CHAPLIN SONGS
Världssopranen Camilla Tilling gästar Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören i urpremiären av Daniel Nelsons Chaplin Songs, som är en musikalisk variation på Charlie Chaplins satiriska film Diktatorn från 1940. Under ledning av dirigent Andrew Manze framför orkestern dessutom två verk av 150-årsjubilaren Ralph Vaughan Williams: Fantasia över Greensleeves samt Symfoni nr 9. I samband med lördagens konsert kommer årets Sten Frykberg-stipendier att delas ut.
Fredagens konsert direktsänds i Sveriges Radio P2 med start kl 19.03.
Satiren Diktatorn, eller The Great Dictator, var Charlie Chaplins svar på en samtid präglad av gryende nazism och fascism. I filmen, från 1940, spelar han själv bägge huvudrollerna: den nazistiske Adenoid Hynkel, diktator i landet Tomania, och en förföljd, judisk barberare. Diktatorn var Chaplins första ljudfilm, och i slutscenen håller barberaren – utklädd till diktatorn – ett flammande fredstal till nationen, där han uppmanar soldaterna att sluta kriga: ”Let us fight to free the world, to do away with national barriers, to do away with greed, with hate and intolerance.”
Orden blev utgångspunkt för Daniel Nelsons Chaplin Songs – en musikalisk spegling av såväl talet som hela filmens aktualitet: ”Jag upplevde att hans budskap om enhet och frihet behöver berättas om och om och om igen. I tider då demokratins grundvalar hotas av såväl enskilda människor som hela ideologier är Chaplin Songs mitt sätt att återberätta det budskap Chaplin gav röst åt i filmens tal: om vi inte bevarar demokratin är vi alla förlorade”, säger Nelson.
Daniel Nelson är en av Sveriges internationellt mest framgångsrika tonsättare och hans musik har hyllats för dess kraftfulla rytmiska energi och färgrika orkestrering. Nelson har främst skrivit orkestermusik, men han har också rönt stora framgångar med sina operor och verk för dans och hans tubakonsert, Metallëphônic, har blivit ett standardverk för instrumentet och uppförts mer än 40 gånger över hela världen.
Sveriges Radios Symfoniorkester har framfört musik av Nelson vid ett flertal tillfällen, bland annat vid den årliga trettondagskonserten i Berwaldhallen. I detta uruppförande hör vi den svenska världssopranen Camilla Tilling, som gjort bejublade roller på operascener som Covent Garden, La Scala och Metropolitan i New York, och som senast hördes i Berwaldhallen under Östersjöfestivalen 2021, då i Händels Messias.
Konsertens leds av den brittiske dirigenten Andrew Manze, som gästat både Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören ett flertal tillfällen, bland annat med Ralph Vaughan Williams femte symfoni.
I oktober i år skulle Vaughan Williams ha fyllt 150 år, och för att fira detta tolkar Manze både tonsättarens Symfoni nr 9 samt hans Fantasia över Greensleeves, en fyra minuter lång orkesterminiatyr inspirerad av den traditionella, engelska folkmelodin Greensleeves. Fantasian ingick från början i den tredje akten av Vaughan Williams opera Sir John in Love. Själv ska han ha sagt att ”The art of music above all arts is the expression of the soul of the nation”, och i det korta stycket fångar han verkligen det engelska tonspråket – elegant och med största finess. 1934 arrangerade Ralph Greaves verket i den version som oftast spelas idag.
I den nionde symfonin i e-moll möter vi en mogen Vaughan Williams i ett omvälvande och originellt stycke vars egensinniga klangvärld får resonans av saxofoner och flygelhorn i orkestern. Uruppförandet ägde rum den 2 april 1958 i Royal Festival Hall, med the Royal Philharmonic Orchestra under ledning av Sir Malcolm Sargent. Verket rönte stor uppmärksamhet men blev ingen riktig succé. Året därpå dirigerade Leopold Stokowski den amerikanska premiären i Carnegie Hall, men enligt bägge dirigenter dröjde det innan verket nådde publikens – och utövarnas – hjärtan. Symfonin blev Vaughan Williams sista. Han färdigställde den 1956, två år innan han dog, den 26 augusti 1958 i London.
