Claude Debussy skrev inte programmusik med en tydlig handling. Titlarna däremot kan vara tydligt beskrivande och associativa bilder var viktiga för honom. 1905 komponerades tre pianostycken under samlingsnamnet Images. Till förläggaren försäkrade Debussy att Reflets dans l’eau representerade ”de senaste upptäckterna inom harmonikens kemi”. Hommage à Rameau hyllar den store 1700-talstonsättaren Jean-Philippe Rameau. Avslutande Mouvements står helt och hållet för sitt namn – rörelser. På denna konsert framförs styckena i arrangemang för två harpor av harpisten Fabrice Pierre. Hans far Francis har arrangerat ett av Debussys pianopreludier, som här framförs i samma besättning: Les sons et les parfums tourment dans l’air du soir – ljud och dofter blandas i aftonluften, ord tagna från Charles Baudelaires diktsamling Det ondas blommor.

Debussy skrev 24 stycken Préludes för piano mellan 1909 och 1913. Han hade för vana att sätta namn på ett stycke först då det var färdigt, vilket är extra tydligt här då titlarna tryckts under notbilden i stället för som rubrik: La fille aux cheveux de lin är döpt efter en dikt av Leconte de Lisle, och blev en stor hit för Debussy. I La sérénade interrompue avbryts en serenad med gitarrackompanjemang av irriterande störningar. Canope, kanoper, är säregna egyptiska begravningsurnor för de avlidnas inälvor. I La danse de Puck dansar Shakespeares nyckfulla fe från En midsommarnattsdröm. Voiles, segel, påminner om vågornas lek i Debussys egna La mer. I Les collines d’Anacapri möts tarantellarytm och italiensk folkvisa vid byn Anacapris kullar. Georges Lambert och Jung Wha Lee ligger bakom arrangemangen för flöjt och harpa.

Poeten Pierre Louÿs var en av Frankrikes stora mästare inom erotisk litteratur. Ändå ville han inte riktigt stå för det. I stället påstod han att han bara översatt dikter av en okänd grekisk skaldinna ur Sapfos umgängeskrets på Lesbos. Diktsamlingen Chansons de Bilitis publicerades i i Paris 1894 och när delar av verket 1962 översattes till svenska som ”Väninnorna: Bilitis sånger om kärlek” ville översättaren vara anonym! Debussy har flera gånger haft Louÿs dikter som utgångspunkt i sitt komponerande. Trois Chansons de Bilitis för sång och piano från 1897 är tillägnade författaren André Gide, en gång studiekamrat till Pierre Louÿs. Efter uruppförandet år 1900 med Debussy själv vid pianot föreslog teaterdirektören Fernand Samuel att dikterna även borde reciteras och mimas. Debussy gjorde då ännu en komposition utifrån Pierre Louÿs samling där tolv dikter reciteras åtföljda av två flöjter, två harpor och celesta. I dagens konsert är det detta ovanliga verk vi får höra. Totalt innehåller Chansons de Bilitis 143 dikter.

Text: Gunnar Lanzky-Otto