GUSTAV HOLSTS PLANETERNA
Gustav Holsts Planeterna har fungerat som inspiration till mängder av filmmusik, inte minst John Williams och hans soundtrack till Star Wars-filmerna. Chefsdirigent Daniel Harding och Radiosymfonikerna tolkar detta maffiga och fantasieggande orkesterverk som fortsätter att fascinera publiken mer än 100 år efter det skrevs. Dessutom Alban Bergs gripande sångcykel Sju tidiga sånger med sopranen Johanna Wallroth.
Konserten sänds direkt i Sveriges Radio P2 fredagen den 20 januari kl 19:03.
Alban Berg växte upp med Mahler, Strauss, Debussy och Wagner som klangliga förebilder, vilket också märks i hans Sju tidiga sånger. Av sina ungdomssånger valde Berg 1917 ut tio stycken och gjorde ett häfte med omsorgsfullt handskrivna noter som en gåva till sin fru på deras tioårsjubileum. Ytterligare ett tiotal år senare tog Berg sju av dessa sånger och omarbetade dem till en sångcykel för röst och orkester.
Eftersom sångerna hade komponerats separat behövde de bearbetas och ordnas för att fungera som ett sammanhängande verk. Sångcykelns form vittnar också om Bergs dragning till struktur och mönster: På ett symmetriskt sätt varierar han orkesterackompanjemanget i de sju sångerna, vilket gör att klangerna hela tiden förnyas. Endast i den första och sista sången använder Berg hela orkestern, för maximal effekt. När han började ta lektioner för Arnold Schönberg var Berg helt självlärd, men här visar han den skicklighet han med åren förvärvat i att hantera orkesterns alla klangliga resurser.
Samma år som Alban Berg och hans fru firade tioårsjubileum lade Gustav Holst sista handen vid sitt orkesterverk Planeterna. Gustavs dotter Imogen Holst, själv tonsättare och en inflytelserik musikpersonlighet, skrev att en orkestersvit med olika karaktär i varje sats tilltalade hennes pappa eftersom han hade svårare att tackla ett verk i stort format, som en symfoni.
Liksom Berg använder sig Holst av en stor instrumentbesättning – till och med ännu större, med närmast Mahlerska ambitioner – men liksom Berg är det inte för att slå blå dunster i lyssnarna, eller banka dem gula och blå, utan för att ”han behöver de extra nyanserna i klangfärg och vet hur han skall använda dem” som Ralph Vaughan Williams uttryckte det. Idén till verket fick Holst på en resa till Spanien våren 1913, då han och hans reskamrater diskuterade astrologi. ”Jag studerar endast saker som antyder musik till mig” skrev Holst själv, och med all säkerhet hörde han musik i de färgstarka beskrivningarna av planeterna och deras karaktärer.
De sju satserna i Planeterna kallade Holst för kontrasterande stämningsbilder och det är talande att satsernas ordning inte motsvarar planeternas ordning i solsystemet, utan den som skapar den bästa musikaliska helheten. Uruppförande skedde i september 1918 under ledning av Holsts vän, dirigenten Adrian Boult. Det är svårt att tänka sig i dag, men då uppfattades verket som banbrytande och modernt; så pass nytt att Boult vid ett senare framförande insisterade på att bara spela fem satser, och i en annan ordning, för att göra verket mer lättsmält.
Men redan vid uruppförandet lär musiken ha tjusat åtminstone merparten av publiken. Imogen Holst skrev: ”Till och med de som studerat partituret chockades av Mars larmande ljud. Städerskorna började dansa till Jupiter. Åhörarna kände ålderdomen komma krypande under Uranus. Och i det oförglömliga slutet av Neptunus suddade den hemliga damkören ut gränsen mellan klang och tystnad.”
