HARDING TOLKAR MOZARTS REQUIEM
Säsongens tredje konsert i Berwaldhallen med chefsdirigent Daniel Harding, där Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören tolkar Mozarts allra sista verk – hans skälvande vackra Requiem. Vi får dessutom höra Gustav Mahlers storslagna Symfoni nr 4.
Konserten sänds direkt i Sveriges Radio P2. Mozarts Requiem sänds med bild på Berwaldhallen Play fredag 1 oktober kl. 19.03.
Lär dig mer om Mozarts Requiem i vår samtalsserie Nyfiken På som du hittar på Berwaldhallen Play.
Vid sidan om Brahms och Verdis requiem är Mozarts Requiem ett av de allra mest spelade. Det är överjordisk musik som förmår att beröra oss på djupet och som förflyttar våra sinnen till en helt egen värld, bortom tid och rum. Mozart skrev musiken under sitt sista levnadsår, 1791. Beställaren var greve Franz von Walsegg som önskade en mässa till minne av sin bortgångna hustru, och som dessutom hade en önskan att själv stå som tonsättare till verket. Vid Mozarts död i början av december låg verket ofullbordat och olika tonsättare arbetade med att försöka fullborda vad Mozart hade påbörjat. Den mest kände var Mozarts elev Franz Xaver Süssmayr. Vid den här konserten får vi ta del av Mozarts Requiem i musikern och musikforskaren Franz Beyers utgåva; av många dirigenter ansedd som den version som allra bäst tar till vara Mozarts förmodade intentioner med sitt fantastiska verk.
Himmelsk – eller överjordisk – är också en bra benämning på Mahlers fjärde symfoni. Det är en av hans mest populära symfonier och ett verk som med mahlerska mått har en mer beskedlig orkesterbesättning än brukligt, då både tuba och tromboner saknas. Det är också en symfoni som brukar ses som ett av hans mer ljusa och lättsamma verk, även om musiken även innehåller mörkare stråk.
Den fjärde symfonin räknas tillsammans med de tre tidigare symfonierna till de så kallade ”Wunderhorn-symfonierna”, som inspirerats av sångsamlingen Des Knaben Wunderhorn (Gossens förtrollade horn). Mahler upptäckte tidigt dessa folkliga visor och när han sommaren 1899 började arbetet med fjärde symfonin var utgångspunkten just Wunderhorn-sången Das himmlische Leben, först tonsatt år 1892. Till att börja med tänkte Mahler använda sången som avslutning i tredje symfonin, men valde istället att orkestrera om den och placera den som final i den fjärde symfonin. I och med att finalsatsen redan låg klar när han började komponera, kunde han skapa tematiska samband mellan de tre första satserna och den magiskt skimrande finalen. Här sjunger solisten om hur himlen kan te sig sedd genom ett barns oskuldsfulla ögon.
Vid den här konserten har vi förmånen att lyssna till hur den kritikerrosade sydafrikanska sopranen Pretty Yende, tillsammans med chefsdirigent Daniel Harding och Radiosymfonikerna, tolkar denna känslosamma musik.
Axel Lindhe
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.
Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.
Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.
Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007 och sedan 2019 även orkesterns förste konstnärlige ledare, med ett uppdrag som omfattar att hitta nya programformat för att presentera klassisk musik. Det arbetet inleddes redan säsongen 2014/2015 med den uppmärksammade konsert- och föreläsningsserien Interplay. Harding är även hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra, som han arbetat med i över 20 år, och konstnärlig ledare för Youth Music Culture, Greater Bay Area i Kina. Säsongen 2024/2025 tillträder han som chefsdirigent vid Santa Cecilia-akademien i Rom.
Harding är en ständig gäst hos världens främsta orkestrar, däribland Wienerfilharmonikerna, Berlinerfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester, Concertgebouworkestern och La Scala-filharmonikerna. I USA har han uppträtt med Bostons, Chicagos och San Franciscos symfoniorkestrar, med Clevelands orkester, samt med Los Angeles och New Yorks filharmoniker. Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid La Scala i Milano, Wiens stadsopera, Royal Opera House i London, samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg. Han har tidigare varit konstnärlig ledare för Orchestre de Paris och för Anima Mundi-festivalen i Pisa, samt förste gästdirigent för Londons symfoniorkester.
Daniel Harding turnerar med Sveriges Radios Symfoniorkester till Europas mest prestigefyllda scener och har spelat in hyllade och prisbelönade skivor med orkestern. Hans kontrakt som chefsdirigent och konstnärlig ledare fortsätter till och med våren 2025. ”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också fortsätter att växa” säger han om sitt samarbete med orkestern.
