Ett glimrande sekel med Radiokören
Radiokören fyller under 2025 ett hundra år vilket kommer att uppmärksammas i flera konserter under året. I denna andra konsert intar kören under ledning av chefsdirigent Kaspars Putniņš Berwaldhallen för en konsert med glimtar ur Radiokörens rika repertoarskatt.
György Ligetis Hölderlin-fantasier beställdes år 1982 av Sveriges Radio. Musiken är impulsiv och expressionistisk, med ljudhärmande inslag. Ligeti hade varit gästprofessor i komposition i Stockholm, kände Radiokören och visste att det gick att tänja på gränserna. I verket kombinerar Ligeti tre fristående poem där Friedrich Hölderlin behandlar det smärtsamma avståndet mellan ideal och verklighet, mellan ett gynnsamt förflutet och en dyster nutid. En förhoppning om att bortom lidandena hitta stillhet och frid, formulerad av en poet som gled allt längre in i psykisk sjukdom och isolering.
Mitten av 1930-talet i Tyskland var en svår period för Richard Strauss. Nazistregimen kringskar hans värld och han tvingades navigera i den kulturpolitiska skymningen. Inte minst oroade han sig för sin judiske librettist Stefan Zweig. Vid den här tiden stötte han på Friedrich Rückerts dikt och tonsatte den för manskör: Traumlicht – ljuset i drömmen som förhoppningsvis kan skingra även verklighetens mörker.
I spåren av de politiska oroligheterna i Polen 1956 uppmuntrades avantgardistiskt komponerande och Krzysztof Penderecki blev snabbt ledande i den nya rörelsen. Hans polska Requiem som skrevs i början av 1980-talet markerar emellertid en vändning. Här infinner sig närmast klassiska värden i hans musik. Detta är också en tid när en ny nationalistisk våg drar fram över Polen. Agnus Dei tillkom år 1981 och tillägnades den karismatiske vännen kardinal Stefan Wyszyński som mördades i sin kamp för Polen.
Alice Tegnér räknas som vår främsta skapare av barnvisor under det tidiga 1900-talet, men konstmusiken var hennes grund och inspiration. Den inspirerade till såväl kammar- som körmusik. Under hennes tid som organist i Djursholms kapell fanns möjlighet för Tegnér att skriva körmusik för framförande i gudstjänsten. Ett av hennes sakrala verk är detta Ave Maria för damkör.
Francis Poulenc fick Paul Éluards texter skickade till sig sommaren 1943. Han lade genast allt annat arbete åt sidan för att i hemlighet skriva ett verk för den dag den efterlängtade befrielsen från ockupationsmakten skulle vara ett faktum. I en tid så fylld av kris skrev Poulenc ett av sina största och mest uppriktiga verk: Figure humaine. I Liberté, den sista satsen, hamras budskapet om överlevnad in med hjälp av en envis, poetisk litania.
Det var nära att eftervärlden aldrig fick ta del av Frank Martins Mässa för dubbelkör. Han sa: ”det är en sak mellan mig och Gud”. Kanske var Martin tveksam till att sprida en strikt liturgisk mässa som uttryckte hans djupa religiösa känsla då han var osäker på den sakrala musiken plats i 1920-talets sociala och kulturella klimat. Det kom att dröja 40 år innan mässan gavs ut; då var Martin en etablerad tonsättare och musikvärlden berikades med ett mästerligt körverk.
Som impressionisternas pointillism, där små färgprickar bygger upp en bild, så bygger också Hans Gefors upp stycket Whales Weep Not! med korta noter som på avstånd skapar en bild – eller, i sammanhanget, en klang. Det som väckte klangen hos Gefors var D. H. Lawrences dikt om valarna, de varmblodiga djur som dyker under isbergen och som har hela jordens oceaner som sitt hem. Whales Weep Not! beställdes av Sveriges Radio till Eric Ericsons Kammarkörs 40-årsjubileum år 1985.
Text: Karin Ekedahl
Medverkande
Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.
Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.
Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.
