Det är nästan omöjligt att tala om modern elektronisk dansmusik utan att nämna Kraftwerk, som grundades 1970 av Florian Schneider, som nyligen gick bort i sviterna av cancer, och Ralf Hütter. Kraftwerk hade inga samtida populärmusikaliska förebilder. De uppfattade sig som arvtagare till Weimarrepublikens underhållningsmusik, men influerade av Karlheinz Stockhausens hypermoderna, elektroakustiska konstmusik. Från en slags nollpunkt skapade de tekniskt och konstnärligt banbrytande musik som i sin tur har inspirerat och influerat musikskapare av alla slag.

Kraftwerk spelade 1976 in sitt sjätte album, Trans-Europe Express, med en optimism som också präglar albumet. Det första spåret, Europe Endless, vittnar starkast om denna framtidstro. Titelspåret inspirerades av fjärrtågen med samma namn, som på 1970-talet knöt ihop stora delar av Västeuropa. Näst sist på albumet finns Franz Schubert, ett stillsamt arrangemang av Europe Endless utan sång och trummor och kanske en blinkning till den tyskspråkiga musiktraditionen de verkade i.

Hans Ek har tolkat Kraftwerks musik flera gånger, både symfoniskt och som kammarmusik. Denna konsert inleds med hans orkesterarrangemang av Franz Schubert, en konsertöppnare som på sätt och vis förenar tre århundraden av musik.

Dance Music Symphony har Hans Ek tidigare beskrivit som ”ett Våroffer för det tjugoförsta århundradet”. Det är ett tresatsigt orkesterverk bestående av 17 olika låtar av dansmusikskapare från 1990-talet till i dag, noggrant omarbetade från originalens hypnotiska, elektriska ljudvärldar till orkesterns annorlunda men minst lika slående klanger. Kopplingen till Stravinsky är mer än bara en ytlig referens. Hans Ek själv beskriver den som central för verket.

”Den elektroniska dansmusiken handlar mycket om att bygga upp energi, något som också finns hos Stravinsky”, säger Hans Ek. ”Stravinskys fokus på puls och rytm och ibland nästan aggressiva uttryck finns också i den här musiken.” Han understryker också Stravinskys betydelse för att modernisera dansmusiken i början av 1900-talet. ”Från att operan och symfonin var det finaste en tonsättare kunde syssla med gjorde Stravinsky baletten till en lika självklar arena för den moderna musiken.”

Den orkestrala dansmusiken omfattar både mer utåtriktad musik, som barockens många sällskapsdanser eller Johann Strauss wienervalser, och den mer experimentella som exempelvis baletter av Stravinsky, Bartók och Prokofjev. På liknande sätt samsas det rent kontaktsökande med det mer inåtvända i den elektroniska dansmusiken. Tim Bergling, känd som Avicii, hyllas som en modern stilbildare, samtidigt som låtar som Levels har nått enorm popularitet. Även artister som den franska duon Daft Punk eller den amerikanske musikern Sonny John Moore, känd som Skrillex, kombinerar ett brett genomslag med stor konstnärlig skicklighet inom sin genre.

Bland de andra artisterna vars musik förekommer i Dance Music Symphony finns världskända trion Swedish House Mafia och den Göteborgsbaserade duon The Knife som bestod av syskonen Karin och Olof Dreijer. Flera olika engelska artister förekommer också, som flerfaldigt Grammybelönade duon The Chemical Brothers och den hyllade musikern Richard David James som går under namnet Aphex Twin. James är bland annat känd just för musik som trots genren är mer gjord för att lyssnas på än att dansas till, en subgenre som kallas intelligent dansmusik. Hans Ek framhåller dock att dansmusiken trots sin bredd alltid är funktionell. ”Den kan vara experimentell, den kan vara kontaktsökande, men den måste alltid vara dansmusik.”

Dance Music Symphony uruppfördes på Bråvallafestivalen sommaren 2016, på samma scen som flera av artisterna som citeras i verket själva har spelat. Sedan dess har det framförts åtskilliga gånger i Sverige och utomlands, med Hans Ek själv såväl som med andra dirigenter.

”Ibland uppstår den mest nyskapande musiken där man inte tror att den skall komma”, säger Hans Ek. Att citera, sampla, arrangera om, remixa musik är tätt förknippat med den elektroniska dansmusiken, men är på intet sätt unikt för den. Många är tonsättarna och musikerna som genom musikhistorien har lånat från såväl sig själva som från andra. I Dance Music Symphony uppstår något nytt, samtidigt som det går i samma fotspår som generationer av tonsättare och musikskapare.

David Saulesco