Text: David Saulesco
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007 och sedan 2019 även orkesterns förste konstnärlige ledare, med ett uppdrag som omfattar att hitta nya programformat för att presentera klassisk musik. Det arbetet inleddes redan säsongen 2014/2015 med den uppmärksammade konsert- och föreläsningsserien Interplay. Harding är även hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra, som han arbetat med i över 20 år, och konstnärlig ledare för Youth Music Culture, Greater Bay Area i Kina. Säsongen 2024/2025 tillträder han som chefsdirigent vid Santa Cecilia-akademien i Rom.
Harding är en ständig gäst hos världens främsta orkestrar, däribland Wienerfilharmonikerna, Berlinerfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester, Concertgebouworkestern och La Scala-filharmonikerna. I USA har han uppträtt med Bostons, Chicagos och San Franciscos symfoniorkestrar, med Clevelands orkester, samt med Los Angeles och New Yorks filharmoniker. Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid La Scala i Milano, Wiens stadsopera, Royal Opera House i London, samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg. Han har tidigare varit konstnärlig ledare för Orchestre de Paris och för Anima Mundi-festivalen i Pisa, samt förste gästdirigent för Londons symfoniorkester.
Daniel Harding turnerar med Sveriges Radios Symfoniorkester till Europas mest prestigefyllda scener och har spelat in hyllade och prisbelönade skivor med orkestern. Hans kontrakt som chefsdirigent och konstnärlig ledare fortsätter till och med våren 2025. ”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också fortsätter att växa” säger han om sitt samarbete med orkestern.
År 2002 mottog Harding den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 tilldelad han till Officier des Arts et des Lettres. 2012 valdes han in som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien. 2021 mottog han Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Daniel Harding är född i Oxford i England och spelade trumpet innan han började dirigera i sena tonåren. Sedan 2016 är han även utbildad trafikpilot.
Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester sedan 2008. Under åren 2015–2020 var hon konstnärlig ledare för Musica Vitae, med vilka hon uruppförde över 20 verk och gjorde åtskilliga inspelningar och turnéer. 2019 efterträdde hon Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens Kammarorkester.
Som gästande konsertmästare har hon spelat med bland andra Londons Symfoniorkester, Mahler Chamber Orchestra och Philharmonia-orkestern. Som solist och musikalisk ledare har hon uppträtt med bland andra Tapiola Sinfonietta, Nordiska Kammarorkestern, Trondheim-solistene och australiska ACO Collective. Hon har uppträtt som solist med bland andra Göteborgs Symfoniker, Copenhagen Phil, BBC Skotska Symfoniorkester, Academy of St Martin in the Fields och Sveriges Radios Symfoniorkester, med dirigenter såsom Neeme Järvi, Andrew Manze och Daniel Harding.
De senaste åren har hon uruppfört solokonserter av Daniel Börtz, Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson. Hon har gjort mer än 30 skivinspelningar, bland dem Carl Nielsens och Britta Byströms violinkonserter. Nyligen släpptes en skiva med verk av Laura Netzel, samt Stockholm Diary inspelad med Mellersta Österbottens Kammarorkester. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert med Simon Crawford-Phillips och Musica Vitae nominerades 2019 till en Grammy Award.
Våren 2020 uppmärksammades hennes inspelning av Mendelssohns stråkoktett, där hon spelade alla instrument och stämmor själv. Ytterligare två inspelningar i samma anda har följt: Britta Byströms oktett A Room of One’s Own, samt Johan Halvorsens Passacaglia inspelad med Radiosymfonikernas solokontrabasist Rick Stotijn.
2001 grundade hon Change Music Festival i Kungsbacka. Hon är även medgrundare av Kungsbacka Pianotrio som givit mer än 700 konserter världen över, och Stockholm Syndrome Ensemble som består av några utav Europas bästa kammarmusiker.
Sedan 2008 är Malin Broman ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.
