arrow

Tjajkovskijs pianokonsert nr 1

Stockholms Ungdomssymfoniorkester (SUSO) med gästande dirigent Gudrun Dahlkvist bjuder på kammarmusik för brass-, träblås- respektive stråkensemble och Tjajkovskijs första pianokonsert med välrenommerade Martin Sturfält som solist.

Kulturskolans orkesterskola/El Sistemas stråkorkester Centrala Stråkorkestern, som samlar unga stråkmusiker från hela Storstockholm, konserterar i pausen i foajén.

Stockholms Ungdomssymfoniorkester SUSO är en av Sveriges ledande symfoniorkestrar för ungdomar mellan 13-22 år. Orkestern hör till Kulturskolan Stockholm och har unga musiker från hela länet representerade. Många av orkesterns nuvarande medlemmar går på olika musikutbildningar och tänker sig en framtid som musiker, vilket blivit verklighet för otaliga tidigare SUSO-medlemmar.

SUSO har det stora nöjet att då och då konsertera tillsammans med de stora svenska musikerna och till denna konsert har pianisten Martin Sturfält bjudits in. Tillsammans bjuder man på Tjajkovskijs första pianokonsert under ledning av gästdirigent Gudrun Dahlkvist.

Konserten lyfter även fram orkesterns olika sektioner; för bleckblåssektionen med hjälp av Gabrielis två kammarmusikstycken Canzon in echo och O Magnum Mysterium. Träblås- respektive stråksektionen bjuder på varsin serenad; R Strauss träblåsserenad och svensken D Wiréns Serenad för stråkar. Tillsammans möts de sedan under konsertens andra hälft i P Tjajkovskijs makalösa pianokonsert nr. 1.


Medverkande

 

&

Stockholms ungdomssymfoniorkester (Suso) är en av Sveriges ledande ungdomssymfoniorkestrar. Orkestern fyller en viktig uppgift inom såväl Kulturskolan Stockholm som i stadens musikliv och består av ungdomar från hela Stockholmsregionen. Många av orkesterns musiker går på olika musikutbildningar och tänker sig en framtid som musiker. På så sätt utgör orkestern en språngbräda från ungdomsorkesterlivet till det professionella musiklivet och fyller därför en avgörande funktion för återväxten av svenska orkestermusiker.

Gudrun Dahlkvist studerade dirigering på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Sedan hon avslutat sina studier våren 2021 har hon dirigerat flera av landets orkestrar, bl a Kungliga Filharmonikerna, Göteborgssymfoniker, Malmö Opera och Helsingborgs Symfoniorkester. Hon återvände ett flertal gånger till norska radioorkestern Kringkastingsorkestret. Under säsongen 22/23 var hon mentorsdirigent i Helsingborgs Konserthus, som del av en satsning på unga dirigenter.
Innan dirigering studerades fiol på Kungliga Musikhögskolan, samt på Edsbergs Slott och Conservtoire National Supérieur de Musique i Paris.

Redan innan avklarad utbildning i dirigering hade Dahlkvist gästat Svenska Kammarorkestern, Norrlandsoperan, Norrköpings Symfoniorkester och Helsingborg.
Dahlkvist har gjort produktioner som spänner sig från skolföreställningar, där hon även var presentatör, till symfoniska konserter, musikal-och operaföreställningar samt produktioner i livesänd TV. Förra säsongen debuterade Dahlvkist med Sveriges Radio Symfoniorkester, Gävle Symfoniorkester, Göteborg Wind Orchestra och Wermland Opera.

 

Martin Sturfält är en av Sveriges främsta pianister och har gjort sig känd för gedigna tolkningar av såväl de mest kända som mindre vanliga verk ur pianorepertoaren. Särskilt uppmärksammat har hans arbete för den svenska musiken blivit, bl.a. genom internationellt kritikerrosade inspelningar av Stenhammar och Wiklund på Hyperion Records. Han är en flitig gäst som solist hos såväl svenska som utländska symfoniorkestrar och konserthus och är även en hängiven kammarmusiker.

Martin föddes i Katrineholm 1979 och började spela piano vid 4 års ålder. Han studerade på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och på Guildhall School of Music & Drama i London. Hans huvudsakliga lärare var Esther Bodin-Karpe, Stefan Bojsten, Paul Roberts och Ronan O’Hora.