År 2002 mottog Harding den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 tilldelad han till Officier des Arts et des Lettres. 2012 valdes han in som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien. 2021 mottog han Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Daniel Harding är född i Oxford i England och spelade trumpet innan han började dirigera i sena tonåren. Sedan 2016 är han även utbildad trafikpilot.
Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester sedan 2008. Under åren 2015–2020 var hon konstnärlig ledare för Musica Vitae, med vilka hon uruppförde över 20 verk och gjorde åtskilliga inspelningar och turnéer. 2019 efterträdde hon Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens Kammarorkester.
Som gästande konsertmästare har hon spelat med bland andra Londons Symfoniorkester, Mahler Chamber Orchestra och Philharmonia-orkestern. Som solist och musikalisk ledare har hon uppträtt med bland andra Tapiola Sinfonietta, Nordiska Kammarorkestern, Trondheim-solistene och australiska ACO Collective. Hon har uppträtt som solist med bland andra Göteborgs Symfoniker, Copenhagen Phil, BBC Skotska Symfoniorkester, Academy of St Martin in the Fields och Sveriges Radios Symfoniorkester, med dirigenter såsom Neeme Järvi, Andrew Manze och Daniel Harding.
De senaste åren har hon uruppfört solokonserter av Daniel Börtz, Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson. Hon har gjort mer än 30 skivinspelningar, bland dem Carl Nielsens och Britta Byströms violinkonserter. Nyligen släpptes en skiva med verk av Laura Netzel, samt Stockholm Diary inspelad med Mellersta Österbottens Kammarorkester. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert med Simon Crawford-Phillips och Musica Vitae nominerades 2019 till en Grammy Award.
Våren 2020 uppmärksammades hennes inspelning av Mendelssohns stråkoktett, där hon spelade alla instrument och stämmor själv. Ytterligare två inspelningar i samma anda har följt: Britta Byströms oktett A Room of One’s Own, samt Johan Halvorsens Passacaglia inspelad med Radiosymfonikernas solokontrabasist Rick Stotijn.
2001 grundade hon Change Music Festival i Kungsbacka. Hon är även medgrundare av Kungsbacka Pianotrio som givit mer än 700 konserter världen över, och Stockholm Syndrome Ensemble som består av några utav Europas bästa kammarmusiker.
Sedan 2008 är Malin Broman ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.
Sydafrikanska sopranen Pretty Yende är född i den lilla staden Piet Retief och har gjort en rekordsnabb karriär inom operavärlden. Sedan hon gjorde sin professionella operadebut på den lettiska nationalteatern i Riga som Micaela i Carmen, har hon framträtt på nästan alla de stora scenerna i världen, inklusive Royal Opera House, Covent Garden, Opéra National de Paris, Metropolitan Opera, Teatro alla Scala i Milano, Deutsche Oper Berlin, Staatsoper Berlin, Bayerische Staatsoper i München, Opernhaus Zürich och Gran Teatre del Liceu i Barcelona.
Den brittiske tenoren Andrew Staples har framträtt med dirigenter som Sir Simon Rattle, Daniel Harding och Yannick Nézet-Séguin och orkestrar som Berlinerfilharmonikerna, Bayerska radions symfoniorkester, London Symphony Orchestra och Wienerfilharmonikerna. Han har gjort flera hyllade framträdanden i Berwaldhallen, exempelvis i Bachs Matteuspassion med Alan Gilbert 2019, i Elgars Gerontius dröm med Daniel Harding hösten 2019, i Mozarts Don Giovanni sommaren 2020 och i Bachs Johannespassion våren 2021.
Som operasångare gjorde Staples 2019 en uppmärksammad debut vid Metropolitan i New York som Andres i Bergs Wozzeck. En månad senare rönte han nya framgångar när han på kort varsel hoppade in i Mahlers Das Lied von der Erde med Gustavo Dudamel och New York Philharmonic Orchestra. Staples gästar regelbundet Royal Opera House i London där han bland annat sjungit Tamino i Trollflöjten, Flammand i Capriccio, Narraboth i Salome och Artabanes i Artaxerxes.
Under säsongen 2023/24 har Staples gästat bland annat Orchestre de Paris, Gürzenich Orchester, San Francisco Symphony, Müncher Philharmoniker, Stavanger Symphony och Orquesta de Valencia. Tillsammans med Les Siècles och Francois-Xavier Roth har han under våren 2024 turnerat Europa, samt gjort inspelningar av Das Lied von der Erde och har dessutom framträtt i flera konsertanta versioner av bland annat Mozarts Idomeneo, Beethovens Fidelio och Strauss Ariadne.