Kaspars Putniņš är chefsdirigent för Radiokören sedan 2020, och nytillträdd chefsdirigent för Lettiska radions kör som han arbetat nära i över 30 år. Han var tidigare chefsdirigent för Estlands filharmoniska kammarkör åren 2014–2021. Som gästdirigent uppträder Putniņš regelbundet med bland andra RIAS kammarkör, SWR Vokalensemble Stuttgart, Collegium Vocale Gent, DR Vokalensemblet, Nederländska radions kör, NDR Vokalensemble Hamburg och Chorwerk Ruhr.
Putniņš är en van uttolkare av såväl renässanspolyfoni som romantiska körverk, men har under hela sin karriär haft som sin huvudsakliga inriktning att verka för och inom den samtida körmusiken. Han har odlat täta kontakter med baltiska och nordiska tonsättare såsom Maija Einfelde, Mārtiņš Viļums, Gundega Šmite, Toivo Tulev, Lasse Thoresen, Gavin Bryars and Andris Dzenitis. Han har även initierat flera sceniska projekt i samarbete med skådespelare och visuella konstnärer och arbetat nära unga körsångare och dirigenter, till exempel som konstnärlig ledare för Tenso Europe Chamber Choir åren 2013–2017.
Hösten 2023 släpptes Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra och Fyra sånger för dubbelkör, inspelade tillsammans med organisten Johan Hammarström. Hans katalog av skivinspelningar inkluderar även bland annat Pēteris Vasks Māte saule, Jonathan Harveys The Angels, Sergej Rachmaninovs Vigilia och Alfred Schnittkes Konsert för kör. Skivan med Schnittkes Psalms of Repentance och Arvo Pärts Magnificat och Nunc dimittis, inspelade med Estlands filharmoniska kammarkör, belönades 2018 med både Gramophone Award och Diapason d’Or.
Kaspars Putniņš har tilldelats två av Lettlands främsta utmärkelser för sitt musikerskap: det stora musikpriset Lielā mūzikas balva och Lettiska ministerrådets bragdpris inom kultur och vetenskap. För sin gärning som chefsdirigent för Estlands filharmoniska kammarkör belönades han 2019 med den estniska kulturstiftelsen KULKA:s årliga pris. Putniņš är född i Riga i Lettland och var bara 26 år gammal när han först tillträdde som dirigent för Lettiska radions kör.
Musiken
Alma Mahler var en tid kompositionselev för Alexander Zemlinsky, och hade starka band till Arnold Schönbergs krets. Hennes musik var mer progressiv än maken Gustavs, och en rörelse på väg bort från tonaliteten kan anas i kompositionerna. Die stille Stadt (Den tysta staden) är hämtad ur Fünf frühe Lieder, komponerad mellan 1900 och 1901, men först publicerad 1910. Den är arrangerad av Clytus Gottwald för sex till tio röster.
I Die stille Stadt sänker sig nattdimman över den tysta mystiska staden. Sikten är skymd och frammanar en känsla av panik, tills vi kan se ett litet ljus följt av den lugnande rösten från ett barn som sjunger en psalm.
Text: Andreas Konvicka
Laue Sommernacht (mild sommarnatt) är hämtad ur Fünf frühe Lieder, komponerad mellan 1900 och 1901, men först publicerad 1910. Den är arrangerad av Clytus Gottwald för sex till tio röster.
Laue Sommernacht målar en bild av naturen, den mörka skogen under den stjärnlösa natten, där vi är trygga med vår älskade, som visar sig vara vårt eget inre ljus.
Text: Andreas Konvicka
Laude
Il cantico di frate sole
per coro misto a cappella
Altissimo onnipotente bon signore,
tue son le laude gloria e l’honore et anne
benedictione.
A te solo, altissimo, se confanno
et nullo homo è digno te mentovare.
Laudato sii, mi signore, cum tucte le tue creature,
spetialmente messer lo frate sole,
Io qual’ iorno, et noi per lui.
Et ello è bello e radiante cum grande splendore,
da te. altissimo, posta significatione.
Laudato sii, mi signore, per sora luna e le stele,
in celo l’ai formate clarite et pretiose et belle.
Laudato sii, mi signore, per frate vento,
et per aere et nubilo et sereno et onne tempo,
per lo quale a le tue creature dai sustentamento.
