-talet utvidgades besättningen till full symfoniorkester. Orkesterns konserter sänds direkt i Yles tv- och radiokanaler, på webben på Yle Arenan, samt i inspelade eftersändningar.
Orkesterns chefsdirigent sedan 2021 är Nicholas Collon. Tidigare chefsdirigenter har varit Toivo Haapanen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam, Jukka-Pekka Saraste, Sakari Oramo och Hannu Lintu.
Den allra nyaste inhemska musiken har en viktig plats i RSO:s repertoar. Orkestern beställer och uruppför varje år ett flertal nya verk. Till orkesterns uppgifter hör också att för Yles arkiv spela in all finländsk orkestermusik med fulla sändningsrättigheter. RSO har spelat in på skiva musik av bland andra György Ligeti, Péter Eötvös, Carl Nielsen, Kimmo Hakola, Christian Lindberg, Kaija Saariaho och Esa-Pekka Salonen. Orkesterns skivinspelningar har fått prestigefulla utmärkelser såsom Gramophone Award, MIDEM Classical Award och av BBC Music Magazine.
-
Tapiola kammarkör
Sedan den grundades år 1983 har Tapiola kammarkör varit välrenommerad inom den finländska körvärlden. Kören är baserad i Esbo och leds sedan 1998 av sin konstnärlige ledare, Hannu Norjanen. Tidigare ledare har varit Eric-Olof Söderström och Juha Kuivanen. Kören har arbetat med framstående gästdirigenter som Harry Christophers, Paul Hillier och Peter Schreier och har en repertoar som sträcker sig från barockmusik till nutida musik, med slagsida åt musik från romantiken och framåt.
Kören ger ett antal konserter i Helsingfors med omnejd och turnerar därtill såväl inom Finland som utomlands, och har gjort turnéresor till USA, Tyskland, Danmark, Sverige och Taiwan. Kören arbetar regelbundet med betydande finska orkestrar såsom Radions symfoniorkester, Esbo stadsorkester och Finländska barockorkestern. De deltar regelbundet i konsertprojekt under Helsingfors festspel.
Genom åren har Tapiola kammarkör beställt ett antal nya körverk av tonsättare som Kaija Saariaho, Jaakko Mäntyjärvi, Jouni Kaipainen, Erkki-Sven Tüür och Veljo Tormis. De har gjort dussintals skivinspelningar, däribland av de samlade körverken för blandad kör av Toivo Kuula, Jean Sibelius och Leevi Madetoja, liksom betydande verk av Jaakko Mäntyjärvi, Krzysztof Penderecki och Kaija Saariaho.
-
Dominante
Dominante består av 60 sångare, merparten studenter eller alumner vid Aalto-universitetet. Kören grundades 1975 som en studentkör vid dåvarande Tekniska högskolan Helsingfors. Dominantes ägnar sig framför allt åt att framföra ambitiös a cappella-musik och klassiska orkesterverk, och gör dessutom årligen konsertturnéer, gästspel vid festivaler och medverkar i internationella körtävlingar.
Seppo Murto är sedan 1981 körens konstnärlige ledare. Under sin långa tid med kören har Murto utvecklat den till en av Finlands främsta blandade körer, dessutom med gott internationellt rykte tack vare dess frekventa utlandsturnéer. Bland körens senaste gästspel kan nännas festivalerna Young Artists Bayreuth, Leizpich Bach Festival och Taipei International Choral Festival.
Bara under det senaste decenniet har Dominante beställt och uruppfört tio nya körverk av åtta olika samtida tonsättare. Klassiska körverk av finska tonsättare som Jean Sibelius och Toivo Kuula har också en särskild plats i körens repertoar. Dominante samarbetar ofta med orkestrar som Finska radions symfoniorkester, Finländska barockorkestern och Helsingfors stadsorkester. Vid sidan av de stora klassiska verken har kören även framfört mindre kända verk såsom samtida tonsättaren Jussi Chydeinus De profundis. Dominante har medverkat på mer än 20 skivinspelningar, flera av dem hyllade av kritiker såväl nationellt som i Europa.
-
Helsingfors kammarkör
Helsingfors kammarkör är en professionell kör som regelbundet framträder vid finländska såväl som internationella festivaler och samarbetar med både symfoniorkestrar, tidig musik- och nutida musik-ensembler. Körens konserter sänds regelbundet i radio och på tv och har även visats på den europeiska ARTE-kanalen. Kören grundades 1962 som Finska radions kammarkör och har verkat under sitt nuvarande namn sedan 2005.
