Wagners Tristan och Isolde
Nina Stemme gör sin sista Isolde i Sverige och Daniel Johansson sin första Tristan på svensk mark i denna konsertanta version av Richard Wagners legendariska opera. I övriga roller syns Shenyang, Irene Roberts, Falk Struckmann, Niklas Björling Rygert och Henning von Schulman som tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester och Orphei Drängar leds av chefsdirigent Daniel Harding i detta verk om en kärlek större än döden.
På grund av sjukdom kommer Falk Struckmann att ersätta Christof Fischesser i rollen som Kung Marke av Cornwall och Shenyang ersätter Christian Gerhaher i rollen som Kurwenal.
Tristan och Isolde – en kärlek större än döden
Tristan och Isolde torde jämte Romeo och Julia vara historiens mest ikoniska kärlekspar. Om de senare har blivit kända genom Shakespeares försorg, så har den keltiska sagovärldens kärlekshjältar Tristan och Isolde i första hand kommit att förknippas med Wagners odödliga opera.
Aldrig tidigare har väl kärleken tagit sig så extatiska uttryck som i detta musikdrama vars radikala budskap är döden som kärlekens logiska förlängning. Mindre uppseendeväckande är knappast heller Wagners utnyttjande av de vokala och orkestrala uttrycksmedlen. Musikens tidvis våldsamma kromatik och förspelets oupplösta ”Tristanackord” har till och med ansetts förebåda den tonala musikens upplösning. Men det är också en opera som innehåller lyriska partier av svindlande skönhet. Förspelet och Isoldes avslutande ”Kärleksdöd” spelas ofta separat. Tristan och Isolde är ett kärleksdrama bortom all måtta och sans. Clara Schumann talade om operans kärleksvansinne, Liebeswahnsinn. Kanske avsåg hon Wagners hyllande av natten som livets sanna mening och förkastande av dagen som ren illusion? Eller musikens alltför påträngande sensualism?
Wagner var vid komponerandet av Tristan och Isolde uppfylld av filosofen Schopenhauers kulturpessimism. Bakom sig hade han en intensiv och skandalös utomäktenskaplig förbindelse med Mathilde Wesendonck vars dikter han hade tonsatt. Två av de fem sångerna, Träume och Im Treibhaus, var också uttryckligen förstudier till operan.
Stemme och Johansson i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen
Radiosymfonikernas chefsdirigent Daniel Harding har ett framstående team av sångare med sig inför vårens konsertframförande i Berwaldhallen av Wagners opera.
I de utmanande titelrollerna hör vi sopranen Nina Stemme – vår tids kanske mest hyllade Isolde på världens scener – och tenoren Daniel Johansson, internationellt verksam med både Lohengrin och Parsifal på repertoaren och som nyligen sjungit Tristan i franska Rouen. Detta blir hans Tristan-debut i Sverige.
Den amerikanska mezzosopranen Irene Roberts, som har sin bas i Berlin och en diversifierad rollista på repertoaren, har sjungit rollen som Isoldes trotjänarinna Brangäne på Deutsche Oper och i Palermo. Hon gästar Berwaldhallen för första gången.
Barytonsångarna Shenyang och Falk Struckmann, gestaltar Tristans lojale väpnare Kurwenal respektive den bedragne, men storsinte Kung Marke. Och i manskörpartierna med skeppsfolk och riddare medverkar Orphei Drängar.
Text: Henry Larsson
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007 och sedan 2019 även orkesterns förste konstnärlige ledare, med ett uppdrag som omfattar att hitta nya programformat för att presentera klassisk musik. Det arbetet inleddes redan säsongen 2014/2015 med den uppmärksammade konsert- och föreläsningsserien Interplay. Harding är även hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra, som han arbetat med i över 20 år, och konstnärlig ledare för Youth Music Culture, Greater Bay Area i Kina. Säsongen 2024/2025 tillträder han som chefsdirigent vid Santa Cecilia-akademien i Rom.