Laudato sii, mi signore, per sor aqua,
la quale è molto utile et humile et prtiosa et casta.
Solsången
Allrahögst allsmäktige gode Herre,
din är lovsången och äran och härligheten och din är
all välsignelse.
Dig allena tillkomma de,
och ingen människa är värdig att ens nämna ditt namn.
Lovad var du min Herre, med hela din skapelse,
särskilt för broder Sol,
som skänker oss dagen och ljuset.
Vacker är han i sin väldiga glans,
om dig, du allrahögste, bär hans vittnesbörd.
Lovad vare du min Herre för syster Måne och Stjärnorna,
på himlen har du skapat dem lysande, tindrande och sköna.
Lovad vare du min Herre för broder Vind,
och för luften och regnet och den klara himlen,
ja, för all väderlek genom vilken du uppehåller din skapelse.
Lovad vare du min Herre för syster Vatten;
mäkta nyttig är hon, ödmjuk, kostbar och ren.
I mitten av 1910-talet, under brinnande världskrig, träffades tonsättaren Francis Poulenc och poeten Paul Éluard i en bokhandel i Paris. Omkring tjugo år senare satte Poulenc för första gången Éluards texter till musik, i form av sånger och körverk. Poulenc drogs starkt till Éluards uttrycksfulla diktning och Éluard å sin sida lär ha varit den ende diktaren bland surrealisterna, som tolererade musik. Poulenc och Éluard tjänstgjorde båda i 1900-talets två världskrig och bådas konstnärliga skapande påverkades av deras erfarenheter av krigens fasor.
I Compiègneskogen, 75 kilometer norr om Paris, undertecknades den 22 juni 1940 Frankrikes kapitulation till Nazityskland. Det ledde till fyra års tysk ockupation av norra och västra Frankrike. Bland den franska motståndsrörelsens mest tongivande röster fanns ingen mindre än Paul Éluard. 1942 skrev han Liberté, en hyllning till friheten, som först gavs ut i hemlighet men senare samma år släpptes ner i form av flygblad över ockuperade franska territorier av det brittiska luftförsvaret. Francis Poulenc höll mestadels låg profil under andra världskriget, men gav uttryck för sina politiska åsikter i sin musik. 1943 komponerade han Figure humaine, skepnaden av en människa, en åttasatsig kantat för dubbelkör helt och hållet till texter av Éluard och med Liberté – friheten – som verkets stora final.
Från den första satsens början – ”Av alla världens vårar är detta den fulaste” – präglas Éluards texter av inre konflikt mellan hoppet om en bättre framtid och smärtan av samtidens brutalitet. Detta gestaltar han i musiken både genom att de två körerna ofta blir varandras motspelare, eller rentav motståndare, som en djävul och en ängel på var sida av en människa som försöker påverka hennes känslor. Poulencs växlar mellan himmelskt vackra harmonier och plötsliga, skärande ackord som understryker textrader som ”Hotet under den röda himlen kom fram under käkarna; fjällen och länkarna i en hal och tung kätting”.
Figure humaine uruppfördes i Storbritannien 1945, framfördes året därpå i Belgien och först i maj 1947 i Paris. Den första skivinspelningen gjordes faktiskt här i Sverige, av Uppsala akademiska kammarkör och dirigent Dan-Olof Stenlund, och gavs ut 1974.
David Saulesco
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 30 min
Biljetter
Ingår i följande konsertserier:
Fler konserter
På minuten gästar Berwaldhallen
Den klassiska radioleken På minuten intar återigen Berwaldhallen!
Ravels Daphnis et Chloé
Cristian Măcelaru leder Sverige Radios Symfoniorkester i Ravels Daphnis et Chloé och Elsa Barraines andra symfoni. Pianisten Rudolf Buchbinder ansluter i Gershwins pianokonsert i F-dur.
Leonidas Kavakos i Sjostakovitjs andra violinkonsert
Världsviolinisten Leonidas Kavakos återvänder till Sveriges Radios Symfoniorkester. Dirigent Andrés Orozco-Estrada leder även Sveriges Radios Symfoniorkester i tre verk av Richard Strauss.