Reich & Händel
Händels ljuvligt överdådiga Water Music är lättjefull festmusik beställd 1717 av kung Georg I att spelas på en flytande scen på Themsen. Det blir en närmast otäck pendang till Steve Reich olycksbådande The Desert Music från 1983 och dess varnande budskap om världsomspännande kärnvapenkrig.
Den här produktionen ingår i en eller flera rabatterade konsertserier.

Konserten sänds direkt i Sveriges Radio P2 och på Berwaldhallen Play.
Klockan åtta på kvällen den 17 juli 1717 steg kung George I och hans följe ner i den kungliga pråmen, för att med tidvattnets hjälp färdas från Whitehallpalatset upp till Chelsea. Ombord på en annan pråm befann sig ett femtiotal musiker som framförde Händels nyskrivna, överdådiga Water Music. Det praktfulla skådespelet imponerade på Londonborna och den ovanliga händelsen rapporterades i tidningen Daily Courant. Många invånare, stod det i tidningen, passade på att sätta sig i båtar och följa efter de kungliga pråmarna för att avnjuta gratiskonserten.
Kungen lär ha varit så förtjust i musiken att han begärde flera da capon och monarken och hans följe var inte tillbaka i Whitehall förrän efter midnatt. Händels stilfulla och eleganta ”vattenmusik” har vid sidan av bland annat Messias och Music for the Royal Fireworks förblivit ett av tonsättarens allra mest populära verk.
265 år efter att Händels Water Music klingat ut över Themsen komponerade den amerikanske tonsättaren Steve Reich ett stycke om ett annat av jordens fenomen – öknen. Verkets titel är hämtad från poeten William Carlos antologi The Desert Music and Other Poems, varifrån Reich också hämtat texterna i verket.
The Desert Music skrevs 1982–1983, i en tid när den spänningsfyllda relationen mellan öst och väst fortfarande var högst närvarande i världspolitiken. Titeln anspelar inte bara på öknen som en vacker plats, utan också som en försöksplats för kärnvapen. Det är ett stycke som kan sägas utforska och experimentera med relationen mellan text och musik: föreningen av den tidvis hypnotiska musiken med poesin framhäver på ett suggestivt sätt spänningen mellan ordens betydelse och deras klang. Liksom i andra av Reichs minimalistiska stycken spelar slagverkssektionen en viktig roll för att driva de upprepade och fantasieggande rytmerna som genomsyrar verket.
Christian Karlsen är en av Sveriges ledande unga dirigenter med hela världen som arbetsfält. Han har haft nära samarbeten med flera av världens främsta samtida tonsättare, som exempelvis Polarpristagarna Steve Reich, Kaija Saariaho och Sofija Gubajdulina. 2019 tilldelades han Föreningen Svenska Tonsättares Interpretpris för ”sitt brinnande engagemang i den nya musiken samt sin enastående förmåga att genomföra till synes omöjliga projekt”.
Text: Axel Lindhe