TILL MINNET AV EN ÄNGEL
Alban Bergs violinkonsert är varken motsträvig eller kylig; tvärt om är den berörande med både drabbande vemod och känslighet. Men så skrev han den också ”till minnet av en ängel”, ett smärtsamt eko av tomhet. Som kontrast: Brahms livliga, närmast sprudlande tredje symfoni. Den skrevs när Brahms var femtio år gammal och ogift, men genomsyras av den frimodige Brahms livsmotto ”Frei aber froh”, fri men lycklig.
Johann Sebastian Bachs fyrtioandra kyrkokantat Am Abend aber desselbigen Sabbaths, ”På kvällen samma dag, den första i veckan”, hämtar sin berättelse från Johannesevangeliet. Efter döden på korset har Jesus Kristus återuppstått och visar sig nu för första gången för lärjungarna. Chocken släpper vid orden ”Frid vare med eder”. Kantatens inledande Sinfonia (uvertyr eller förspel) är ovanligt lång och tillhör Bachs pärlor i genren. Det antas att han här har återanvänt delar av ett konsertant verk som numera gått förlorat.
Alban Berg kom att skapa en alldeles egen syntes mellan romantik och modernism genom sitt speciella sätt att förhålla sig till tolvtonstekniken. Violinkonserten från 1935 är hans mest spelade verk, komponerad på beställning av violinisten Louis Krasner. Kort efter att arbetet påbörjats inträffade en tragedi i Bergs vänkrets. Manon Gropius, dotter till Gustav Mahlers änka Alma och arkitekten Walter Gropius, avled i polio endast 18 år gammal. Manon var vida berömd för sin skönhet och sitt älskliga väsen. Violinkonserten blev nu ett rekviem över henne och partituret försågs med undertiteln ”Till minnet av en ängel”. Bach dyker också upp här: som en sorgesång citeras i konsertens andra sats slutkoralen Es ist genug ur kantaten O Ewigkeit, du Donnerwort. Fantastiska Veronika Eberle gästade Berwaldhallen senast i september 2018, då med Schumanns violinkonsert, och hon är varmt välkommen tillbaka tillsammans med sin Stradivarius från år 1700, kallad ”Dragonetti”.
Johannes Brahms presenterade sin Symfoni nr 3 F-dur 1883. Det är den kortaste och mest personligt hållna av hans fyra symfonier, en studie i fullständig kontroll över skapandet. Något gåtfullt tycks också vila över verket, men Brahms var inte den som avslöjade sina hemligheter. Ett motto som förenar olika delar av symfonin är tonföljden F, A, F som dyker upp redan i första satsens öppning. Vännen och stjärnviolinisten Joseph Joachim hade lanserat F–A–E som sitt signum: Frei aber einsam, fri men ensam. Brahms kontrade med F–A–F: Frei aber froh, fri men glad. Ovanligt för en symfoni från denna tid är att alla de fyra satserna slutar i stillhet. Påfallande många musikälskare har berättat om hur den här underbara symfonins tredje sats faktiskt var det som födde deras intresse för klassisk musik överhuvudtaget.
Text: Gunnar Lanzky-Otto
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007 och sedan 2019 även orkesterns förste konstnärlige ledare, med ett uppdrag som omfattar att hitta nya programformat för att presentera klassisk musik. Det arbetet inleddes redan säsongen 2014/2015 med den uppmärksammade konsert- och föreläsningsserien Interplay. Harding är även hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra, som han arbetat med i över 20 år, och konstnärlig ledare för Youth Music Culture, Greater Bay Area i Kina. Säsongen 2024/2025 tillträder han som chefsdirigent vid Santa Cecilia-akademien i Rom.