Harding är en ständig gäst hos världens främsta orkestrar, däribland Wienerfilharmonikerna, Berlinerfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester, Concertgebouworkestern och La Scala-filharmonikerna. I USA har han uppträtt med Bostons, Chicagos och San Franciscos symfoniorkestrar, med Clevelands orkester, samt med Los Angeles och New Yorks filharmoniker. Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid La Scala i Milano, Wiens stadsopera, Royal Opera House i London, samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg. Han har tidigare varit konstnärlig ledare för Orchestre de Paris och för Anima Mundi-festivalen i Pisa, samt förste gästdirigent för Londons symfoniorkester.
Daniel Harding turnerar med Sveriges Radios Symfoniorkester till Europas mest prestigefyllda scener och har spelat in hyllade och prisbelönade skivor med orkestern. Hans kontrakt som chefsdirigent och konstnärlig ledare fortsätter till och med våren 2025. ”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också fortsätter att växa” säger han om sitt samarbete med orkestern.
År 2002 mottog Harding den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 tilldelad han till Officier des Arts et des Lettres. 2012 valdes han in som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien. 2021 mottog han Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Daniel Harding är född i Oxford i England och spelade trumpet innan han började dirigera i sena tonåren. Sedan 2016 är han även utbildad trafikpilot.
Shenyang fick internationell uppmärksamhet som vinnare av BBC Cardiff Singer of the World Competition 2007 och har sedan dess gjort många imponerande debuter. Hans tidiga karriär fokuserade på Rossini, Mozart och Händel, men på senare år har han gjort framstående debuter i det dramatiska basbarytonrepertoaren, inklusive Don Pizarro i Fidelio och Jochanaan i Salome.
I Wagner-repertoaren har Shenyang rönt stor framgång och gjort sin debut som Gunther i Ragnarök, Klingsor i Parsifal, Kurwenal i Tristan och Isolde, Heerufer i Lohengrin och som Wotan i Rehnguldet.
Höjdpunkter från säsongen 2024/2025 inkluderar en återkomst till Metropolitan Opera som Templets talare i Trollflöjten och en debut vid Dutch National Opera som Varlaam i Boris Godunov. På konsertscenen har Shenyang sjungit Mussorgskijs Dödens sånger och danser, Stravinskys Oedipus Rex, Brahms Ein deutsches Requiem, Berlioz Roméo et Juliette och Verdis Requiem. Han har också sjungit världspremiären av Aaron Zigmans Émigré.
Shenyang skapade titelrollen i Tan Duns Buddha Passion och har spelat in Xiaogang Yes The Song of the Earth för Deutsche Grammophon. Andra inspelningar inkluderar skivan A Lost World, med en samling av Schubert-sånger.
Nina Stemme räknas som vår tids ledande sångerska i det dramatiska fackets största partier: Isolde, Brünnhilde och Kundry, Salome och Elektra, Fanciulla och Turandot.
Hon är en artist som är efterfrågad i hela världen. På scener som Metropolitan i New York, La Scala i Milano, Bayreuther Festspiele, Wiener Staatsoper och Royal Opera House i London har Nina Stemme fört vidare traditionen från Kirsten Flagstad och Birgit Nilsson.
Stemme är svensk hovsångerska, österrikisk Kammersängerin, har tilldelats kritikernas pris Premio Abbiati (2010), Laurence Olivier Award for outstanding Achievement in Opera (2010), International Opera Award for world’s leading female opera singer (2013), Opera News Award (2013) och många, många fler. Hon har vid två tillfällen, 2005 och 2012, blivit utnämnd till årets sångerska av juryn på den tyska musiktidningen Opernwelt och 2018 belönades hon med den klassiska musikens största pris; The Birgit Nilsson Prize.
2022 framförde Stemme rollen som Brünnhilde för sista gången i en komplett Ringcykel på Wiener Staatsoper; en roll hon framgångsrikt sjungit världen över i över 10 år. Året därpå utsågs hon till ”Hedersmedlem av Wiener Staatsoper” för sin långvariga närvaro vid det prestigefyllda operahuset. Under säsongen 2024/2025 sjunger Stemme bland annati Lohengrin vid Deutsche Oper Berlin, Jenufa vid Kungliga Operan i Stockholm och med Cleveland Orchestra. Hon gör också sin rolldebut som Amme i Die Frau ohne Schatten vid Metropolitan Opera i New York.