Nils Schwekendiek är sedan 2007 Helsingfors kammarkörs konstnärlige ledare, då han efterträdde tonsättare Kimmo Hakola. Körens breda repertoar sträcker sig från medeltida till nutida musik och just arbetet med nyskriven musik är ett av körens kännemärken. Kören beställer ofta nya verk och har sedan 2005 uruppfört mer än 80 nyskrivna stycken, liksom mer än 30 finlandspremiärer. Kören uppträder i besättningar från en till 32 sångare.
Helsingfors kammarkör samarbetar regelbundet med olika, internationellt profilerade skivmärken. Tillsammans med sin konstnärlige ledare Nils Schweckendiek vann kören 2024 en Grammy Award för albumet Kaija Saariaho: Reconnaissance. Kören medverkade även på 2010 års Grammy-nominerade inspelning av Magnus Lindbergs Graffiti med Finska radions symfoniorkester och Sakari Oramo. Kören har tilldelats och nominerats till åtskilliga andra prestigefyllda internationella priser och utmärkelser.
-
Esa-Pekka Salonen, hedersdirigent
Esa-Pekka Salonen är känd och omtalad världen över, både som dirigent och som tonsättare. Han utmanar och förnyar ständigt den klassiska musikens roll i vår tid. Sedan 2020 är han musikalisk ledare för San Franciscos symfoniorkester, där han arbetar med åtta samarbetspartners inom en rad olika discipliner från komposition till robotik. Han har utnämnts till hedersdirigent för tre av världens främsta orkestrar: Sveriges Radios Symfoniorkester, som han var chefsdirigent för 1985–1995; Los Angeles filharmoniker, som han var chefsdirigent för 1992–2009; samt Philharmonia-orkestern i London, där han var chefsdirigent och konstnärlig rådgivare 2008–2021. Han är även medgrundare av Östersjöfestivalen, i vars konstnärliga ledning han satt från starten 2003 till 2018.
Med San Franciscos symfoniorkester har Salonen arbetat för att bredda orkesterns förmågor och möjligheter, med siktet mot nya konsertformer och andra sammanhang för orkestermusik i framtiden. Säsongen 2023/24 leder Salonen uruppföranden av Jesper Nordins violinkonsert Convergences med Pekka Kuusisto, Anders Hillborgs pianokonsert med Emanuel Ax, och Jens Ibsens orkesterverk Drowned in Light, samtliga med San Franciscos symfoniorkester.
Som tonsättare har Salonen skrivit flera hyllade verk. Åren 2015–2018 var han residenstonsättare hos New Yorks filharmoniker. Säsongen 2022/23 var han residenstonsättare hos Berlinerfilharmonikerna. I oktober 2023 ledde Salonen Los Angeles filharmoniker i ett helt nytt verk som han skrivit med anledning av 20-årsjubileet för orkesterns hemmascen, Walt Disney Concert Hall. Han leder även Finska Radions Symfoniorkester och Philadelphia-orkestern i sin nyskrivna Sinfonia concertante för orgel och orkester, med Olivier Latry som solist.
Esa-Pekka Salonen har tilldelats en lång rad priser och utmärkelser, såsom den kungliga medaljen Litteris et Artibus, Riddare av franska Arts et Lettres-orden, samt Pro Finlandia-medaljen och Riddartecknet 1:a klass av Finlands Lejons orden. Han har belönats med flera tonsättarpriser, såsom UNESCO Rostrum för verket Floof, Grawemeyer Award för hans violinkonsert, och Nemmers Composition Prize. År 2020 tilldelades han hederstiteln Kommendör 1:a klass av Brittiska imperieorden.
-
Mika Kares bas, Ivan Chovanskij
Den finske basen Mika Kares har etablerat sig som en internationellt eftersökt operasångare med en bred repertoar som omfattar såväl de stora italienska och tyska operakompositörerna som Verdi, Wagner och Mozart som de viktigaste rollerna i den slaviska och finska operakatalogen. Han gör regelbundna gästspel vid framstående operahus och festivaler världen över och har arbetat med dirigenter som Christian Thielemann, Teodor Currentzis, Nikolaus Harnoncourt, François-Xavier Roth och Kent Nagano.
Sommaren 2024 uppträdde Kares vid tre festivaler: som Hagen i Wagners Ragnarök i Bayreuth, som Zaccaria i Verdis Nabucco och som Kommendatoren i Mozarts Don Giovanni i Nyslott, samt som La Roche i Strauss Capriccio i Salzburg. Därtill sjöng han i Verdis Requiem med Gewandhausorkestern och Franz Welser-Möst. Föregående säsong sjöng han bland annat Daland i Wagners Den flygande holländaren vid Chicago Lyric Opera, Jacopo Fiesco i Verdis Simon Boccanegra vid Opera National i Paris och Ivan Chovanskij i Musorgskijs Chovansjtjina vid Staatsoper Berlin.
