Stenhammar 150 år: Symfoni nr 2

Konserten sändes direkt på Berwaldhallen Play och i Sveriges Radio P2 torsdagen den 18 februari.

“För att komma vidare måste jag slå in på en helt ny väg, en väg som jag kanske ännu länge måste söka, innan jag finner den”, skriver Wilhelm Stenhammar i ett brev till en vän, år 1911. Han är fyrtio år och har redan följt många stigar genom musikens landskap. Han har varit stor pianostjärna i Europa. Han har studerat, skrivit och spelat sånger och kammarmusik, och doppat sig i Wagners, Brahms, Beethovens och operans strida strömmar. Han håller som bäst på att göra Göteborgs Symfoniker (som hette Göteborgs orkesterförening när han tog över som chefsdirigent) till en av Europas bästa orkestrar. Det är i Göteborg det händer! Stenhammar har upptäckt bildkonsten genom sin älskade Helga, de har gift sig och fått barn. Han har tvivlat på sig själv och på meningen med musiken. Vart är den egentligen på väg?

För att fira Wilhelm “Sten” Stenhammars födelse den 7 februari 1871, för nästan exakt 150 år sedan, leder dirigenten och Stenhammar-ivraren Patrik Ringborg oss på en promenad längs dessa stigar. Från ett spirande ungdomsverk, via några av Stenhammars vackrast grönskande sånger och fram till hans kanske mest personliga orkesterverk.

Prélude och Bourrée är början på en orkestersvit som aldrig blev färdig. Två satser med entusiasm och charm – en försmak av den stora tonsättare Stenhammar var på väg att bli. De två fragmenten var bortglömda ända till 2010, då de nosades upp av Gävle Symfoniorkester som spelade in dem på skiva och sedan uruppförde dem på konsert 2013. Detta är andra gången någonsin som Prélude och Bourrée uppförs på en scen.

Med sig på färden har Patrik Ringborg två solister med stor kärlek till Stenhammars sånger: Sofie Asplund och Jakob Högström. Båda rör sig parallellt i operans värld och i konserthus och kyrkor, en kombination som Stenhammar nog hade gillat. Med uppväxtens familjekvartett, sitt briljanta pianospel och sitt stora intresse för poesi blev Stenhammar en av de svenska tonsättare som bäst har förstått samspelet mellan röst, text och pianoklang. Vid konserten möter vi fem av hans sånger i orkesterarrangemang.

1911 skriver Stenhammar inte bara ett brev om en ny väg, utan hittar med hjälp av den också fram till sin andra symfoni, den som han kallar G-moll-symfonin. Den nya vägen är kantad av medeltida melodier, formellt precisa motstämmor och hundratals timmar av studier, och det hörs i symfonin. Här har Stenhammar lyckats med sitt mål: att gjuta romantikens känsliga värme i en strikt klassisk form.

Text: Janna Vettergren

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 40 min (inkl. paus)

Nyfiken på – ett streamat samtal som utforskar musiken ur nya vinklar. Kommande samtal har rubriken ”Stenhammar, musik och politik. Eller: Vad är skönhet?” Samtalet finns tillgängligt på Berwaldhallen Play.