György Ligetis Hölderlin-fantasier beställdes år 1982 av Sveriges Radio. Musiken är impulsiv och expressionistisk, med ljudhärmande inslag. Ligeti hade varit gästprofessor i komposition i Stockholm, kände Radiokören och visste att det gick att tänja på gränserna. I verket kombinerar Ligeti tre fristående poem där Friedrich Hölderlin behandlar det smärtsamma avståndet mellan ideal och verklighet, mellan ett gynnsamt förflutet och en dyster nutid. En förhoppning om att bortom lidandena hitta stillhet och frid, formulerad av en poet som gled allt längre in i psykisk sjukdom och isolering.

Mitten av 1930-talet i Tyskland var en svår period för Richard Strauss. Nazistregimen kringskar hans värld och han tvingades navigera i den kulturpolitiska skymningen. Inte minst oroade han sig för sin judiske librettist Stefan Zweig. Vid den här tiden stötte han på Friedrich Rückerts dikt och tonsatte den för manskör: Traumlicht – ljuset i drömmen som förhoppningsvis kan skingra även verklighetens mörker.

I spåren av de politiska oroligheterna i Polen 1956 uppmuntrades avantgardistiskt komponerande och Krzysztof Penderecki blev snabbt ledande i den nya rörelsen. Hans polska Requiem som skrevs i början av 1980-talet markerar emellertid en vändning. Här infinner sig närmast klassiska värden i hans musik. Detta är också en tid när en ny nationalistisk våg drar fram över Polen. Agnus Dei tillkom år 1981 och tillägnades den karismatiske vännen kardinal Stefan Wyszyński som mördades i sin kamp för Polen.

Ildebrando Pizzetti är en av de italienska tonsättare som hamnat lite i skuggan mellan neoklassicisterna och avantgardisterna. Under sina musikstudier fick Pizzetti upp ögonen för italiensk renässansmusik som erbjöd honom oerhörda möjligheter i hans komponerande av vokalmusik. Så framstår också hans tonsättning av journalisten, författaren och flygaren(!) Gabriele d’Annunzios dikt Cade la sera som en modern madrigal med ett närmast impressionistiskt klangskimmer.

Alice Tegnér räknas som vår främsta skapare av barnvisor under det tidiga 1900-talet, men konstmusiken var hennes grund och inspiration. Den inspirerade till såväl kammar- som körmusik. Under hennes tid som organist i Djursholms kapell fanns möjlighet för Tegnér att skriva körmusik för framförande i gudstjänsten. Ett av hennes sakrala verk är detta Ave Maria för damkör.

Francis Poulenc fick Paul Éluards texter skickade till sig sommaren 1943. Han lade genast allt annat arbete åt sidan för att i hemlighet skriva ett verk för den dag den efterlängtade befrielsen från ockupationsmakten skulle vara ett faktum. I en tid så fylld av kris skrev Poulenc ett av sina största och mest uppriktiga verk: Figure humaine. I Liberté, den sista satsen, hamras budskapet om överlevnad in med hjälp av en envis, poetisk litania.

Det var nära att eftervärlden aldrig fick ta del av Frank Martins Mässa för dubbelkör. Han sade: ”det är en sak mellan mig och Gud”. Kanske var Martin tveksam till att sprida en strikt liturgisk mässa som uttryckte hans djupa religiösa känsla då han var osäker på den sakrala musiken plats i 1920-talets sociala och kulturella klimat. Det kom att dröja 40 år innan mässan gavs ut; då var Martin en etablerad tonsättare och musikvärlden berikades med ett mästerligt körverk.

Som impressionisternas pointillism, där små färgprickar bygger upp en bild, så bygger också Hans Gefors upp stycket Whales Weep Not! med korta noter som på avstånd skapar en bild – eller, i sammanhanget, en klang. Det som väckte klangen hos Gefors var D. H. Lawrences dikt om valarna, de varmblodiga djur som dyker under isbergen och som har hela jordens oceaner som sitt hem. Whales Weep Not! beställdes av Sveriges Radio till Eric Ericsons Kammarkörs 40-årsjubileum år 1985.

Text: Karin Ekedahl