Text: Hedvig Ljungar
Konsertens namn har ändrats sedan biljettsläppet. Ursprungligen var den rubricerad med titeln: Musik och Film: Chaplin Songs
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.
Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.
Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.
Engelske dirigenten och violinisten Andrew Manze hyllas som en av sin generations mest inspirerande dirigenter med en kombination av både bred och djup repertoarkännedom, sällsynt kommunikationsförmåga och en osviklig utstrålning. Han var chefsdirigent för NDR Radiophilharmonie, Nordtyska radions symfoniorkester 2014–2023 och sedan 2018 är han förste gästdirigent för Royal Liverpool Philharmonic Orchestra. Han är återkommande gäst vid Mostly Mozart Festival i New York City och har den senaste tiden arbetat med orkestrar som Scottish Chamber Orchestra, Mozarteumorkestern i Salzburg, Concertgebouworkestern och Finska radions symfoniorkester, och lett Chamber Orchestra of Europe på turné i Tyskland.
Med NDR Radiophilharmonie har Andrew Manze gjort prisbelönta inspelningar av verk av Felix Mendelssohn och Mozart. Han har även spelat in Ralph Vaughan Williams samtliga symfonier med Royal Liverpool Philharmonic Orchestra. I november 2016 beskrevs han av The Telegraph som ”den bäste av alla nu levande Vaughan Williams-uttolkare”. Han är också verksam som lärare, musikskribent och redaktör, Fellow vid Royal Academy of Music och gästprofessor vid Norges musikhögskola i Oslo.
Julia Kretz-Larsson är sedan 2015 alternerande första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester. Hon är även medlem i kammarmusikensemblen Spectrum Concerts Berlin, som utöver en egen konsertserie i Berlinfilharmonin har uppträtt i bland annat Carnegie Hall i New York City och Concertgebouw i Amsterdam. Hon har tidigare varit medlem i både Lucerne Festival Orchestra och som stämledare i Mahler Chamber Orchestra.
Vid sidan om orkestertjänstgöringen är Kretz-Larsson även en aktiv kammarmusiker. Hon har spelat med bland andra Janine Jansen, Isabelle Faust, Cecilia Zilliacus och Torleif Thedéen och uppträtt på välrenommerade festivaler i Salzburg, Utrecht och Schleswig-Holstein, Schubertiade i Voralberg och Vinterfest i Mora. Hon har spelat in kammarmusik för bland andra BIS, dB och Harmonia Mundi och skivan Amanda Maier vol. 3 från 2018 belönades med en Grammis. Med Julius Stern Pianotrio har hon vunnit priser vid internationella tävlingar i Florens, Berlin och Trieste.
Julia Kretz-Larsson undervisar på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hon är född i Berlin, har studerat för professor Marianne Boettcher, för professor Thomas Brandis på Konstuniversitetet i Berlin, samt för Josef Suk i Prag.
Sopranen Camilla Tilling har i över två decennier framträtt på opera- och konsertscener världen över. Tidiga operaroller som Sophie i Rosenkavaljeren, Pamina in Trollflöjten, Ilia i Idomeneo, Susanna i Figaros bröllop och Zerlina i Don Giovanni gav Tilling engagemang vid scener som the Royal Opera House Covent Garden, San Francisco Opera, Bayerische Staatsoper, Opéra national de Paris, Lyric Opera of Chicago, Teatro alla Scala och Metropolitan, New York. Bland senare roller kan nämnas Guvernanten i The Turn of the Screw, Euridice i Orfeo ed Euridice, Donna Clara i Dvärgen, Greta i Hans och Greta, l’Ange i Franciskus av Assisi, Blanche i Karmelitsystrarna och Mélisande i Pelléas och Mélisande.
