”Det var en gång en drottning som härskade över haven, vars like ingen visste, som var oerhört vacker och besatt en väldig styrka.” Så beskrivs Brynhild, sköldmö och drottning, i den medeltida tyska hjältesagan Nibelungensången som inspirerade Richard Wagners till operakvartetten Nibelungens ring. I Wagners operor är Brünnhilde en valkyria, en mäktig varelse som förde döda på slagfältet till gudarnas värld.

Den berömda Valkyrieritten från andra delen i Wagners tetralogi, Valkyrian, inleder den här konserten med musik för filmdukens tappra hjältinnor. Den har inspirerat andra tonsättare och lånats av flera filmer, kanske mest minnesvärt i krigsfilmen Apocalypse Now. Joe Hisaishi parafraserar Wagners hjältemodiga musik i filmen Ponyo, men i Prinsessan Mononoke är musiken suggestiv och vemodig, passande filmens varnande budskap om människans destruktiva inverkan på naturen.

Wonder Woman och Captain Marvel är färgstarka och hjältemodiga karaktärer med lång historia i tryck innan de gestaltats på vita duken, närmast av Gal Gadot respektive Brie Larson. Rupert Gregson-Williams musik till Wonder Woman införlivar temat som Hans Zimmer skrev till filmen Batman v. Superman för Gal Gadots premiär på vita duken som Wonder Woman. I båda filmer medverkar också cellisten Tina Guo som förekommer flitigt i filmsammanhang.

När Pınar Toprak skulle skriva ett tema åt Captain Marvel ville hon att det skulle kännas igen efter de första två tonerna. Hjältar förknippas ofta med kvinten, ett tvåtonsmotiv eller intervall som typiskt också spelas av valthorn. I regissören Christopher Nolans Batman-trilogi knöt Hans Zimmer en moll-ters till titelkaraktären. Toprak använder ett mer ovanligt intervall, en septim, som start på Captain Marvels tema.

Löjtnant Ellen Ripley är fortfarande den rollfigur som flest förknippar med den prisbelönade skådespelerskan Sigourney Weaver, fastän det nu är mer än tjugo år sedan hon senast spelade Ripley på vita duken. Alien-filmerna har alla haft olika tonsättare och på denna konsert presenteras musik ur de tre första, tonsatta av Jerry Goldsmith, James Horner, respektive Elliot Goldenthal.

En annan filmhjältinna som närmast uppnått ikonstatus är Sarah Connor, som i Terminator 2 kämpar sida vid sida med sin son John och Arnold Schwarzeneggers android T-800 för att förhindra en kärnvapenkatastrof. Brad Fiedels rytmiskt drivande ledmotiv hör också till ett av filmhistoriens mest igenkännbara.

Även karaktärer som inte har uppnått samma stjärnstatus som Ellen Ripley och Sarah Connor, eller Buffy Summers och Katniss Everdeen, är väl värda att uppmärksammas på en konsert som denna. Mad Max: Fury Road handlar inte huvudsakligen om Max, utan om Charlize Therons karaktär Imperator Furiosa som gör uppror mot den sadistiske diktatorn i vars armé hon ditintills tjänat.

Och den intergalaktiska divan Plavalaguna i Det femte elementet vakar i hemlighet över fyra magiska artefakter, men är nog främst ihågkommen för sitt sångnummer i filmen: arian Il dolce suono ur operan Lucia di Lammermoor, som övergår i 90-talsdoftande elektropop av filmkompositören Éric Serra. Här framförs den i akustisk tappning, med konsertens egen prima donna i strålkastarljuset: Sabina Zweiacker. Hon har hörts flera gånger tidigare i Berwaldhallen, exempelvis i The Dragonborn Comes från The Elder Scrolls V: Skyrim, i framträdanden som gjort henne känd över hela världen.

Text: David Saulesco

Header image used by kind permission of 20th Century Fox.