Andrew Staples har spelat in flera stora dramatiska verk på skiva, däribland John Adams opera Doctor Atomic, Edward Elgars Gerontius dröm och Bohuslav Martinůs oratorium Gilgamesheposet. Staples är även verksam som regissör och har bland annat gjort uppsättningar av Così fan tutte och La bohème i London, Händels Dido and Aeneas på en dansklubb i Berlin med Kiez Oper, samt en produktion för Choir of London där Brittens körklassiker Hymn to St Cecilia interfolieras med verk av palestinska flyktingar.
Basen Tareq Nazmi föddes i Kuwait och började sin scenkarriär i Bayerska statsoperans operastudio. Han blev sedan medlem i operahusets ensemble och gjorde då bland annat rollerna som Talaren i Trollflöjten, Publio i Titus mildhet och Colline i La bohème. På Theater an der Wien har han spelat Bottom i En midsommarnattsdröm och han debuterade år 2016 på Salzburgfestivalen. Nazmi har tillsammans med Sir John Eliot Gardiner turnerat i Europa som Clement VII i en konsertant version av Benvenuto Cellini. Hans konsertuppträdanden inkluderar också National Symphony Orchestra, Orchestre de Paris och Deutsches Symphonie-Orchester. Han har även framträtt med pianisten Gerold Huber i München, Köln, Ingolstadt samt i Londons prestigefyllda Wigmore Hall.
Marc Korovitch studerade vid Sorbonne, École Normale de Musique i Paris och Haute École de Musique i Genève för bland annat Denis Rouger, Celso Antunes, Michael Gläser, Dominique Rouits och Colin Metters.
Korovitch gästar regelbundet ACCENTUS, Chœur de Radio France, SWR Vokalensemble Stuttgart, Zbor HRT (kroatiska Radiokören), NDR Chor, Europa Chor Akademie, WDR Chor, English Voices, Coro de la Comunidad de Madrid, RTS Choir (serbiska radions kör), Eric Ericsons Kammarkör och Groot Omroepkoor (Nederländernas Radiokör), Haag Kammarorkester, Zagrebs Barockorkester, Berliner Sinfonietta, Simfonijski orkestar Hrvatske radiotelevizije (kroatiska Radio- och TV-orkestern) och Opéra Orchestre national Montpellier Occitanie. Korovitch är även den yngsta dirigenten någonsin som har dirigerat Concerto Köln i Tyskland och på turné i Italien och Polen.
Han samarbetar återkommande med dirigenter som Sir Simon Rattle, Herbert Blomstedt, Klaus Mäkelä, Daniel Harding, Lahav Shani, Gustavo Dudamel, Alan Gilbert, Philippe Jordan, Louis Langrée, Leonardo García Alarcón, Laurence Equilbey, Esa-Pekka Salonen och Jaap van Zweden i konserthus som Philharmonie de Paris, Theater an der Wien, Elbphilharmonie i Hamburg, Lincoln Center i New York, Berwaldhallen i Stockholm, National Auditorium of Music i Madrid, Tokyo Opera City och under stora festivaler som Radio-France festivalen i Montpellier, Rencontres Musicales d’Evian, Mozartwoche i Salzburg, Östersjöfestivalen i Stockholm och Mostly Mozart festivalen i New York.
Från 2017 till 2024 var Korovitch dirigent för Jeune Chœur de Paris och mellan 2022 och 2023 huvuddirigent för Chœur de l’Orchestre de Paris. År 2019 utsågs han till kormästare för Radiokören, i september 2022 chefsdirigent för Orchestre Colonne och är sedan 2023 chefsdirigent för Crnogorski simfonijski orkestar (Montenegros Symfoniorkester). 2024 utsågs han även till chefsdirigent för Spanska Radio- och TV-kören RTVE.
Marc Korovitch brinner för undervisning och var professor i kördirigering vid Conservatoire à Rayonnement Régional de Paris och vid Pôle Supérieur Paris Boulogne Billancourt under sju år.
Musiken
Wolfgang Amadeus Mozart fick aldrig veta vem som sommaren 1791 skickade ”den mystiske mannen i grått” till honom för att beställa en dödsmässa. Den gåtan är sedan länge löst: Greve Franz von Walsegg ville med detta verk hedra sin hustru som dött den 14 februari samma år. När greven senare kunde uppföra verket i cistercienserklostrets kyrka i Wiener-Neustadt, den 14 december, hade han egenhändigt kopierat ner hela partituret och försett det med titeln ”Rekviem komponerat av greve Walsegg”. Det var inte första gången denne excentriske musikälskare uppträdde i lånta fjädrar. Men, låt oss vara tacksamma för att han inte enbart vände sig till Wiens bäste bildhuggare för att beställa ett gravmonument utan också kontaktade sin tids störste tonsättare.