Dessutom är Kares en eftertraktad konsertsolist med stora verk som Mozarts Requiem, Rossinis Stabat Mater, Beethovens nionde symfoni och Missa solemnis, samt Mahlers åttonde och Sjostakovitjs 13:e och 14:e symfonier på sin repertoar. Liveinspelningen av Bartóks Riddar Blåskäggs borg med Helsingfors stadsorkester, Susanna Mälkki och Kares i titelrollen nominerades år 2022 till en Grammy Award.
-
Tuomas Katajala tenor, Andrej Chovanskij
Den finländske sångaren Tuomas Katajala är en mångsidig och eftersökt tenor som har rönt stora framgångar på både opera- och konsertscenen. Han har studerat på Sibelius-Akademin i Helsingfors, samt i Rom och Amsterdam. Katajala har ett bestående och nära samarbete med Finlands nationalopera i Helsingfors, och med Nyslotts operafestival där han gjorde sin sceniska debut som Tamino i Mozarts Trollflöjten. Han har arbetat med dirigenter som Vladimir Ashkenazy, Kent Nagano, Klaus Mäkelä, Pablo Heras-Casado, Esa-Pekka Salonen och Susanna Mälkki.
Säsongen 2023/24 rolldebuterade han som huvudrollen i Wagners Lohengrin på Nyslotts operafestival, som Erik i Den flygande holländaren i en uppsättning i Beijing, samt som Chevalier de la Force i Poulencs Karmelitsystrarna på Finlands nationalopera. Han sjöng dessutom bland annat Mahlers Lied von der Erde i Milanos symfoniorkesters öppningskonsert på La Scala och Lili Boulangers Faust et Hélène med Finska radions symfoniorkester och Hannu Lintu.
På Katajalas operarepertoar finns flera Mozartroller: Ferrando i Così fan tutte, Don Ottavio i Don Giovanni och Belmonte i Enleveringen ur seraljen; därtill Steuermann i Wagners Den flygande holländaren, Max i Webers Friskytten och Almaviva i Rossinis Barberaren i Sevilla. Som konsert- och oratoriesångare har han sjungit alla stora verk av Bach, Händel, Mozart, Haydn, Beethoven, Mendelssohn, Bruckner, Mahler och Britten på konserter runt om i USA, Europa, Skandinavien och i Japan.
-
Kristofer Lundin tenor, Vasilij Golitsyn
Den svenske tenoren Kristofer Lundin ersätter Giorgi Sturua i rollen som prins Vasilij Golitsyn på grund av sjukdom.
Lundin debuterar den kommande säsongen på Bergens nationalopera som greve Albert i Korngolds Die tote Stadt, på Opéra de Lyon som prins Yamadori i Puccinis Madama Butterfly, och på Teatro di San Carlo som Andre juden i Strauss Salome. Han sjöng nyligen Prins Yamadori vid festivalen i Aix-en-Provence, En svagsint i Musorgskijs Boris Godunov i både Toulouse och Paris, samt Buddy i urpremiären för Andrea Tarrodis Sylvia med Piteå kammaropera.
Tidigare har Lundin sjungit bland annat Heinrich der Schreiber i Wagners Tannhäuser på Opéra de Lyon, Šapkin i Janáčeks Döda huset på Hessisches Staatstheater Wiesbaden, Peter Quint i Brittens The Turn of the Screw på Folkoperan i Stockholm och Macduff i Verdis Macbeth på Norrlandsoperan i Umeå. Han debuterade vid festivalen i Aix-en-Provence som Andre juden i Strauss Salome och vid Festspelen i Salzburg som Odoardo i Händels Ariodante. Kristofer Lundin har en examen från Stockholms konstnärliga högskola, är tidigare medlem av Zürichoperans operastudio och alumn vid Aix-en-Provence-festivalens Mozart/Händel-akademi.
-
Tomi Punkeri baryton, Fjodor Sjaklovityj
Den finländske barytonen Tomi Punkeri har gjort sig ett namn för sin starka scennärvaro och mörka, mjuka röst. Bland hans operaroller där och i Finland kan nämnas Dandini i Rossinis Askungen, Papageno i Mozarts Trollflöjten, Schaunard i Puccinis La Bohème, Ned Keene i Brittens Peter Grimes och Masetto i Mozarts Don Giovanni. Som konsertsångare har Punkeri uppträtt med bland andra Finska radions symfoniorkester, Det kongelige kapel i Köpenhamn, Finländska barockorkestern och Österbottens kammarorkester. Konsertrepertoaren inkluderar de stora oratorierna och passionerna av Bach, Mozarts och Faurés respektive Requiem, Haydns Missa in tempore belli och lieder såsom Schuberts sångcykler Die schöne Müllerin och Winterreise.
