Faurés Requiem
Gabriel Fauré var bara tjugo år när han år 1865 komponerade Cantique de Jean Racine, ett verk vars upphöjda fridfullhet förebådar tonsättarens överjordiska Requiem, färdigställt år 1890. Med Radiosymfonikernas konsertmästare Malin Broman som solist bjuder Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören under ledning av dirigent Simon Crawford-Phillips in till en konsert med hoppfull musik för själens allra innersta rum.
Den här produktionen ingår i en eller flera rabatterade konsertserier.

Konserten sändes på Berwaldhallen Play lördagen den 27 mars kl 15:00 och sänds i Sveriges Radio P2 fredagen den 9 april kl. 20:15.
Man vet inte riktigt varför Gabriel Fauré började skriva ett requiem. Kanske väcktes tanken av faderns död 1885, när modern dog två år senare var kompositionsarbetet redan igång. Requiet ändrades en hel del över tid. Den första versionen, framförd på en begravning i Madeleinekyrkan år 1888, utgjordes av fem satser för kör och en begränsad ensemble.
Fem år senare uppfördes en utökad version av requiet och i och med den skrevs horn, trumpet och trombon in i orkestern. Satsen Hostias hade tillkommit tillsammans med Libera me och ett bearbetat offertorium. Tillägget respektive förändringen av de två senare satserna betydde också att barytonsolisten gjorde entré i verket. Även denna gång uppfördes requiet i Madeleinekyrkan där Fauré haft tjänst sedan 1874 och även denna gång sjöngs Pie Jesu-satsen av en gossopran eftersom de kyrkliga myndigheterna inte tillät kvinnor att sjunga i kyrkan. Det är också 1893 års version som uppförs vid det här tillfället i Berwaldhallen, emellertid med damer i ensemblen.
Tillkomsten runt den stora orkesterversionen av requiet är något oklar, partituret finns inte bevarat och det spekuleras i huruvida det verkligen var Fauré själv eller någon av hans elever som gjorde den. År 1900 fanns hur som helst en version som kunde uppföras i konserthusen – med kvinnliga sopraner, altar och kvinnlig sopransolist. Det var också denna version som uppfördes på Faurés begravning. Ett requiem där dies irae-satsen är utelämnad och som enligt upphovsmannen handlade mer om döden som en befriare än en domare.
Ett stycke som ofta kombineras med Faurés Requiem, på skivinspelningar och på konsert, är Cantique de Jean Racine. Så även denna gång. Sannolikt för att stilen i de båda stycken påminner om varandra trots att de tillkom med drygt 20 års mellanrum. Fauré inledde studier av kyrkomusik vid École Niedermayer i Paris vid nio års ålder. Bland hans lärare fanns pianoläraren Camille Saint-Saëns som uppmanade den unge Fauré att komponera. År 1863 deltog han i en kompositionstävling som utlystes på skolan. Fauré tävlade med Racines parafras på en latinsk text tonsatt för kör och orgel. En komposition som är lätt utan att vara ytligt och med tyngd utan att vara tungfotad. Den 19-årige eleven vann tävlingen med ett stycke som drygt 150 år senare ingår i körrepertoarens kanon.
Karin Ekedahl