Bland Tillings nyligen genomförda engagemang på konsertscenen kan nämnas Bernard Haitinks sista konsert vid Concertgebouw, Brahms Requiem med Birmingham Symphony Orchestra och Mirga Gražinytė Tyla, Dutilleuxs Correspondances med Los Angeles Philharmonic och Esa-Pekka Salonen, Mahlers fyra med Orchestre de Paris och Thomas Hengelbrock samt Bergs Sieben frühe Lieder med både Sydney Symphony Orchestra och Christoph von Dohnányi samt London Symphony Orchestra och François-Xavier Roth. Tilling har även turnerat med Peter Sellars uppsättningar av Matteuspassionen och Johannespassionen. Bland höjdpunkter säsongen 2022/2023 kan nämnas Griegs Peer Gynt med Cincinnati Symphony, Irgen-Jensens Japanischer Frühling med Karajan-Akademie of Berliner Philharmoniker samt Bachs Matteuspassion med Atlanta Symphony Orchestra.
Musiken
Slutmonologen i Charlie Chaplins Diktatorn från 1940 behandlas som en poesisamling i Chaplin Songs. Daniel Nelson har styckat upp monologen, men behåller dess naturliga flöde. Samtidigt har han dragit ut den från originalets 3 minuter till ett 37 minuter långt verk, där inte bara toppen av isberget syns, utan hela det emotionella spektrumet lyfts till ytan.
Chaplins tal präglas av tvära kast mellan hopp och förtvivlan: ”The way of life can be free and beautiful, but we have lost the way […] More than machinery, we need humanity.” Partituret är nära uppbyggt kring talet vars starka kontraster gifter sig med två av de mest grundläggande egenskaperna i Nelsons musik: rytm och romantik.
Militärinslagen och uppmaningarna lyfts fram med en dundrande puls, samtidigt som ett sökande efter skönhet alltjämt är närvarande. Elegiska, vemodiga stråkar kan därför bryta sig ut ur det krigiska och mekaniska som maler på, för att istället ge en rörande glimt av det himmelska i människan – som också kan skapas på jorden.
Chaplin Songs börjar bedjande och ödesmättad, men snart får episka krafter också flamma upp i musiken, som skildrar den andliga kampen mellan gott och ont. Domedagsklockan slår, men vi ser också skymten av en ny dag där regndroppar gnistrar och ger liv åt jorden. Musiken flyter vidare, och avslöjar Nelsons fascination för mekanik och hög energi med industriella hammarslag och instrument som uppmanas spela ”med mekanisk noggrannhet”.
Chaplins glädjebudskap kontrasteras av en misär som så småningom sakta lägger sig, men musiken övergår istället till alarmerande och desperata ansatser. Ledarnas lögner beklagas, och den häftiga kampen och motivet från inledningen återvänder mot slutet, där avslutningsvis människorna uppmanas till en större gemenskap som skapar ett bättre liv åt alla.
Mats Hansson
Det är onekligen svårt att avgöra vad som är världens mest kända folkvisa, men det skulle väl ändå kunna vara Greensleeves. Så gott som alla känner igen balladen som brukar betecknas som elisabetansk, fast den förmodligen har sina rötter redan i Henrik VIII:s tid. Hur som helst är sången omnämnd i Shakespeares Muntra fruarna i Windsor. Ralph Vaughan Williams stötte på den 1912 i samband med att han komponerade skådespelsmusik till den pjäsen, musik som endast ett fragment återstår av idag. Men under åren 1924 till 1928 arbetade han med operan Sir John in Love som också den bygger på berättelsen om Sir John Falstaff och de muntra fruarna. Då använde han sig än en gång av Greensleeves, nu som ett mellanspel som skiljer fjärde aktens båda första scener från varandra. Ytterligare några år senare tillkom det sedan dess så älskade arrangemanget av Ralph Greaves för stråkar, harpa (påminnande om en ackompanjerande luta) och två flöjter, skrivet under tonsättarens överinseende. Nu lades folkvisan Lovely Joan från Norfolk i East Anglia också in i mitten av det hela. De båda flöjterna spelar en duett över den melodin innan Greensleeves återkommer. Lovely Joan hade Vaughan Williams hittat redan 1908, under sina tidstypiska expeditioner i jakt på intressant folklig musik. Och även den visan hade han tagit med i sin Falstaff-opera, men då inte i samband med Greensleeves.