Punkeri har uppmärksammats i både inhemska och internationella tävlingar. Hösten 2023 vann han ett specialpris i finalen i Klaudia Taev-tävlingen. Samma år nominerades han till årets operasångare i Danmark av CPHCulture. Bland andra internationella tävlingar kan nämnas Hans Gabor Belvedere-tävlingen, Wigmore Hall International Song Competition och Concours Musical International i Montreal. Han har en masterexamen från akademien vid Den konglige opera i Köpenhamn och deltog i Den konglige operas tvååriga Young Artist-program åren 2020–2022.
-
Nadezhda Karyazina mezzosopran, Marfa
Den ryska mezzosopranen Nadezhda Karyazina är en operasångerska i ropet. Bland höjdpunkterna den senaste tiden kan nämnas, förutom turnén med Finska radions symfoniorkester och Esa-Pekka Salonen som Marfa i Mussorgskijs Chovansjtjina, dessutom Prinsessan Clarice i Prokofjevs Kärleken till de tre apelsinerna vid Semperoper Dresden, Isabella i Rossinis Italienskan i Alger och Eurydike i Glucks Orfeo ed Euridice vid Zürich-operan, samt Hannah i Mieczysław Weinbergs Passageraren vid Teatro Real i Madrid.
Efter att ha utexaminerats från Ryska teaterakademin i Moskva studerade Karyazina först vidare vid Galina Vishnevskaya Opera Centre och därefter som medlem i Bolsjojteaterns Young Artist Programme. Åren 2013–2015 var hon medlem i Jette Parker Artists Programme vid Royal Opera House i London där hon sjöng bland annat Maddalena i Verdis Rigoletto och Mercedes i Bizets Carmen. 2015 blev hon medlem av ensemblen vid Staatsoper Hamburg, där hon sjungit roller som Suzuki i Puccinis Madama Butterfly, Rosina i Rossinis Barberaren i Sevilla och Cherubino i Mozarts Figaros bröllop.
-
Wolfgang Ablinger-Sperrhacke tenor, Skrivaren
Den österrikiske tenoren Wolfgang Ablinger-Sperrhacke uppträder vid de stora operahusen runt om i hela Europa. Till hans paradroller hör Mime i Wagners Rhenguldet och Siegfried som han sjungit vid bland annat La Scala i Milano, Semperoper Dresden, De Nederlandse Opera, Bunka Kaikan i Tokyo, Bayerische Staatsoper och Capitole de Toulose. Även Dr. Caius i Verdis Falstaff, Hauptmann i Bergs Wozzeck, Herodes i Strauss Salome och Valzacchi i Strauss Rosenkavaljeren hör till de roller vilka han återkommit till flera gånger. Han sjöng även Klaus Narr i Pierre Audis uppmärksammade sceniska version av Schönbergs Gurrelieder.
Ablinger-Sperrhacke har uppträtt mer än 130 gånger vid Glyndebourne-festivalen och därtill gästat festivalerna i Baden-Baden, Aix-en-Provence, Bregenz, Luzern, Salzburg, Helsingfors, med flera. Han har arbetat med regissörer som Krzysztof Warlikowski, Jürgen Flimm, Andreas Homoki, Simon McBurney och Michel Fau, och med dirigenter som Kirill Petrenko, Daniel Barenboim, Ingo Metzmacher, Franz Welser-Möst, Kent Nagano och Esa-Pekka Salonen.
Han utnämndes 2021 till Bayerischer Kammersänger och mottog året därpå både den franska statens utmärkelse, Arts et Lettres-ordens riddartecken, och den österrikiska statsorden Ehrenkreuz für Wissenschaft und Kunst. Han har studerat vid musikhögskolan i Wien och debuterade 1997 vid Opéra National i Paris.
-
Olga Heikkilä sopran, Susanna
Den mångsidiga finska sopranen Olga Heikkilä har avgångsbetyg Helsingfors konservatorium, Opera-akademien i Köpenhamn och Sibelius-Akademin. Sedan 2017 är hon doktorand vid Sibelius-Akademin och undersöker i sin avhandling, som har rubriken À tour de Pierrot lunaire, gränslandet mellan tal och sång. Den senaste tiden har även upptagits av Kaija Saariahos uppmärksammade opera Innocence, där hon först framförde en talroll och därefter studerade in ytterligare en roll. Innocence har hon bland annat medverkat i på Nationale Opera & Ballet i Amsterdam.
Heikkilä har gästspelat bland annat på operorna i Köpenhamn och Stuttgart, på La Monnaie i Bryssel, Staatsoper Berlin, Finlands nationalopera, Royal Opera House i London och vid festivalen i Aix-en-Provence. Hon har haft tävlingsframgångar i Kangasniemi och Villmanstrand i Finland, i Klaudia Tave-tävlingen i Estland och IVC i ’s-Hertogenbosch i Nederländerna. Hon uppträder regelbundet med europeiska och finländska kammarorkestrar och ensembler under dirigenter såsom Michael Boder, Eva Ollikainen och Ingo Metzmacher.
