Två orter är för evigt förknippade med Mozart: födelsestaden Salzburg och Wien. Men även Prag hade en central plats i hans liv och i den böhmiska huvudstaden skulle han få uppleva några av sina absolut lyckligaste perioder i livet som tonsättare. När han i början av 1787 besökte Prag hörde han till sin glädje sin musik spelas i varje gathörn. I ett brev skrev han: ” …här talar man inte om något annat än Figaro; inget spelas, sjunges, blåses eller visslas annat än Figaro. Ingen opera drar så mycket publik som Figaro, alltid Figaro; sannerligen en stor ära för mig.” Förklaringen var att Figaros bröllop hade haft premiär i staden månaden innan och gjort en dundrande succé.

I bagaget till Prag hade Mozart med sig partituret till en nytt verk, sin 38:e symfoni, som uruppfördes i staden den 19 januari inför en entusiastisk publik. Därav smeknamnet Pragsymfonin. Den rytmiskt fantasifulla och melodiskt överdådiga musiken i verket bär tydligt släktskap med just Figaros bröllop, men här finns också demoniska tongångar som påminner om Don Giovanni, som senare samma år skulle få sin premiär i Prag.

Även Mozarts Klarinettkonsert A-dur fick sitt uruppförande i Prag, vid en välgörenhetskonsert i oktober 1791. Solist var Mozarts gode vän och frimurarbroder Anton Stadler. I klarinettkonserten lyckades Mozart frambringa något av den mest stämningsfulla och gripande musik han någonsin komponerande. Här hörs den sedvanliga ”Mozartska” elegansen och sprudlande lättheten, men i likhet med andra sena verk – såsom den 27:e pianokonserten och Trollflöjten – ryms i musiken en intimitet och varm innerlighet som ger konserten en speciell, personlig prägel. Klarinettkonserten skulle bli ett av Mozarts sista fullbordade verk. Det är än i dag ett av hans mest älskade stycken och ett av de oftast framförda verken för instrumentet överhuvudtaget.

Det är svårt att tänka sig en solist mer lämpad att framföra Mozarts klarinettkonsert än just Martin Fröst. Han är tveklöst en av världens mest framstående virtuoser på sitt instrument och Mozarts mästerverk har han framfört åtskilliga gånger världen över, med många av världens stora orkestrar. De senaste åren har Fröst även framgångsrikt etablerat sig som dirigent och 2019 utsågs han till chefdirigent för Svenska Kammarorkestern.

Fröst har även gjort sig känd som en nyfiken och kreativ artist som utforskat och förnyat konsertformen, gärna i samarbete med tonsättare och andra musiker. Nomadic Dances, som här hörs för första gången, är en vidareutveckling av det tidigare verket Nomadia. Båda har han skrivit tillsammans med sin bror, tonsättaren och musikern Göran Fröst. Martin beskriver själv verket så här: ”Nomadic Dances för klarinett och orkester är en serie gester, fysiska och musikaliska. Orkesterkroppen slår an det primitiva fundamentet till en musikalisk orientexpress som söker, genom tider och stilar, efter vägen ut.”

Axel Lindhe