Den svenske tenoren Daniel Johansson har under senare år tagit världens främsta scener med storm och under säsongen 2024/2025 debuterade han som Siegfried i både Siegfried och Götterdämmerung tillsammans med Dallas Symphony Orchestra. Han har även gestaltat Don José i Carmen på Kungliga Operan och har gjort sitt första framträdande som Otello på Den Norske Opera. Sommaren 2025 tar han sig an titelrollen i Glyndebournes allra första uppsättning av Wagners Parsifal.
Under säsongen 2023/2024 framträdde Johansson som Tristan i Tristan und Isolde på Opéra de Rouen Normandie, och han debuterade som Calaf i Turandot på Malmö Opera. Han återvände också till Kungliga Operan som Pinkerton i Madama Butterfly.
År 2023 debuterade Johansson som Parsifal på Grand Théâtre de Genève, sjöng titelrollen i Tannhäuser på Theater und Philharmonie Essen och gestaltade Cavaradossi i Tosca både på Kungliga Operan och Den Norske Opera. Säsongen 2021/2022 innefattade debuterna som Pierre Bezukhov i Prokofjevs Krig och fred i Genève och Elis i Schrekers Der Schatzgräber på Deutsche Oper Berlin.
Daniel Johansson studerade vid Operahögskolan i Stockholm. År 2018 utnämndes han till hovsångare av HM Kung Carl XVI Gustaf, och 2021 tilldelades han den prestigefyllda medaljen Litteris et Artibus för sina framstående insatser som operasångare.
Den amerikanska mezzosopranen Irene Roberts gjorde sin hyllade debut vid årets Bayreuth-festival som Venus i Tobias Kratzers produktion av Tannhäuser. Under säsongen 2024/2025 har hon redan spelat Offred i San Francisco Operas nya produktion av The Handmaid’s Tale. Hon kommer också att framträda som Eboli i Verdis Don Carlo vid Deutsche Oper Berlin, och Kundry i den nya produktionen av Parsifal vid Tirol Festival i Erl. Hon återvänder även till Bayerische Staatsoper som Suzuki i Madame Butterfly.
Från säsongen 2015/2016 till 2023/2024 har Roberts varit medlem i den fasta ensemblen vid Deutsche Oper Berlin, där hon även har framträtt i flera roller, inklusive Hänsel, Marguerite, Nicklausse, Urbain, Suzuki, Cherubino, Brangäne, Rosina och Carmen. Hon har också gjort gästframträdanden vid bland annat New National Theater Tokyo, Atlanta Symphony Orchestra, Opéra National de Lorraine, Opéra de Dijon, Stadttheater Klagenfurt, Dutch National Opera, Teatro la Fenice och Macerata Opera Festival. Roberts är även en eftertraktad konsertsångerska och har framträtt i Frankrike, London och Los Angeles och har nyligen sjungit Wagners Wesendonck Lieder med Orchestra Sinfonica Siciliana i Palermo.
Irene Roberts föddes i Sacramento, Kalifornien, och studerade sång vid University of the Pacific och Cleveland Institute of Music. Hon är en alumn från Palm Beach Operas Young Artist Programme och vinnare av Palm Beach Opera Singing Competition.
Henning von Schulman var under åren 2013–2017 engagerad i ensemblen vid Det Kongelige Teater i Köpenhamn där han sjöng roller som Leporello i Don Giovanni, titelrollen i Figaros bröllop och Banco i Verdis Macbeth. 2018 gjorde han rollen som Sparafucile i Rigoletto på Malmö Opera, han uppträdde under Festspelen i Salzburg i en bejublad uppsättning av Strauss Salome med Franz Welser-Möst och samma höst sjöng han Beethovens nionde symfoni med Kungliga Filharmonikerna i Suntory Hall i Tokyo.
Hösten 2018 debuterade han på GöteborgsOperan som Fasolt i Rhenguldet och gjorde året därpå titelrollen i Figaros bröllop på samma scen. Han sjunger även regelbundet oratorier och lieder: från Verdis Requiem, Stravinskys Pulcinella och Händels Messias till Schuberts Winterreise, Musorgskijs Dödens sånger och danser och Jacques Iberts Don Quichotte. Han har vunnit flera priser och utmärkelser, bland annat Otto Edelmann-tävlingen i Wien 2013 och Birgit Nilsson-stipendiet 2017.