-
Ain Anger bas, Dosifej
Den estniske basen Ain Anger uppträder på världens främsta opera- och konsertscener och utnämndes 2020 till Kammersänger av den österrikiska staten. Sedan debuten på Wiener Staatsoper 2004 som Monterone i Verdis Rigoletto har han sjungit mer än 40 roller där, bland annat Dosifej i Musorgskis Chovansjtjina, Heinrich der Vogler i Wagners Lohengrin, Kommendören i Barrie Koskys uppsättning av Mozarts Don Giovanni och flera betydande Verdi-roller såsom Zaccaria i Nabucco, Jacopo Fiesco i Simon Boccanegra och Sparafucile i Rigoletto.
Säsongen 2023/24 sjöng han bland annat Fiesco i Simon Boccanegra och Storinkvisitorn i Don Carlos vid La Scala i Milano, samt Hermann i Tannhäuser och Daland i Den flygande holländaren vid Bayerische Staatsoper. Dessutom sjöng han Gremin i Eugen Onegin vid Wiener Staatsoper och medverkade i Jaap Van Zwedens konsertanta framförande av Den flygande holländaren med Hong Kongs filharmoniska orkester.
Bland Angers andra nämnvärda framföranden de senaste åren kan nämnas Mahlers Symfoni nr 8 under ledning av Riccardo Chailly vid La Scala, samt med NHK symfoniorkester i Tokyo och Paavo Järvi. Dessutom Verdis Requiem med Strasbourgs filharmoniska orkester och Aziz Shokhakimov samt Santa Cecilia-akademiens orkester och Daniel Oren. Han har även medverkat i flera uppsättningar vid Opéra National i Paris och vid Bayerische Staatsoper.
-
Natalia Tanasii sopran, Emma
Den moldaviska sopranen Natalia Tanasii uppträdde under säsongen 2023/24 som Micaëla i Bizets Carmen i regi av Andreas Homoki under ledning av Gianandrea Noseda vid Opernhaus Zürich. Hon debuterade även vid Staatsoper Hamburg som Mimì i Puccinis La Bohème, en roll hon även sjöng vid Nationalteatern i Prag samma säsong. Framöver väntar bland annat debuter vid Teatro Real i Madrid och festspelen i Salzburg, samt återbesök vid Staatsoper Hamburg.
Tanasii har även gjort succé som Tatjana i Tjajkovskijs Eugen Onegin, en roll hon sjungit vid La Monnaie i Bryssel, Teatro Massimo i Palermo, Opéra Royal de Wallonie i Liège, vid Lausanne-operan, samt Garsington Opera. Hon debuterade vid Volksoper Wien som titelrollen i Tjajkovskijs Jolanta och vid Oper Frankfurt som Micaëla i Carmen. Hon har tidigare även sjungit Femte tjänarinnan i Strauss Elektra vid Opernhaus Zürich och i Salzburg, samt Mimì i La Bohème vid Teatro Nacional de São Carlos i Lissabon. År 2019 belönades hon med andra pris i den prestigefyllda internationella sångtävlingen Neue Stimmen.
Hon har även uppmärksammats för sin medverkan i Calixto Bieitos sceniska uppsättning av Brittens War Requiem vid både Den Norske Opera & Ballet och Teatro Arriaga i Bilbao. Som medlem i Opernhaus Zürichs operastudio 2017–2019 sjöng hon bland annat John Blund i Humperdincks Hans och Greta, titelrollen i Massenets Manon och Kate Pinkerton i Puccinis Madama Butterfly.
-
Johan Krogius tenor, Kuzka
Den finske tenoren Johan Krogius gästade Nyslotts operafestival sommaren 2024 som Don Ottavio i Mozarts Don Giovanni och som Ismael i Verdis Nabucco. Säsongen 2024/25 turnerar han med Finska radions symfoniorkester och Esa-Pekka Salonen som Kuszka i Musorgskijs Chovansjtjina, medverkar i Joonas Kokkonens The Last Temptations vid Tammerforsoperan, samt i Mozarts Requiem vid Berlinfilharmonin. Han rolldebuterar dessutom vid Staatsoper Unter den Linden i Berlin som Tybalt i Gounods Roméo et Juliette samt som Gralriddare i Wagners Parsifal, och sjunger Värdshusvärden i Wagners Rosenkavaljeren.
År 2021 vann Krogius Timo Mustakallio-tävlingen och belönades samma år med första pris i Helsinki Lied-tävlingen vid Helsingfors konservatorium. Sedan säsongen 2022/23 ingår han i Staatsoper Unter den Lindens internationella operastudio och har där sjungit roller i bland annat Rosenkavaljeren, Mozarts Idomeneo och Trollflöjten, Puccinis La Bohème och Verdis Rigoletto. Säsongen 2023/24 sjöng han bland annat Leukippos i Strauss Daphne och Stresjnev i Musorgskijs Chovansjtjina.