Den svenska sopranen Johanna Wallroth utbildade sig först till dansare på Kungliga Svenska Balettskolan, men kom senare att fokusera på röststudier och tog examen från Universität für Musik und darstellende Kunst i Wien. Wallroth blev internationellt känd när hon vann första pris i den prestigefyllda Mirjam Helin International Singing Competition 2019 och två år senare mottog det eftertraktade Birgit Nilsson-stipendiet. Som Klassiska artisten i P2 säsongerna 2022/2023 och 2023/2024 medverkade Wallroth i ett flertal konserter med Sveriges Radios Symfoniorkester i en bred repertoar, från Alban Bergs Sju tidiga sånger med chefsdirigent Daniel Harding till Mozart-arior med Martin Fröst och Franz Schuberts Mässa Ess-dur med András Schiff.
Säsongen 2023/2024 innefattade för Wallroth bland annat även en Europaturné med Mahlers fjärde symfoni tillsammans med Klaus Mäkelä och Oslo-Filharmonien, och Mahlers åttonde symfoni i debuten med Orchestre de Paris under ledning av Daniel Harding. Med Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester har hon tidigare turnerat med Mahlers fjärde symfoni. Säsongen innebar även debuter med DR-Symfoniorkestret i Debussys La demoiselle elué under ledning av Barbara Hannigan samt scendebuter på både Opéra de Rouen och Glyndebourne. Från och med hösten 2023 är Wallroth en del av BBC Radio 3 New Generation Artist Scheme.
Säsongerna 2020/2021 och 2021/2022 framträdde Wallroth på Wiener Staatsoper, bland annat som Barbarina i en livestreamad föreställning av Figaros bröllop under chefsdirigent Philippe Jordan, samt som Giannetta i Kärleksdrycken, En röst från himlen i Don Carlos och Ida i Läderlappen, samtliga under ledning av Bertrand de Billy. Säsongen 2022/2023 debuterade hon på Drottningholmsteatern under teaterns operafestival, som Leocasta i Vivaldis Il Giustino under George Petrou. Samma säsong debuterade hon på Opernhaus Zürich i en balettuppsättning koreograferad av Christian Spück efter Monteverdis madrigaler med dirigenten Christoph Koncz.
Musiken
Nacht (text: Carl Hauptmann)
Schilflied (text: Nikolaus Lenau)
Die Nachtigall (text: Theodor Storm)
Traumgekrönt (text: Rainer Maria Rilke)
Im Zimmer (text: Johannes Schlaf)
Liebesode (text: Otte Erich Hartleben)
Sommertage (text: Paul Hohenberg)
Alban Berg komponerade redan i tonåren och hade skrivit några sånger i Schuberts stil, men när han började ta lektioner i komposition för Arnold Schönberg var han ändå bara ytligt insatt i djupare kompositionsteknik. Lektionerna var avgörande för Bergs konstnärliga karriär, och när han fick ett arv i november 1905, fick han möjlighet att ägna sig åt musik på heltid. Alban Berg visade vid sidan av sin musikaliska talang ett uttalat litterärt intresse, vilket fick betydelse genom hela hans konstnärliga liv.
Sju tidiga sånger från åren 1905-08 uppvisar flera olika stilistiska egenskaper. Några är tydligt senromantiska med drag av Wolf, Mahler och Richard Strauss, medan andra, skapade under Schönbergs överinseende, avslöjar riktningen mot atonalitet.
Nästan tjugo år senare tog Berg upp sångerna igen, och var fast besluten att förbättra deras musikaliska innehåll. Han ändrade melodier och texter, transponerade några av sångerna och förlängde vissa av dem. Trots den spretiga blandningen av olika poeters texter lyckades han med konststycket att kombinera dem till en cyklisk enhet, och 1928 publicerades de i både piano- och orkesterversioner. Även om sångerna från början inte var tänkta som en cykel berättar de en historia. Det är en berättelse om kärlek, kanske kompositörens egen kärlek till sin blivande fru Helene, som han träffade när dessa stycken komponerades.