Harding är en ständig gäst hos världens främsta orkestrar, däribland Wienerfilharmonikerna, Berlinerfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester, Concertgebouworkestern och La Scala-filharmonikerna. I USA har han uppträtt med Bostons, Chicagos och San Franciscos symfoniorkestrar, med Clevelands orkester, samt med Los Angeles och New Yorks filharmoniker. Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid La Scala i Milano, Wiens stadsopera, Royal Opera House i London, samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg. Han har tidigare varit konstnärlig ledare för Orchestre de Paris och för Anima Mundi-festivalen i Pisa, samt förste gästdirigent för Londons symfoniorkester.
Daniel Harding turnerar med Sveriges Radios Symfoniorkester till Europas mest prestigefyllda scener och har spelat in hyllade och prisbelönade skivor med orkestern. Hans kontrakt som chefsdirigent och konstnärlig ledare fortsätter till och med våren 2025. ”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också fortsätter att växa” säger han om sitt samarbete med orkestern.
År 2002 mottog Harding den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 tilldelad han till Officier des Arts et des Lettres. 2012 valdes han in som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien. 2021 mottog han Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Daniel Harding är född i Oxford i England och spelade trumpet innan han började dirigera i sena tonåren. Sedan 2016 är han även utbildad trafikpilot.
Tyska violinisten Veronika Eberle hyllas för sin sällsynta balans och mognad i sitt musicerande, egenskaper som tagit henne till flera av världens främsta orkestrar, konsertscener och internationella festivaler. Genombrottet kom när hon som sextonåring framförde Beethovens violinkonsert tillsammans med Berliner Philharmoniker och Simon Rattle under påskfestivalen i Salzburg 2006. Sedan dess har hon arbetat med dirigenter som Paavo Järvi, Alan Gilbert, Kent Nagano, Yannick Nézet-Séguin och James Gaffigan och med orkestrar som London Symphony Orchestra, Tonhalle Orchester Zürich, New York Philharmonic, Gewandhausorchester Leipzig och Concertgebouworkest Amsterdam. Eberle spelar på en Stradivarius från 1693 utlånad av Reinhold Würth Musikstiftung.
Musiken
I. Andante; Allegretto
II. Allegro; Adagio
”Till minnet av en ängel” står det i noterna till Alban Bergs Violinkonsert. Dena ängel var en flicka med en utstrålning som lär ha påverkat hela hennes omgivning. Dirigenten Bruno Walter skrev i sina memoarer om mötet med henne: ”En anmärkningsvärt rörande upplevelse som kändes drömlik och som ännu inte förlorat något av sin mystiska magi i mitt minne.” Flickan ifråga var Manon Gropius, dotter till Alma Mahler i hennes äktenskap med konstnären Walter Gropius.
Alban Berg umgicks en hel del med familjen Gropius och Manon var ett ljus i salongerna. 1935 föreslog den amerikanske violinisten Louis Krasner att Berg skulle skriva en violinkonsert åt honom. Berg tände omedelbart på idén och började skissa på en inledning där han tänkte sig ett musikaliskt porträtt av den änglalika Manon. Verkets inledande öppna, rena kvinter; den eteriska klangen; den skira instrumentationen; allt var en avbildning av den undersköna artonåringen.
Två månader senare dog Manon i polio efter att ha varit sjuk ett år. Döden kom ändå som en chock för alla och utlöste en febrig aktivitet hos Berg. Tidigare hade han tagit god tid på sig i arbetet med sina verk; operan Wozzeck tog tio år och Lulu fem, men violinkonserten blev färdig på bara tre veckor. Den första satsens undersköna musikaliska porträtt avlöses av en sorgesång; den spänstiga folkmelodin förvandlas till Bach-koralen Es ist genug, där träblåsarna spelar Bachs originalsättning medan Berg väver sorgesamma slingor omkring den. Smärtorna som Berg förmedlar i konsertens andra del har vissa tolkat som föraningar om hans egen död – Berg dog av blodförgiftning fem månader efter att konserten fullbordades. Detta blev det sista konsertverk som Berg fullbordade; operan Lulu saknade sin sista akt i färdigt skick när Berg avled på julafton 1935.