Falk Struckmann är en av vår tids ledande basbarytoner och har nyligen utökat sin repertoar genom att lägga till flertalet stora basroller med stor internationell framgång.
Denna säsong har han sjungit rollen som Hunding på Philharmonie de Paris under ledning av Thomas Guggeis. Framtida engagemang inkluderar rollen som Doktorn i Wozzeck med Yomiuri Orchestra och dirigerad av Sebastian Weigle. Samma roll kommer han också att framföra med NDR Elbphilharmonie Orchestra i Hamburg. Dessutom återvänder Struckmann till Staatsoper Berlin som Daland i Den flygande Holländaren och till Wiener Staatsoper som Hagen i Ragnarök.
Struckmanns karriär inkluderar nyckelroller i Wagners repertoar, såsom Holländaren, Kung Henrik (Lohengrin), Kung Marke (Tristan och Isolde) och många roller i Nibelungens Ring. Hans mångsidighet sträcker sig från Jochanaan i Salome, Orest i Elektra och Barak Die Frau ohne Schatten till italienska roller som Scarpia i Tosca och Iago i Otello.
Falk Struckmann började sin karriär i Kiel och Basel innan han tog steget upp på scenen världens ledande operahus, inklusive Metropolitan Opera, La Scala, Royal Opera House och Wiener Staatsoper som tilldelat honom titeln Kammersänger. Struckmann samarbetar ofta med dirigenter som Daniel Barenboim, Christian Thielemann och Riccardo Muti. 1993 gjorde Struckmann sin debut vid Bayreuthe Festspiele i rollen som Kurwenal, en prestation som följts av roller i Ringcykeln och Parsifal.
Niklas Björling Rygert är utbildad vid NBV teaterverkstad, Operastudio 67 och Operahögskolan i Stockholm.
Han är Sveriges ledande karaktärstenor och har tillhört den fasta ensemblen vid Kungliga Operan i Stockholm sedan 1999 där han sjungit över 50 roller i 900 föreställningar. Allt från Herodes i Salome till idioten i Wozzeck.
Hans Mime i Siegfried 2006 gav honom internationell uppmärksamhet och tog honom till Valencia där han sjöng Mime i Rhenguldet och Siegfried 2008 och 2009 under ledning av Zubin Mehta.
Sedan dess har Niklas gästspelat i Norge, Danmark, Tyskland, Holland, Polen, Spanien, Italien och Israel.
Niklas har fått flera utmärkelser, bl.a. Operavännernas stipendium, Frimurarstipendiet, Uno Stjernqvists stipendium och Gunn Wållgrens stipendium.
2017 vann han tidskriften Operas ”Operapriset” för sin Mime i Siegfried på Stockholmsoperan.
Allvar och lek – tradition och nytänkande – nedtoning och crescendo. OD är en kör som ständigt rör sig mellan ytterligheter och tänjer på gränserna för vad en manskör kan, får och bör göra.
Sångsällskapet Orphei Drängar, OD, grundades den 30 oktober 1853 i Uppsala och är idag en av världens mest kvalificerade och välkända manskörer. OD gör regelbundet konsertresor såväl i Sverige som utomlands, och har turnerat i Europa, Nord- och Mellanamerika och Fjärran Östern.
Frasering, renhet och precision är ord som ofta används för att beskriva OD:s uttryck. Manskören är ett instrument med mycket speciella och dynamiska uttrycksmöjligheter, och OD har utmärkt sig internationellt genom att i över 150 år ha utvecklat och nyanserat det instrumentet. Detta genom sitt egna ”sound” och klangbild: en unik blandning av unga, lättare och äldre, mer mogna, röster.
Det senaste decenniet har OD hunnit med flera turnéer i Nordamerika, Fjärran Östern och nyligen i Lettland. I Sverige har OD gjort flera framträdanden i TV, inklusive Kronprinsessparets bröllopskonsert och invigningen av Friends Arena. Kören har vid flera tillfällen arbetat med världsdirigenten Esa-Pekka Salonen, senast under 2016 och 2017 då en scenisk uppsättning av Stravinskijs Oedipus Rex regisserades av Polarpristagaren Peter Sellars med konserter vid operafestivalen i Aix-en-Provence, i Royal Festival Hall i London, samt på Kungliga Operan i Stockholm.
