Esa-Pekka Salonen & Mahlers tvåa
Östersjöfestivalen firar tjugo år med en storartad jubileumskonsert där hedersdirigent Esa-Pekka Salonen leder Radiosymfonikerna, Radiokören och Eric Ericsons Kammarkör i Gustav Mahlers praktfulla andra symfoni, Uppståndelsesymfonin. ”En symfoni måste vara som världen, den måste omfamna allt”, sade Mahler själv. Sällan har väl detta citat känts mer träffande än i denna magnifika symfoni, där tonsättaren tar med lyssnaren på en väldig musikalisk resa med hjälp av ett massivt uppbåd av orkester, kör och solister. Från den inledande sorgmarschen, till finalens himmelska klanger som strålar av ljus och hoppfullhet.
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.
Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.
Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.
Eric Ericsons kammarkör grundades 1945 av den då 27-årige Eric Ericson och har sedan dess intagit en central plats i svenskt och internationellt musikliv. Sedan 2013 är den flerfaldigt prisbelönade dirigenten Fredrik Malmberg körens chefdirigent. Ensemblens intresse av att hela tiden söka ny musik och nya arbetsområden har givit dem en mycket bred repertoar: från tidig musik till det allra senaste. För generationer svenska och internationella tonsättare har kören representerat ett ideal med sin typiskt nordiska klang och drivna virtuositet. Att förvalta arvet efter Eric Ericson handlar om att bevara och utveckla den unika klangen, att ständigt fördjupa den kammarmusikaliska inställningen samt att hela tiden söka ny repertoar. Eric Ericsons kammarkör hör till det internationella toppskiktet av professionella ensembler och har genom åren belönats med åtskilliga utmärkelser och priser.
Julia Kretz-Larsson är sedan 2015 alternerande första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester. Hon är även medlem i kammarmusikensemblen Spectrum Concerts Berlin, som utöver en egen konsertserie i Berlinfilharmonin har uppträtt i bland annat Carnegie Hall i New York City och Concertgebouw i Amsterdam. Hon har tidigare varit medlem i både Lucerne Festival Orchestra och som stämledare i Mahler Chamber Orchestra.
Vid sidan om orkestertjänstgöringen är Kretz-Larsson även en aktiv kammarmusiker. Hon har spelat med bland andra Janine Jansen, Isabelle Faust, Cecilia Zilliacus och Torleif Thedéen och uppträtt på välrenommerade festivaler i Salzburg, Utrecht och Schleswig-Holstein, Schubertiade i Voralberg och Vinterfest i Mora. Hon har spelat in kammarmusik för bland andra BIS, dB och Harmonia Mundi och skivan Amanda Maier vol. 3 från 2018 belönades med en Grammis. Med Julius Stern Pianotrio har hon vunnit priser vid internationella tävlingar i Florens, Berlin och Trieste.
Julia Kretz-Larsson undervisar på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hon är född i Berlin, har studerat för professor Marianne Boettcher, för professor Thomas Brandis på Konstuniversitetet i Berlin, samt för Josef Suk i Prag.
Marc Korovitch är chefsdirigent för Paris ungdomskör, Jeune chœur de Paris, och arbetar regelbundet med bland andra Franska radions kör och den framstående franska kören Accentus. Med SWR Vokalensemble har han bland annat spelat in Ravels Daphnis och Chloé och framfört Berlioz Romeo och Julia, även tillsammans med NDR Chor. 2017 deltog Korovitch och kören Accentus vid invigningen av det nya konserthuset La Seine Musicale i Paris. Han uppträder vid festivaler runt om i världen som Mozartwoche i Salzburg, Festival de Radio-France i Montpellier, Mostly Mozart Festival i New York och Recontres Musicales i Évian i Frankrike.
Nina Stemme räknas som vår tids ledande sångerska i det dramatiska fackets största partier: Isolde, Brünnhilde och Kundry, Salome och Elektra, Fanciulla och Turandot.
Hon är en artist som är efterfrågad i hela världen. På scener som Metropolitan i New York, La Scala i Milano, Bayreuther Festspiele, Wiener Staatsoper och Royal Opera House i London har Nina Stemme fört vidare traditionen från Kirsten Flagstad och Birgit Nilsson.
Stemme är svensk hovsångerska, österrikisk Kammersängerin, har tilldelats kritikernas pris Premio Abbiati (2010), Laurence Olivier Award for outstanding Achievement in Opera (2010), International Opera Award for world’s leading female opera singer (2013), Opera News Award (2013) och många, många fler. Hon har vid två tillfällen, 2005 och 2012, blivit utnämnd till årets sångerska av juryn på den tyska musiktidningen Opernwelt och 2018 belönades hon med den klassiska musikens största pris; The Birgit Nilsson Prize.
2022 framförde Stemme rollen som Brünnhilde för sista gången i en komplett Ringcykel på Wiener Staatsoper; en roll hon framgångsrikt sjungit världen över i över 10 år. Året därpå utsågs hon till ”Hedersmedlem av Wiener Staatsoper” för sin långvariga närvaro vid det prestigefyllda operahuset. Under säsongen 2024/2025 sjunger Stemme bland annati Lohengrin vid Deutsche Oper Berlin, Jenufa vid Kungliga Operan i Stockholm och med Cleveland Orchestra. Hon gör också sin rolldebut som Amme i Die Frau ohne Schatten vid Metropolitan Opera i New York.
Den internationellt hyllade svenska sopranen Miah Persson har arbetat över hela världen, såväl på konsertscenen, som på operascenen.
