Porgy & Bess enligt Hannigan

Givmild Polarprisvinnare

Barbara Hannigan kombinerar egensinnigt sina båda yrkesroller som dirigent och sångerska i samarbeten med dirigenter, orkestrar, operahus och tonsättare över hela världen. Med sitt intresse för nya generationer musiker och sångare har hon initierat två internationella mentorsprogram. ”Om jag lär mig något nytt och spännande vill jag genast dela med mig till andra, föra det vidare. Jag har själv haft förmånen att få uppleva den sortens generositet från mina lärare, mentorer och kollegor. Nu är det min tur.” Hannigans djupa engagemang för 1900-talets tonsättare och nutida klassisk musik har lett till närmare 100 uruppföranden, ofta skrivna direkt för henne.

Om jag lär mig något nytt och spännande vill jag genast dela med mig till andra, föra det vidare. Jag har själv haft förmånen att få uppleva den sortens generositet från mina lärare, mentorer och kollegor. Nu är det min tur.
– Barbara Hannigan

En persisk matta av musik

Golfam Khayam är en iransk kompositör och improvisatör med världen som arbetsfält. Genom att integrera musikaliska element från sitt persiska ursprung med samtida experimentella ramverk skapar hon ett unikt musikaliskt språk. Kvällens öppningsverk, I’m not a tale to be told, specialkomponerat för Hannigan, tar sin utgångspunkt i en dikt av den iranske poeten och persiske kulturikonen Ahmad Shamlou. Musiken består av fraser, vokala och instrumentala gester, som vävs samman i en kontrollerad improvisation, en persisk ”matta” för solisten att uppträda på. Hannigan, som uruppförde verket 2023 tillsammans med Sinfóníuhljómsveit Íslands (Islands Symfoniorkester), sjunger på franska och farsi.

Haydns sorgesymfoni

Ungefär 250 år tidigare, 1772, fullbordade Joseph Haydn sin Symfoni nr 44. Han var sedan flera år kapellmästare för orkestern vid den ungerske furst Esterhazys hov och levererade oavbrutet i snabb takt nyskrivna verk. 1762 hade den gamle fursten Paul Anton dött, och brodern Nicolaus, själv en hängiven amatörmusiker, tog över verksamheten. Han var mycket förtjust i musikdramatik och gav Haydn i uppdrag att skriva mera sakral vokalmusik och opera. Hans symfonier från denna period bär ett mognare uttryck och en rik känslomässig palett, kanske inspirerade av kyrkomusikens andliga djup och den dramatiska effektivitet som krävdes i operorna.

Symfonin har fyra satser och är komponerad i e-moll. Att använda moll som huvudtonart var något relativt nytt, men det visade sig effektivt när man skulle spegla lidelse och svårmod. Detta musikaliska mode inspirerade rörelsen ”Sturm-und-Drang” – ”storm och längtan” – den period som avlöste upplysningstiden i den tyska litteraturens historia. För ovanlighetens skull ligger menuettsatsen, skriven som en kanon mellan ljusa melodiinstrument och basgrupp, som nummer två, före en sublim långsam sats. Yttersatserna är snabba, rytmiska och med detaljerad dynamik som skapar variation. Det sägs att Haydn själv gav verket smeknamnet Trauersymphonie (Sorgesymfonin) och att han önskade att den långsamma satsen skulle spelas vid hans begravning.

Gershwins opera från Catfish Row

George Gershwins opera Porgy and Bess hade premiär i New York 1935. Den bygger på Dorothy och DuBose Heywards roman Porgy och skildrar invånarna i några förfallna afroamerikanska kvarter på Catfish Row i Charleston en sommar vid förra sekelskiftet. Den invalidiserade tiggaren Porgy och Bess, kvinnan han älskar, står i centrum i en värld full av våld, svek och misär, men också av kärlek och mod. Gershwin vann tidigt stor ryktbarhet genom att komponera evergreens, musikaler och kanske framför allt pianokonserten Rhapsody in Blue, med vilken begreppet ”symfonisk jazz” föddes. Han menade att amerikansk musik bör baseras på amerikanskt material och att ”jazz är den första riktiga amerikanska musiken”.

Porgy tyckte han var ett idealiskt underlag för en opera, och 1932 började han arbeta med sin ”amerikanska folkopera”. Gershwin närde ett genuint intresse för den svarta befolkningens kultur, och inspirerad av traditionella spirituals och folksånger skapade han sina egna. Dessa, liksom tidig jazzmusik, blev centrala byggstenar i verket.

En musikalisk formförnyare

Men trots odödliga nummer som Summertime, I got plenty o nuttin, Bess, you is my woman now, It ain’t necessarily so, hade operan svårt att vinna fotfäste i den amerikanska repertoaren. Ämnesvalet var i sig självt kontroversiellt. Och var det opera eller snarare en musikal? En del av musiken betraktades som alltför ”populär” för att kunna kallas opera.
Gershwin är tveklöst att betrakta som en musikalisk formförnyare. Den österrikiske tonsättaren Arnold Schönberg har sagt om honom att: ”… vad han har uppnått med rytm, harmoni och melodi är inte bara stil… hans melodier är inte resultat av kombinationsförmåga, inte av mekanisk sammanfogning, de är helheter som inte kan delas. Melodi, harmoni och rytm är inte sammansvetsade, men stöpta i samma form.” Kvällens orkesterarrangemang är signerat Robert Russell Bennett och har titeln Porgy and Bess – A Symphonic Picture från 1943. Bennett, amerikansk kompositör och arrangör, är främst känd för sina orkestreringar av populära musikaler.

Text: Elisabet Ljungar

Hör Hannigan och Khayam berätta om verket I’m not a tale to be told inför en konsert som gjordes med Göteborgs Symfoniker 2023.

Lär dig mer om George Gershwin med Klassiska podden

Gränslöse Gershwin behärskade många genrer och angav tonen både för jazz och klassiskt i USA. En popmusiker som slutade som operakompositör.

Porgy and Bess – en underbar opera med komplikationer

En succé men en omdiskuterad sådan. Per Feltzin berättar om premiären 1935, om berättelsen och om debatterna efteråt. Vi hör bland annat Summertime, It ain’t necessarily so, och I got plenty o’nuttin.

Speglingar och Reflektioner