Nils Landgren är konstnärlig ledare för Jazzradion på Sveriges Radio och även för Radiojazzgruppen som återuppstod i mars 2023 i Berwaldhallen. Sedan dess har den nygamla gruppen gjort ett flertal konserter på olika scener. En av Nils Landgrens stora förebilder är Bengt-Arne Wallin, vars musik är utgångspunkt för konserten den 25 februari i Berwaldhallen.

”Bengt-Arne Wallin är Sveriges i särklass hippaste jazzmusiker genom tiderna!”, tycker Nils Landgren. ”Hur han klädde sig, hur han betedde sig, hur han var med människor – han var hipp rakt igenom. Han hade en stark dragningskraft på människor, som en magnet. Man ville vara nära honom, höra honom prata och spela.”

Nils Landgren menar att Bengt-Arnes Wallins musik höll sig modern under hela hans karriär, den var med i tiden. ”Han snappade ständigt upp saker som fick återspeglas i hans musik. Den präglas också av öppenhet, från de tidiga låtarna på 50-talet fram till det sista han gjorde före sin död, för några år sedan. Musiken är tillåtande och närmar sig inte sällan andra genrer. Den har ett eget klangspråk, men också ett helt eget formspråk. Redan på hans handskrivna noter ser man att det låter annorlunda än vad man kanske är van vid! Musiken är ofta tillgänglig, det är folkmusik, ofta funkigt, ibland lyriskt, inte sällan helt fritt. Det håller alltid ihop och håller framför allt en oerhört hög kvalitet.”

Bengt-Arne Wallin gjorde bland annat flera arrangemang på Värmlandsvisan, ett stycke som han tyckte särskilt mycket om och som också ligger Nils Landgren varmt om hjärtat. Det första arrangemanget skrev Wallin till sin första skiva, Swedish Jazz in Folk Modern, i slutet av 50-talet. ”Till plattan Miles from Duke, som jag medverkar på, gjorde han ett nytt arrangemang och det kommer Radiojazzgruppen spela i Berwaldhallen nu i februari. Även andra välkända folkmelodier kommer höras u i programmet. Det blir en retrospektiv konsert med musik från hela hans karriär, från början till slut.”, berättar Nils Landgren.

Redan under studietiden mötte han Bengt-Arne Wallin, som kom att betyda mycket för honom. ”På musikhögskolan i Arvika kom han och skulle hålla i en workshop med vårt storband. I vanliga fall fick vi spela jazz bara på kvällstid, men när Bengt-Arne kom var det tillåtet även dagtid. Han gjorde så starkt intryck på mig och blev en hjälpsam, mycket vänlig mentor. Jag lärde mig mycket och fick också en fot in i hans stora nätverk. Genom Bengt-Arne träffade jag Quincy Jones, Monica Z, Clarke Terry – de var hans kompisar allihop. Han var väldig influerad av Quincy Jones, även när det kom till klädstil.”

Bengt-Arne Wallin finns kvar i medvetandet hos många jazzmusiker och jazzälskare. Han var länge lärare i arrangering och komposition på Musikhögskolan i Stockholm, där han mötte nya generationer. ”Jag hoppas att hans budskap fortsätter att föras vidare”, säger Nils Landgren, ”hans tillåtande och ’skandinaviska’ sätt att skriva, kombinerat med en stark amerikansk influens. ”Nils Landgren tycker att det har varit ett fantastiskt roligt år med Radiojazzgruppen. ”Det är en ynnest att jag fick det här uppdraget som konstnärlig ledare. Jag känner mig hedrad – och glad över responsen vi fått, både från musiker och publik, som ofta varit väldigt fin. Jag ser mycket fram emot våra fina konserter under 2024, inte minst den i Berwaldhallen.”

Nils Landgren intervjuades av Karl Thorson.

Bengt-Arne Wallin (1926-2015) föddes i Linköping. Han började spela trumpet som ung och var under 50-talet med i flera stora jazzorkestrar, bland annat i Arne Domnérus band. På 60-talet la han trumpeten på hyllan för att i stället komponera och arrangera. Han var tidig med att göra jazzarrangemang av svensk folkmusik och LPn ”Old Folklore in Swedish Modern” från 1962 är en milstolpe. Bengt-Arne Wallin skrev musik för film, radio, TV och teater, men också barnmusik och låtar till Melodifestivalen, bland annat ”Nygammal vals” med Svante Thuresson och Lill Lindfors 1966. 1972 blev han en av de första som undervisade i jazz på Musikhögskolan i Stockholm, något han gjorde i tjugo år. På 90-talet återupptog han trumpetspelandet, bland annat med sitt eget band Five to five.