På så sätt blev kanhända violinkonserten en minnessten också över Berg själv, den av Andra Wienskolans tonsättare som lyckades sammanlänka tolvtonstekniken med romantiken. Violinkonserten har blivit ett av periodens mest spelade och uppskattade verk även om den inte är en traditionell solokonsert, snarare en orkesterhymn med en solistisk röst som sjunger ”till minnet av en ängel”.
Text: Stellan Sagvik
Under åren 1880–1887 strömmade orkesterverk och kammarmusik från Brahms penna. Det här flödet av musik sammanfaller också med Brahms växande erkännande som komponist. Det var egentligen bara Wagner-anhängarna i Wien som energiskt attackerade hans musik. En av de ivrigaste var Hugo Wolf som i en tidningsartikel skrev att Brahms symfonier var ”motbjudande förlegade och andefattiga, i grunden falska och fördärvade”. Efter uruppförandet av Brahms Symfoni nr 3 F-dur skrev Wolf: ”I ett enda slag av ett verk av Franz Liszt finns mer vett och känsla än i alla Brahms symfonier.”
Wagnerianerna kritiserade främst Brahms användning av äldre musikaliska former. Han skrev inte programmusik eller använde sig av ledmotiv, utan trampade glatt vidare på invanda stigar. Och i stort sett hade kritikerna rätt; Brahms var till sin natur en djupt rotad traditionalist. Men vad varken kritiker eller Brahms anhängare noterade var att han fyllde den traditionella formen med nytt och högst personligt innehåll. Brahms följer modellen från Beethovens senare symfonier med tyngdpunkt på yttersatserna. Andra satsen är alltid långsam och i enkel, tredelad form. Tredje satsen likaså, och kallas aldrig menuett eller scherzo som i en klassisk symfoni. Brahms avstår senromantikens utökade orkester till förmån för den klassiska besättningen, men med dubblerad träblåssektion. Musiken är romantiskt klingande men samtidigt klassiskt genomskinlig med polyfon stämföring som aldrig kunnat komma till sin rätt i Liszts eller Wagners jättelika orkestrar.
Inspiration till den tredje symfonin kom under en utflykt till Rhen vid pingsttiden 1883. Symfonin skrevs sedan i ett enda anfall av inspiration under knappt fyra månader. Det uruppfördes i december samma år med stort bifall: efter både första, tredje och sista satsen utbröt stormande applåder. Symfonin gjorde snabbt segertåg i Tyskland och spelades inte mindre än tre gånger under samma säsong i Berlin. Brahms strävar efter att skapa en slags cyklisk enhet mellan satserna. Tydligast exempel på det är symfonins inledande ackord, tonerna f – ass – f, som sedan återkommer i de allra sista takerna. Detta tema, ”frei aber froh” eller fri men lycklig, är en ordlek som vände sig till Brahms vän Joseph Joachim, som beskrivit sig själv som ”frei aber einsam” eller fri men ensam.
Text: Claes M. Cnattingius
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 40 min inkl. paus
UPPTAKT: Torsdag 23 januari kl 18.00 med Pernilla Eskilsdotter som berättar om den andra av de tre konserterna hon valt ut för sin egen konsertserie, ett urval gjort med nyfikenhet och kärlek. Inför denna konsert berättar hon om hur hon själv tolkar att en ängel hörs i en violinkonsert.
UPPTAKT: Lördag 25 januari kl 14.00 med Tanja Kaitaniemi som berättar om verken som spelas på dagens konsert.
Biljetter
Fler konserter
DVOŘÁK SYMFONI NR 9 – FRÅN NYA VÄRLDEN
Violinisten Benjamin Beilman gästar Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Elim Chan i Elizabeth Ogoneks In Silence. Dessutom får vi höra Dvoraks mäktiga symfoni Från nya världen.
POETIC (R) EVOLUTION
Unga poeter möter Sveriges Radios Symfoniorkester i ett unikt samarbete mellan Berwaldhallen och Unga Klara.
SING ALONG FÖR STORA OCH SMÅ 2021
Ett musikaliskt äventyr för hela familjen!