Som bekant hann Mozart inte fullborda verket före sin död, den 5 december 1791. I stället blev det Mozarts elev Franz Xaver Süssmayr som – efter att två andra hade givit upp – tilldelades uppgiften. I ett brev till förlaget Breitkopf & Härtel, som svarade för mässans första utgivning, meddelade Süssmayr att han ensam har komponerat satserna Sanctus, Benedictus och Agnus Dei. Till de övriga satserna har Mozart – fortfarande enligt Süssmayr – utarbetat sångstämmorna samt besiffrad generalbas, medan instrumentationen endast är antydd med ”en idé här och där”. Av den sista satsen i Sekvens-avsnittet, Lacrimosa, har Mozart dock bara komponerat de första åtta takterna; resten är av Süssmayrs hand.
Vad vi förmodligen aldrig får veta är hur mycket material Mozart hade överlämnat muntligen och på de papperslappar, ”zettelchen”, som skall ha funnits men som hittills inte har påträffats. Den informationen tog Mozart – och Süssmayr – med sig i graven.
Süssmayrs fullbordan av Mozarts verk har likafullt utsatts för mycket kritik och flera försök har gjort att forma en version av rekviet som bättre uppfyller de intentioner Mozart själv förmodligen hade med sin komposition. En av de som tog sig an denna uppgift var forskaren och musiken Franz Beyer. Beyers version utgår från Süssmayrs, men han har reviderat och korrigerat Süssmayrs orkestrering. Allt i ett försök att få verket att klinga mer i Mozarts anda.
Jens Østergaard
Centralt för förståelsen av Mahlers fjärde symfoni, komponerad åren runt sekelskiftet 1900, är den tyska sångsamlingen Des Knaben Wunderhorn. Dessa folkliga sånger från början av 1800-talet skulle tjäna som inspirationskälla för tonsättaren genom hela hans karriär. Alla hans fyra första symfonier bär på tydliga drag från Des Knaben Wunderhorn.
Vanligtvis ses den fjärde symfonin som ett av Mahlers mest ljusa och lekfulla verk och inledningen bjuder på en närmast idyllisk atmosfär: Ljudet av bjällerklang och flöjter strömmar mot lyssnaren – som om Mahler skulle vilja illustrera en hästsläde som far fram genom en skog i vinterskrud. Men som så ofta hos Mahler finns också skuggor i musiken. Cirka tio minuter in i första satsen ljuder dova trumpetfanfarer som direkt för tankarna till inledningen i femte symfonins begravningsmarsch. Och i andra satsen, som Mahler benämnde ”Freund Hein spielt auf” (Vännen Hein spelar upp), är Hein en sinnebild för döden och leder en makaber dödsdans. Här instruerar Mahler orkesterns konsertmästare att stämma om sitt instrument för att den ska ljuda så rysligt som möjligt.
Den tredje långsamma satsen bygger på två teman som utvecklas och varieras under satsens gång (det första för cello, det andra för oboe). Även finns ångestartade inslag. Så småningom når vi fram till symfonins höjdpunkt, finalen, som bygger på sången Das himmlische Leben, från Des Knaben Wunderhorn, där vi får vi ta del av hur en tillvaro i himlens värld skulle kunna te sig genom ett barns oskuldsfulla ögon. ”Wir geniessen die himmlischen Freuden” (Vi njuter de himmelska fröjderna), sjunger sopransolisten. Ett liv fyllt av ett överflöd av mat och dryck, sång och dans. Befinner vi oss således i ett paradis, eller finns det smolk i glädjebägaren även här? Mahlers musik är mångtydig, och det är upp till varje lyssnare att själv välja om ljuset eller mörkret ska segra.
Text: Axel Lindhe
Ungefärlig konsertlängd: 2 tim 15 min inkl. paus
Biljetter
Fler konserter
DVOŘÁK SYMFONI NR 9 – FRÅN NYA VÄRLDEN
Violinisten Benjamin Beilman gästar Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Elim Chan i Elizabeth Ogoneks In Silence. Dessutom får vi höra Dvoraks mäktiga symfoni Från nya världen.
POETIC (R) EVOLUTION
Unga poeter möter Sveriges Radios Symfoniorkester i ett unikt samarbete mellan Berwaldhallen och Unga Klara.
SING ALONG FÖR STORA OCH SMÅ 2021
Ett musikaliskt äventyr för hela familjen!