Cykeln kan beskrivas som ett kärleksmöte, ett berusande och bländande överflöd som också har något dekadent över sig. De första två sångerna Nacht och Schilflied, är natursymboliska i sin varma, poetiska prakt. I Die Nachtigall möts lyssnaren av motsägelsefulla känslor vid vändpunkten i en ung flickas liv och Bergs musik uttrycker tydligt den extas som annars bara antyds i texten. I centrum av cykeln står sången Traumgekrönt, vars eufori följs av utmattning i de två följande sångerna, Im Zimmer och Liebesode. Det hela avrundas genom att Berg i Sommertage letar sig tillbaka till naturen, och finner det som också särskilt kännetecknar den romantiska själen: en frihetssträvan.
Text: Andreas Konvicka
Gustav Holst växte upp på den engelska landsbygden med en far som var både organist och lärare. Han började tidigt komponera, gjorde lokal succé och skickades till London av sin pappa för att studera vidare. Under studieåren försörjde sig Holst som trombonist i olika orkestrar. Att själv ha suttit med och spelat i orkestrar var mycket värdefullt när han komponerade. 1913 berättade Holst för en vän att han hört talas om de sju planeternas astrologiska karaktärer vilket givit impulser till en mängd musik. På våren 1914 började han komponera Planeterna och tre år senare var den storslagna orkestersviten färdig.
Mars, krigets budbärare, markeras med en brutal rytm i femtakt. Holst använder dissonanser för att markera krigets grymhet och satsens klimax förmedlar en smärta som kan kännas av musiker och åhörare. ”Obehagligt och skrämmande” var Holsts egen kommentar om hur satsen skulle spelas.
Venus, fredens budbärare, karaktäriseras framför allt av träblås i sina övre register, som ett ensamt horn reser sig mot, och flöjter och oboer seglar lugnt nedåt för att möta det. Stråkarna påminner om kärleken till skönheten som lät musiken födas.
Merkurius, den bevingade budbäraren, gestaltas i ett scherzo där Holst använder två tonarter och två rytmer på samma gång. Det verkar som om budbäraren har svårt att veta åt vilket håll han skall.
Jupiter, glädjens budbärare, för tankarna till engelsk folkmusik och satsen förmedlar samma goda stämning och glädje som Holst själv kände när han komponerade. Musiken skulle göra sig lika väl vid en fest på den engelska landsbygden med picknick i det gröna.
Saturnus, åldrandets budbärare, öppnar långsamt och bjuder in till den oundvikliga resan. Holst använder samma instrumentgrupper som i Venus, men här blir musiken inte stillastående. Tromboner spelar en sorgsen procession och långt borta hörs flöjter, som från en annan värld.
Uranus, trollkarlen, gycklar och visar allehanda trick. Trumpeter och tromboner börjar föreställningen med en slags fanfar och sedan visas en mängd trolleritrick upp. Dessa leder till ett majestätiskt forte som plötsligt tystnar – och föreställningen är slut.
Neptunus, mystikern, är en av de tystaste satser som Holst skrivit. Inget tycks hända; klarinetter spelar; ackord förändras; avlägsna röster anas på avstånd; den ordlösa sången klarnar, för att sedan åter försvinna.
Text: Bengt Arwén
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 30 min (inklusive paus)
Konserten filmas.
Lyssna på Mästerverken i P2 om Gustav Holsts Planeterna
Biljetter
Fler konserter
ISOTOPE
Arméns musikkår framför musik för symfonisk blåsorkester och med uruppförande av verket Isotope.
LIGETI, SCHUMANN, SIBELIUS
Möt Christian Tetzlaff i Schumanns violinkonsert och uppmärksamma 100 års jubilaren Ligeti med det fantasifulla verket Atmosphéres. Därtill leder chefsdirigent Daniel Harding Radiosymfonikerna i Sibelius älskade fjärde symfoni.
SJOSTAKOVITJS FEMMA
Litterärt inspirerad musik av Barber, Bernstein och Sjostakovitj då den amerikanska dirigenten Marin Alsop återkommer till Berwaldhallen.