SEMA är titeln på det nya verk för soloklarinett och orkester som Jacob Mühlrad specialskrivit för klarinettisten Magnus Holmander och Sveriges Radios Symfoniorkester. Sema (men utan versaler) är också namnet på en religiös sufistisk rituell dans.

– En vacker, visuell ritual som handlar om strävan efter kärlek, det perfekta och att komma nära Gud, förklarar Jacob Mühlrad.

– Jag är mycket fascinerad över denna viktiga ritual och den betydelse den har för människor och de vackra associationerna och symboliken från den. Till exempel att den efterliknar den mest fundamentala rörelsen som är en förutsättning för liv, alltså rotationen. Och att det skapar insikter är för mig gudomligt. Dansen speglar också allt levandes rotation och rörelse, från planeterna till atomernas rörelse.

Jacob Mühlrad har ofta låtit sig inspireras av religiös liturgi och ritualer i sitt musikskapande. Så alltså även nu. Men om vi har vant oss vid att hans musik har en meditativ grundton, kan vi denna gång förvänta oss något annorlunda:

– Verket är väldigt meditativt men också explosivt och på det viset skiljer det sig mycket från det jag skrivit förut, framför allt eftersom verket har en solist, Magnus Holmander. Det utmanade mig att skriva på ett vis jag tidigare inte gjort.

– Det här transcendentala tillståndet som man försöker nå i sema, det är också nånting jag försöker nå och som jag försöker åstadkomma med verket, säger han.

– Den roterande rörelsen som i dansen finns i orkestern på olika vis. Ibland i Magnus stämma när han rundandas, det vill säga han andas in och ut samtidigt för att kunna hålla en konstant ton. Men även i instrumentet bullroarer, ett av världens äldsta instrument, som svingas i ett rep i en rotation för att det ska bli ljud.

Även om han på senare år alltmer intresserat sig för orkestermusik, var det länge körmusiken som gjorde Jacob Mühlrad känd och omtyckt. Kommer det att märkas på klarinettkonserten att den skrivits av en tonsättare med en så uppenbar känsla för sång? Det enkla svaret är ja.

Jacob Mühlrad berättar att han tänker sig klarinetten som en predikant som vägleder oss genom verket. Ibland har den en framträdande roll och tar plats. Andra gånger är den en ganska spröd röst. Vilket har likheter med flera av hans körverk, till exempel Nigun från 2014, och hur sångsolisten där växte fram ur kören, organiskt, och utan att dominera.

Klarinettisten Magnus Holmander är en god vän, och har haft en mycket aktiv roll i tillkomsten av konserten. Det har bollats idéer och testats spelsätt, och konserten är skräddarsydd för honom.

– Han har haft ett otroligt tålamod och varit väldigt snäll och ödmjuk. Som kompositör kan man ibland vara lite naiv och fastna i sin föreställning om hur någonting ska låta. Sen måste det möta verkligheten …

Jacob Mühlrad är inte den sorts tonsättare som sitter isolerad på sin kammare och träffar musikerna först när det är dags för konsert. Han tycker det är socialt och trevligt, som han säger, att ha kontakt hela tiden med musikerna, även de som spelar i orkestern. Att på en gång få höra hur musiken klingar och få experimentera.

Och så är det bra att promenera. Nu på sluttampen när allt är färdigskrivet i datorn, och det går att extrahera alltsammans som midifil, så har musiken fått följa med i lurarna.

– Jag tog en djurgårdspromenad klockan två häromnatten för att lyssna igenom hela klarinettkonserten ett par gånger.

En massa småfix måste lokaliseras och ändringar göras, in i det sista. Uruppförandet närmar sig med stormsteg.

Christina Hedlund mars 2024