Ett av skälen till OD:s framgångar är körens framstående dirigenter. Körens nuvarande ledare Cecilia Rydinger tog hösten 2008 över dirigentskapet efter Robert Sund, som i sin tur 1991 efterträdde Eric Ericson, OD:s dirigent i över 40 år. Dessförinnan leddes kören under en nästan lika lång tid av Hugo Alfvén.
Musiken
Wagner kom i kontakt med Tristan och Isolde-sagan redan 1830. Under åren i Dresden 1842–1849 väcktes hans intresse på allvar för medeltida litteratur. Idén att använda Tristanstoffet för scenen uppstod hösten 1854. Han utarbetade själv texten utifrån medeltidsskalden Gottfried von Strassburgs versroman Tristan. Operan var ursprungligen tänkt som ett konventionellt kärleks- och svartsjukedrama. De flesta episoderna i sagan har skalats bort, men som ofta hos Wagner rekapituleras tidigare förlopp i handlingen av gestalterna på scenen. Texten färdigställdes 1857 och musiken komponerades sedan under Wagners exil i Schweiz och Venedig fram till 1859.
Första akten utspelar sig på Tristans skepp. Han ska föra den iriska kungadottern Isolde till Cornwalls kung Marke. Hon hyser motvilja till Tristan som hon räddat till livet trots att han dödat hennes trolovade Morold, men vill nu låtsas dricka en försoningsdryck med honom. Den giftdryck som Isolde planerat att ta livet av både Tristan och sig själv med har hennes trotjänarinna Brangäne bytt ut mot en kärleksdryck. Hat och misstro ersätts av kärlek och tillit. Själva drycken bör inte tillmätas överdriven betydelse – Tristans och Isoldes kärlek var redan latent.
Andra aktens nattliga scen hos kung Marke genomsyras av de älskandes längtan att uppgå i världsalltet. Över paret vakar Brangäne som förmanar dem att vara försiktiga. De tas på bar gärning och Kung Markes vemodiga rättframhet kyler för stunden av de skuldtyngda båda älskande. Men det är bara till synes. Inget kan längre stoppa deras kärleks- och dödslängtan. Tristan låter sig såras av sin svekfulle vän Melots svärd och den ljuva kärleksnatten får en snabb och dramatisk upplösning.
I tredje akten väntar Tristan döende utanför sin borg i Bretagne. När Isolde anländer dör han i hennes armar. Kung Marke kommer för sent för att ge paret sin förlåtelse. Tristans följeslagare och vän Kurwenal och Melot dödas i en kort strid och Isolde sjunger sin undersköna ”Kärleksdöd”.
Operan var först ämnad för Wien 1863, men ansågs trots 77 repetitioner ändå vara omöjlig att genomföra. I stället ägde urpremiären rum på hovteatern i München 1865. Hans von Bülow dirigerade. I Sverige framfördes Tristan och Isolde inte förrän 1909 på Stockholmsoperan. Översättare och regissör var tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger.
Text: Henry Larsson
Ungefärlig konsertlängd: 5 tim & 15 min inklusive 2 pauser
Tristan och Isolde ersätter Parsifal. Av konstnärliga skäl byttes den inplanerade Parsifal ut mot Tristan och Isolde. Föreställningen textas på svenska.
Ljusdesign Bengt Gomér
Översättning från tyska Lasse Zilliacus
Lyssna på P2: Wagnertakten som dödar
Biljetter
Ingår i följande konsertserier:
Fler konserter
Baletten Nötknäpparen och Aurora
Upplev magi och äventyr i sagobaletten Nötknäpparen och Aurora!
Dvořáks cellokonsert med Gautier Capuçon
Den franske cellisten Gautier Capuçon i Dvořáks älskade cellokonsert. Dessutom leder dirigent Juraj Valcuha Sveriges Radios Symfoniorkester i Zemlinskys Sjöjungfrun som är baserad på HC Andersens saga om sjöjungfrun som offrar allt för kärleken.
Laura Michelin i Iberts flöjtkonsert
Sveriges Radios Symfoniorkesters egen soloflöjtist Laura Michelin i Jacques Iberts originella flöjtkonsert under ledning av dirigent Kristiina Poska.