Text: Gunnar Lanzky-Otto
Ralph Vaughan Williams var ännu vid mitten av åttioårsåldern en synnerligen aktiv och produktiv herre. Han reste till Mallorca, Österrike och Italien, och då han var hemma i England var han verksam som dirigent samt framträdde vid olika festivaler. Komponerade för fullt gjorde han också, han ansåg sig ha idéer för minst tio år till. Arbetet med att fullborda Symfoni nr 9 i e-moll avbröts tillfälligt i oktober 1957, då 85-årsdagen skulle firas ordentligt. Symfonin hade påbörjats på Mallorca 1956 men huvuddelen komponerades i London, uruppförandet ägde rum där i april 1958. Den 28 augusti samma år var det dags för den första skivinspelningen och tonsättaren brukade alltid vara på plats vid dessa tillfällen. Denna gång avled han tyvärr sju timmar innan arbetet började, vilket bör ha skapat en speciell stämning i studion.
Ovanliga detaljer i instrumentationen är förekomsten av tre saxofoner och, för första gången hos Vaughan Williams, ett flygelhorn. Han såg det som viktigt att ge upprättelse åt ”detta sköna och ringaktade instrument”, som han menade orättvist hade förpassats till brassbandens värld. Tonsättaren uppskattade den starka brittiska brasstraditionen, men tendensen att låta flygelhornet klinga överdrivet känslosamt genom ett lika överdrivet vibrato tyckte han hjärtinnerligt illa om, och det skulle man slippa här. Att en jazzlegend som Miles Davis vid ungefär samma tid också hade funnit värdig användning för flygelhornet visste kanske inte Vaughan Williams så mycket om. Inte ens Gustav Mahlers bruk av instrumentet, så bekant för dagens lyssnare, var allmängods då.
En viktig influens i början av kompositionsarbetet var Thomas Hardys mest berömda roman, Tess of the D’Urbervilles med undertiteln A Pure Woman Faithfully Presented från 1891. Den hade orsakat en enorm opinionsstorm i England – kunde en förförd kvinna verkligen betraktas som ”ren”? Vaughan Williams, som nog tyckte att hon kunde det, tänkte sig ett program för symfonin som skulle beskriva hans älskade Salisbury-region, och bland annat omfatta arresteringen av Tess vid Stonehenge. Men planerna övergavs ”under resans gång” enligt tonsättaren.
Text: Gunnar Lanzky-Otto
Ungefärlig konsertlängd: 2 timmar (inklusive paus)
Lyssna på P2 dokumentär om Ralph Vaughan Williams
Biljetter
Fler konserter
FEST FÖR ALFVÉN 150 ÅR
Hugo Alfvéns 150-årsjubileum firas med en festlig konsert då Radiosymfonikerna spelar tonsättarens egen tredje symfoni, hans internationellt välkända Festspel samt Lisa Streichs nyskrivna concerto grosso Jubelhemd.
RADIOKÖREN: SANDSTRÖM IN MEMORIAM
Radiokören med chefsdirigent Kaspars Putniņš tolkar Sven-David Sandströms Sonnets of Darkness and Love tillsammans med stjärntrombonisten och vokalisten Nils Landgren, samt uruppför musik av Matthew Peterson.
HOMAYOUN SHAJARIAN - INSTÄLLD
Persisk klassisk konsert med den iranske superstjärnan Homayoun Shajarian.