Hans konsertrepertoar omfattar såväl barock- och renässansmusik som lieder och de stora oratorierna. Han arbetar med ensembler såsom Jyväskylä sinfonia, Helsingfors barockorkester, Esbo stadsorkester och Åbo filharmoniska orkester.
-
Elias Brown, assisterande dirigent
Elias Brown är verksam som dirigent, tonsättare, improvisatör och kurator som strävar efter att skapa meningsfulla lyssnarmiljöer både i och utanför konsertsalen. Säsongen 2023/24 tillträdde Brown som Salonen Fellow vid Colburn School i Los Angeles med Esa-Pekka Salonen som mentor. Som en del av utbildningen assisterade han Salonen vid San Franciscos symfoniorkester och var dessutom assisterande dirigent för Colburn Conservatory Orchestra inom skolans Nagaunee Conducting Program.
Säsongen 2022/23 var Brown assisterande dirigent för Koreas nationella symfoniorkester i Seoul, efter att ha vunnit både första pris och orkesterns pris vid Korean International Conducting Competition. Han har tilldelats stipendium från Tyska musikrådets dirigentforum och dubbla utmärkelser från Solti-stiftelsen i USA. Han har arbetat bland andra Vlaanderens symfoniorkester, BBC National Orchestra of Wales, orkestern vid Komische Oper Berlin och Basels kammarorkester och deltagit i mästarkurser för bland andra David Zinman, Kristiina Poska, Marin Alsop och Johannes Schlaefli.
Vid sidan av dirigering har han fått mentorskap som kurator genom Sounds Now-programmet vid Onassis Stegi i Aten och hans kompositioner har framförts vid Institute of Contemporary Arts i London, Krama-festivalen i Aten och vid Contemporary Arts Centre i Vilnius.
-
Tuomas Norvio, ljuddesign
Tuomas Norvio är ljuddesigner och ljudkonstnär. Han har en bakgrund i den elektroniska musiken och är numera aktiv inom flera olika konstarter och genrer. Han är intresserad av ljudmassor och av att manipulera akustiska och konkreta element och arbetar med allt från inspelning och produktion till komposition och arrangering. Han är permanent residensartist vid Tero Saarinen-kompaniet.
Norvio har skapat musik och ljud för dansuppsättningar, modern cirkus, multikonstnärliga verk, installationer samt för andra artister. Han spelar live-elektronik tillsammans med Hildá Länsman och hör till ensemblen Pohjonen Alanko. Norvio har samarbetat med bland annat Johanna Nuutinen, Tero Saarinen, Kimmo Pohjonen, Tapani Rinne, defunensemble, Esa-Pekka Salonen, Thom Monckton och Sari Palmgren. Han har tilldelats Säde-hederspriset och Teosto-priset.
-
Gerard McBurney, regissör
Gerard McBurney är verksam som tonsättare, skribent och projektskapare inom teater, radio, tv och på konsertscenen. Han har samarbetat med bland andra Mark Elder och Halléorkestern, Southbank och Barbican i London, Lincoln Center i New York City, festivalerna i Luzern och Aix-en-Provence och med flera framstående orkestrar. Han har regisserat uppsättningar av bland annat Felix Mendelssohns En midsommarnattsdröm, Edward Elgars Gerontius dröm, det massiva verket Genesis Suite av sju olika tonsättare, samt Alban Bergs Wozzeck.
McBurney har författat och presenterat dokumentärer om bland andra Sergej Rachmaninov, Hildegard av Bingen, Gaetano Donizetti och Mark Anthony Turnage och var under åren 1982–2006 en välkänd radioprofil i BBC Radio 3. I över ett decennium arbetade han som konstnärlig rådgivare hos Chicago symfoniorkester och arbetade bland annat med det framgångsrika konsertprojektet Beyond the Score. Som tonsättare har han skapat orkester- och kammarmusik, teaterverk, sånger och körverk. Till hans nämnvärda verk hör baletten White Nights, kammaroperan The Airman’s Tale, samt kammarstyckena Desire och Stones and Trees.
Efter två års universitetsstudier vid konservatoriet i Moskva på 1980-talet har McBurney haft ett särskilt intresse för rysk musik. Detta har bland annat lett till omfattande rekonstruktioner av bortglömda verk av Dmitrij Sjostakovitj, såsom operan Orango från 1932, varietéföreställningen Hypothetically Murderd från 1931 och en jazzsvit nr 2 från 1938. Nytolkningen av Modest Musorgskijs episka opera Chovansjtjina är McBurneys senaste stora projekt.
