Ett glimrande sekel med Radiokören

Det Tridentinska kyrkomötet hölls 1545–1563 för att rensa den katolska kyrkan från missförhållanden och lössläppthet. Även musiken behandlades. Det klagades på mässor baserade på profana melodier, högljudda instrument och att musiken hade blivit så komplicerad att det var svårt att höra texten. Resultatet blev allmänt hållna riktlinjer: mjukt böljande melodier, regelbunden rytm och förenklad kontrapunkt. Den störste företrädaren för dessa ideal fanns i Rom: Giovanni Pierluigi da Palestrina. År 1562 komponerade han Missa Papæ Marcelli tillägnad påven Marcellus II.

Även om nationalromantikern August Söderman inspirerades av kontinentens stora tonsättare, inte minst giganten Richard Wagner, skrev han musik med ett eget tonspråk i nyskapade svensk folkmusikalisk anda. I hans rika verklista finns en mängd vokalmusik, bland annat en mindre sakral produktion där det mest kända är samlingen Andliga sånger för kör och orgel. På känt manér lånade han av sig själv; mycket av musiken i Andliga sånger hämtades från en annan betydande del av Södermans skapande, hans musik för scenen.

Alice Tegnér räknas som vår främsta skapare av barnvisor under det tidiga 1900-talet, men konstmusiken var hennes grund och inspiration. Den inspirerade till såväl kammar- som körmusik. Under hennes tid som organist i Djursholms kapell fanns möjlighet för Tegnér att skriva körmusik för framförande i gudstjänsten. Ett av hennes sakrala verk är detta Ave Maria för damkör.

I spåren av de politiska oroligheterna i Polen 1956 uppmuntrades avantgardistiskt komponerande och Krzysztof Penderecki blev snabbt ledande i den nya rörelsen. Hans polska Requiem som skrevs i början av 1980-talet markerar emellertid en vändning. Här infinner sig närmast klassiska värden i hans musik. Detta är också en tid när en ny nationalistisk våg drar fram över Polen. Agnus Dei tillkom år 1981 och tillägnades den karismatiske vännen kardinal Stefan Wyszyński som mördades i sin kamp för Polen.

Alma Mahlers sånger Die stille Stadt och Laue Sommernacht ger oss en glimt av den musik hon skrev innan hon mötte Gustav, som inte ville ha en fru som också var tonsättare. Till skillnad från Gustav uppskattade och tonsatte Alma den samtida poesin. Hennes musikaliska stil är framåtblickande och visar släktskap med både Arnold Schönberg och hennes kompositionslärare Alexander von Zemlinsky. Sångerna är bearbetade av den tyske tonsättaren och dirigenten Clytus Gottwald som är känd för sina upp till 16-stämmiga transkriptioner för kör av senromantiska sånger ursprungligen skrivna för solist och piano eller orkester.

Mitten av 1930-talet i Tyskland var en svår period för Richard Strauss. Nazistregimen kringskar hans värld och han tvingades navigera i den kulturpolitiska skymningen. Inte minst oroade han sig för sin judiske librettist Stefan Zweig. Vid den här tiden stötte han på Friedrich Rückerts dikt och tonsatte den för manskör: Traumlicht – ljuset i drömmen som förhoppningsvis kan skingra även verklighetens mörker.

Det var nära att eftervärlden aldrig fick ta del av Frank Martins Mässa för dubbelkör. Han sade: ”det är en sak mellan mig och Gud”. Kanske var Martin tveksam till att sprida en strikt liturgisk mässa som uttryckte hans djupa religiösa känsla då han var osäker på den sakrala musiken plats i 1920-talets sociala och kulturella klimat. Det kom att dröja 40 år innan mässan gavs ut; då var Martin en etablerad tonsättare och musikvärlden berikades med ett mästerligt körverk.

Arne Mellnäs tidiga kompositioner präglas av en mycket experimentell stil, medan han senare i livet skapade betydelsefulla verk i en mer traditionell anda. I hans Laude – il cantico di frate sole från 1994 möter vi Franciskus av Assisi, en av katolicismens märkligaste gestalter och förnyare. En välbärgad köpmansson som efter en andlig och kroppslig kris blir ”Guds lille fattige”. Mot slutet av sitt liv skriver Franciskus sin viktigaste text: Solsången, en kärleksförklaring till solen, månen, eld, vatten, djur, växter och hela det jordiska livet, som också innesluter broder död.

György Ligetis Hölderlin-fantasier beställdes år 1982 av Sveriges Radio. Musiken är impulsiv och expressionistisk, med ljudhärmande inslag. Ligeti hade varit gästprofessor i komposition i Stockholm, kände Radiokören och visste att det gick att tänja på gränserna. I verket kombinerar Ligeti tre fristående poem där Friedrich Hölderlin behandlar det smärtsamma avståndet mellan ideal och verklighet, mellan ett gynnsamt förflutet och en dyster nutid. En förhoppning om att bortom lidandena hitta stillhet och frid, formulerad av en poet som gled allt längre in i psykisk sjukdom och isolering.

Som impressionisternas pointillism, där små färgprickar bygger upp en bild, så bygger också Hans Gefors upp stycket Whales Weep Not! med korta noter som på avstånd skapar en bild – eller, i sammanhanget, en klang. Det som väckte klangen hos Gefors var D. H. Lawrences dikt om valarna, de varmblodiga djur som dyker under isbergen och som har hela jordens oceaner som sitt hem. Whales Weep Not! beställdes av Sveriges Radio till Eric Ericsons Kammarkörs 40-årsjubileum år 1985.

Francis Poulenc fick Paul Éluards texter skickade till sig sommaren 1943. Han lade genast allt annat arbete åt sidan för att i hemlighet skriva ett verk för den dag den efterlängtade befrielsen från ockupationsmakten skulle vara ett faktum. I en tid så fylld av kris skrev Poulenc ett av sina största och mest uppriktiga verk: Figure humaine. I Liberté, den sista satsen, hamras budskapet om överlevnad in med hjälp av en envis, poetisk litania.

Text: Karin Ekedahl

Samtal före konserten

Eric Ericson – den konstnärliga pedagogen och den pedagogiska konstnären.

Cecilia Rydinger, Pia Bygdéus och Per-Henrik Holgersson presenterar delar ur en pågående studie där de berättar om Eric Ericsons arbete med Radiokören, samt hur hans yrkesutövning kan ha fortsatt inverkan på dagens och framtidens musikliv, och utbildning inom körområdet. Samtalet börjar kl 14.15.

Lyssna på Klassiska podden om Alice Tegnér