Alltsedan 11-årsåldern har Martin varit aktiv som konserterande pianist, och hans framträdanden har tagit honom runtom i Skandinavien, övriga Europa, USA och Asien. Han har som solist samarbetat med framstående dirigenter som Herbert Blomstedt, Daniel Harding, Eva Ollikainen, Sir Mark Elder, Andrew Manze, Thomas Dausgaard, Vasily Sinaisky och Alexander Vedernikov med orkestrar som bl.a. Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks, NHK Symfoniorkester i Tokyo, Halléorkestern i Manchester och flertalet andra tyska och engelska orkestrar samt med samtliga svenska symfoniorkestrar, bl.a. Kungliga filharmonikerna och Sveriges radios symfoniorkester. Han har gett solo- och kammarmusikkonserter på bl.a. Nybrokajen 11 och Konserthuset i Stockholm, Wigmore Hall, Barbican Hall, Royal Festival Hall och Purcell Room i London, Concertgebouw i Amsterdam och Palais des Beaux-Arts i Bryssel.

Martins första tävlingsframgång var 1999 då han erhöll första pris i den svenska Yamaha-tävlingen. Under de följande åren vann han förstapriser i bl.a. den engelska Yamaha-tävlingen 2002, den nordiska ”Blüthner-tävlingen” i Malmö 2002, John Ogdon Prize i London 2004 och Terence Judd Award i Manchester 2005.

Efter nästan ett årtionde i London flyttade Martin 2010 åter till Sverige där han numera är bosatt på den Sörmländska landsbygden där han på fritiden bl.a. ägnar sig åt biodling och finsnickeri.

“Martin Sturfält’s recording is the most significant tribute to Stenhammar’s absolute understanding of the piano’s voice. Subtle, agile and beautifully shaded”
The Independent on Sunday

“…real technical brilliance, which Sturfält has in abundance. […] a masterly performance.”
Manchester Evening News

”Martin Sturfält är en mästare på komplex senromantisk pianomusik och spelar med imponerande briljans, kraft och klarhet”
Aftonbladet

Musiken

Ungefärliga tider

I. Allegro non troppo e molto maestoso
II. Andantino semplice
III. Allegro con fuoco

Det är julafton år 1874. Den ryske tonsättaren Peter Tjajkovskij har precis spelat upp sin nyskrivna pianokonsert för vännen tillika storpianisten Nikolai Rubinstein. Men reaktionen blir inte alls vad han hoppats på. Efter en lång tystnad utbrister Rubinstein att verket är ospelbart, värdelöst och i princip måste skrivas om helt. Djupt förödmjukad ger Tjajkovskij istället uppdraget att uruppföra konserten till dirigenten Hans von Bülow.

Liksom resten av hans musik kännetecknas Tjajkovskijs första pianokonsert i B-moll av föreningen mellan västerländska och nationalistiska stildrag. På ytan följer den konsertgenrens klassiska format i tre omväxlande satser, men inuti gömmer sig flera innovationer och avvikelser från normen, bland annat i form av inlånade melodier och ett rikare samspel mellan solist och orkester.

Efter ett kort hornrop ljuder den välkända introduktionen i Dess-dur fylld av triumfatorisk livsglädje. Melodin hörs aldrig igen i konserten, men innehåller byggstenar till de nästföljande temana; en ukrainsk, rytmiskt distinkt folksång och två mer lyriska. Andra satsen presenterar en ljuv, längtansfull meditation, med drömska passager som förflyttar sig mellan pianisten och orkesterns instrument. De inramar en snabbare scherzando-del där stråket citerar den franska chansonetten Il faut s’amuser, danser et rire. Den lekfulla café-visan sägs ha varit populär hos Désirée Artôt; en belgisk sångerska som Tjajkovskij under en tid trott sig vara förälskad i. Konsertens final – Allegro con fuoco – inleds abrupt med en energisk och eldig ukrainsk folkdans. Denna kontrasteras av ett böljande sidotema, som senare exploderar i en pampig avslutning med full orkester påminnande om första satsens kraftfulla optimism.

Den första pianokonserten är ett av Tjajkovskijs mest populära verk, där dramatisk virtuositet samsas med kompositörens säregna känsla för vackra melodier. Även Rubinstein verkar till slut ha insett konsertens storhet, då han senare övade in den och starkt bidrog till dess enorma genomslag.

Text: Fredrika Roos

Ungefärlig konsertlängd: 2 timmar inkl paus