-
Charlotte McBurney, regiassistent
Charlotte McBurney slog igenom som röstskådespelerska i huvudrollen som Amicia i det hyllade videospelet A Plague Tale: Innocence från 2019. Hon återvände till rollen i uppföljaren, A Plague Tale: Requiem tre år senare. År 2023 nominerades hon till en BAFTA för röstskådespelare i en ledande roll för sitt arbete med Requeim. Samma år gjorde hon rollen som Jill i ett annat uppmärksammat videospel, Final Fantasy XVI. Hon har även medverkat i en del kortfilmer. McBurney började ta teaterlektioner på fritiden som fjortonåring och upptäcktes av talangscouter på The Young Actress Theatre i London.
-
Hannu Norjanen, körledare och instuderare
Musiken
Ungefärlig konsertlängd: 3 tim 50 min inkl paus
-
MODEST MUSORGSKIJ: Chovansjtjina
3 h
Handlingen bygger på händelser i Rysslands historia. Operans första halva börjar en tidig morgon, på det berömda Röda torget i Moskva vid Kreml, mitt under Moskvaupproret 1682. Kvällen före ledde den ärelystne och brutale furst Ivan Chovanskij sina trogna infanterister, streltserna, i en blodig massaker och gatorna är mörkt röda. Chovanskij och hans anhängare behöver bundsförvanter för att fullfölja sin plan, så i andra akten stämmer de träff med två bittra rivaler.
Furst Vasilij Golitsyn är en man med västeuropeisk smak och stil, en militärledare lierad med prinsessan Sofia Aleksejevna. Han planerar att hjälpa henne regera medan hennes yngre bröder är omyndiga. Dosifej är en helt annan slags ledare: han förkastar all slags regeringsmakt och eftersträvar en återgång till ett medeltida samhällsskick baserat på konservativa religiösa värderingar. De tre männen grälar högljutt tills de inser att de är avslöjade, och de flyr till sina respektive tillhåll.
Dramats enda helt uppdiktade karaktär är Marfa, den kvinnliga huvudrollen, som vi möter i operans alla akter. Musorgskij, som uppfann henne, betraktade henne som historiens kärna. Hon delar den gammaltroende Dosifejs religiösa övertygelse, men har även en sexuell relation med furst Chovanskijs ondskefulle son, Andrej, och utnyttjas därtill av furst Golitsyn, som tror att hon är en profet som kan avslöja hans öde. Golitsyn kallar henne för en ”hamnskiftare”, och Marfa liknar verkligen ett sagoväsen: hon är ömsom ond, ömsom god; ena stunden en älskare, den andra en skoningslös plågoande; hon är både jordisk och överjordisk. Marfa är en fantastisk karaktär, en rysk motsvarighet till Alban Bergs Lulu eller Alfredo Catalanis Loreley.
Operans andra halva börjar 1689, under den nu vuxne tsar Peter den stores maktkamp mot sin halvsyster Sofia Aleksejevna. Musorgskij glider elegant mellan de här två historiska händelserna så att de verkar äga rum direkt efter varandra i stället för med sju års mellanrum. Furst Chovanskijs streltser firar sina framgångar med ett vildsint dryckeslag, men plötsligt vår de veta att Peter den store har skickat legosoldater efter dem. Förfärade bönfaller streltserna att furst Chovanskij skall rädda dem, men han uppmanar dem i stället att acceptera sitt öde, att deras tid är förbi. Själv flyr han till sitt palats och tröstar sig med musik, rusdrycker och sina konkubiner. Scenen slutar med att Chovanskij på ett spektakulärt sätt mördas av ett sändebud från den unge tsaren.
Tillbaka på Röda torget, där operan började, ser vi furst Golitsyn föras bort i exil till den karga vildmarken i norr. Därefter leds alla streltserna in på torget för att avrättas inför en hånfull folkmassa. I sista stund benådas de av tsar Peter, som har andra planer för dem. Dosifej och hans anhängare, de gammaltroende, har tagit sin tillflykt djupt inne i skogen – de vägrar låta sig fängslas av tsar Peter och hans styrkor. I stället planerar de att begå kollektivt självmord genom att bränna sig själva inne i en gammal träkyrka. Marfa har lockat med sig den föraktlige prins Andrej, som för sent inser att han kommer att dö vid hennes sida i lågorna.
Gerard McBurney
Svensk översättning av David Saulesco
Om konserten
Modest Musorgskij är en djupt egendomlig, kraftfull och originell tonsättare. Till skillnad från sina samtida kollegor Pjotr Tjajkovskij och Nikolaj Rimskij-Korsakov var han nästan helt självlärd, och vilade på sitt fantastiska, instinktiva gehör och sin stora pianistiska talang. Han hämtade inspiration från gammal folklig och liturgisk rysk musik, klangen från de medeltida kyrkklockorna och, mer än något annat, det ryska språket som han älskade.