Bland dirigenter som hon har samarbetat med kan bland annat nämnas Sir Colin Davis, Daniel Barenboim, Antonio Pappano, Esa-Pekka Salonen, Sir John Eliot Gardiner, Nikolaus Harnoncourt, Sir Charles Mackerras, Marc Minkowski och Yannick Nézet-Séguin.
Miah Persson har uppträtt på många av världens ledande operahus. Bland hennes många höjdpunkter i karriären kan nämnas roller såsom Sophie i Rosenkavaljeren, Greta i Hans och Greta och Fiordiligi i Così fan tutte vid Metropolitanoperan, Susanna i Figaros Bröllop och Zerlina i Don Giovanni vid Covent Garden, Sifare i Mitridate och Fiordiligi i Così fan tutte vid Salzburgfestivalen, Sophie och Susanna på Wiener Staatsoper, Fiordiligi, Donna Elvira, Anne Trulove i Rucklarens väg och Guvernanten i The Turn of the Screw vid Glyndebourne-festivalen, Fiordiligi vid Bayerische Staatsoper och framträdanden vid Festival d’Aix-en-Provence, Parisoperan, Frankfurtoperan, Theater an der Wien och Gran Teatro del Liceu i Barcelona. 2011 utnämndes Miah Persson till hovsångerska.
Musiken
Våren 1888 påbörjade Mahler arbetet med det som skulle bli till första satsen i den andra symfonin. Sensommaren samma år låg satsen klar. Mahler kallade stycket Todtenfeier (Begravningsrit) och förklarade att musiken representerade begravningen av hjälten i hans första symfoni.
Ytterligare fem år hann förflyta innan han 1893 på nytt tog upp arbetet med andra symfonin. Samma sommar var han sysselsatt med tonsättningen av några visor från sångsamlingen Des Knaben Wunderhorn. Han tonsatte sången Den helige Antonius predikan för fiskarna för sång och piano och skrev en version för orkester, som kom att bilda grunden till tredje satsens scherzo. Även den fjärde satsen, Urlicht, tillkom, med text från en annan visa i Wunderhornsamlingen. Han skrev också andra satsens andante.
Men finalsatsen beredde Mahler problem. Han hade länge funderat på att ha med en kör i finalen, men var rädd för att det skulle uppfattas som en billig imitation av Beethovens nionde symfoni. Enligt Mahler själv kom den förlösande inspirationen till honom på ett oväntat sätt: På våren 1894 bevistade han dirigenten Hans von Bülows begravning, när en barnkör på orgelläktaren stämde upp i Friedrich Gottlieb Klopstocks uppståndelsekoral. ”Det var som om jag träffats av blixten …”, skrev han senare i ett brev, ”…allt stod plötsligt helt klart för mig.” Till finalsatsen tonsatte Mahler två strofer från Klopstock, och lade dessutom själv till egna verser.
Den andra symfonin komponerades i en tid då symfonins form diskuterades intensivt. Inte minst tvistade man om programmusikens vara eller icke-vara. Skulle en symfoni innehålla absolut musik, eller behövde den symbolisera något utommusikaliskt? Själv hade Mahler ett minst sagt ambivalent förhållande till programmusiken. Inte sällan författade han program till sina verk, bara för att sedan dra tillbaka dem, något som också var fallet med den andra symfonin.
Anledningen till Mahlers kluvenhet var inte minst rädslan för att uttalade program skulle skapa förutfattade meningar hos publiken. Istället, menade han, borde åhörarna vara fria att bilda sig en egen uppfattning om musiken. Trots Mahlers vankelmod inför programmen kan det vara intressant att ta del av hans tankar om sin symfoni. Nedanstående program är en förkortad version av en programförklaring som Mahler författade till ett uppförande i Dresden 1901.
I den första satsen står vi vid en älskad människas kista. Vad är det här livet – och den här döden? Finns det ett liv efter detta? Är allt bara en förvirrad dröm, eller har livet och döden en mening? Om vi ska leva vidare behöver vi få svar på den frågan.
Andantet beskriver ett lyckligt ögonblick i den älskade avlidnes liv, och en vemodig erinran om hans ungdom och förlorade oskuld.
Den tredje satsen är fylld av meningslöshet och förtvivlan, där tillvaron ter sig som en mardröm, vilket får honom att skrika rakt ut i sin förtvivlan.
Den fjärde satsen representerar tidpunkten då barnatrons rörande stämma ljuder i hans öra. I finalen, slutligen, står människan inför domedagen. Domedagsbasunen hörs, apokalypsens trumpeter kallar varje kropp och själ. I tystnaden förnimmer vi sången från en näktergal. som ett sista eko av jordiskt liv. Ömsint ljuder då tonerna från en kör av helgon och himmelska härskaror: ”Återuppstå, ja återuppstå skall du!”. Då nås vi av Guds nåd. Det finns inget straff och ingen belöning! En allsmäktig känsla av kärlek uppfyller oss med välsignad insikt och närvaro!
Text: Axel Lindhe
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 20 min (ingen paus)
Biljetter
Fler konserter
Barockt med L'Arpeggiata
L’Arpeggiata spelar tidig barock med influenser från jazz och latino. Under ledning av lutenisten Christina Pluhar bjuder de upp till dans med skeppet Vasa som bordsdam.
Lovsång till kärleken med Radiokören och Kaspars Putniņš
Med uttrycksfulla verk från 1900-talets Frankrike hyllar Radiokören under ledning av Kaspars Putniņš den jordiska kärleken i alla dess former. Livemålningar av videoartisten Roberts Rubīn och konstnären Kristīna Rubīne.
Cirkuskonsert: Trådar
Cirkus Cirkör och Radiosymfonikerna möts i den poetiska föreställningen Trådar med musik av tonsättare från Östersjöregionen.