Mest av allt ville Musorgskij berätta en historia: måla människoporträtt genom att sömlöst fläta samman ord, musik och skådespel. Likt många av tidens ryska konstnärer – däribland Tjajkovskij, författaren Fjodor Dostojevskij och målaren Ilja Repin – ville Musorgskij utforska och skildra hans hemlands våldsamma och olyckliga öde. Hans medel var omfattande ”opera-krönikor” där han sökte förklara varför hans hemland då, liksom nu, har en så utpräglat katastrofal historia.
Musorgskijs första försök var bearbetningen av Pusjkins Boris Godunov, en Macbeth-liknande historia om en tyrann som grep den ryska tronen på sent 1500-tal. Nästa mörka och våldsamma episod att gestalta blev Chovansjtjina, som äger rum ett hundratal år efter Boris Godunov. I slutet av 1600-talet försökte rivaliserande grupper ledda av den hänsynslöse furst Chovanskij att ta den ryska tronen med våld och list, men i sista stund besegras de alla av Peter den store.
Musorgskij gjorde omfattande historiska efterforskningar i denna omtumlande period och sammanfattade det sedan i ett egenskrivet libretto. Han komprimerade handlingen till ett rafflande kioskvältarmanus, där flera års händelser skildras som om de äger rum inom loppet av ett par dagar. När texten var färdig komponerade han musiken över flera års tid, som en mosaik – inte från början till slut, utan en bit i taget, med inspirationen som ledstjärna.
Resultatet hör till Musorgskijs allra bästa musik, med hjärtskärande känslouttryck, förkrossande tungsinne, och genomgående präglat av hans älskade kyrkklockor, hymnmelodier och längtansfulla folksånger. Men Musorgskij blev aldrig riktigt färdig, och han orkestrerade bara en bråkdel av det flera hundra sidor långa partituret som liknar en jättelik sång för piano och röster.
Ända sedan han dog 1881 har andra musikälskare och kompositörer lockats av Chovansjtjina. Rimskij-Korsakov gjorde en första spelbar version, men ändrade och strök mycket enligt hans personliga smak. Senare bad balettchefen Sergej Djagilev Maurice Ravel och Igor Stravinsky att tillsammans ta fram en ny version som låg närmare Musorgskijs egna avsikter. Av denna återstår bara Stravinskys ljuvliga slut på operan som han skrev 1913, vid samma tid som Våroffer uruppfördes.
På 1950-talet orkestrerade Dmitrij Sjostakovitj hela Musorgskijs pianopartitur, och det är denna version som oftast spelas. Stravinskys slut återfanns senare och infogas numera ofta i uppsättningar. Dessutom har sedermera ett antal tidiga skisser av slutscenen återupptäckts i ryska arkiv.
Huvuddelen av detta framförande utgörs av Sjostakovitjs orkestrering av, med Stravinskys spöklika och vackra slut, och däremellan – som en slags bro – en rekonstruktion av de återfunna skisserna, skapad av undertecknad. Tanken var att samtida lyssnare skulle få höra kvarlevorna av Musorgskijs ursprungstankar, utan att konkurrera med Sjostakovitjs och Stravinskys enastående bidrag. Därmed var det viktigt att skisserna skulle presenteras som fragment, hastiga dagboksanteckningar som får liv utan att förställas till något mer än just skisser.
Ett sådant sätt att ge skisserna liv är mot en helt nyskapad ljudkuliss av den ryktbare finske ljudkonstnären Tuomas Norvio. Eftersom slutscenen utspelar sig djupt i den ryska urskogen var idén att Norvios komposition skulle frammana detta enorma naturrike, och att skisserna skulle framträda som små andetag från inuti den.
Det var också viktigt att överbrygga Sjostakovitjs och Stravinskys olika stilar. Sjostakovitj hade marinerats i Musorgskijs musik i hela sitt liv och skapade en på samma gång storslagen och otroligt dyster klangvärld. Stravinsky, med ett helt annat tonspråk, utgick ifrån Musorgskijs skriftliga beskrivningar av den intensivt mystiska stillhet han ville åstadkomma i operans slutscen. Han införlivade också en gammal slavisk kyrkovisa från sent 1600-tal, till psaltartexten ”Herren är min herde”.
Den här bryggan av skisser tar oss från Sjostakovitjs musikaliska värld till Stravinskys, så att vi kan uppleva hur båda dessa stora kompositörer på var sitt sätt bottnade i deras enastående föregångares, Modest Musorgskijs, storverk.
Gerard McBurney
Svensk översättning av David Saulesco
aug.
23
Fredag 17:00
DATUM PASSERAT