INSTÄLLD - BLOMSTEDT I MOZARTS C-MOLLMÄSSA
Radiosymfonikernas hedersdirigent Herbert Blomstedt återvänder med två storslagna verk från olika epoker. Arthur Honegger kanaliserade sin vrede efter andra världskriget i sin tredje symfoni, Symphonie liturgique. De tre satserna är döpta efter olika liturgiska texter går från krigets vansinne till stillhet och lugn. Mozarts Mässa nr 16, allmänt känd som Mässa i c-moll, skrevs aldrig färdigt men har ändå blivit ett av de mest älskade sakrala kör- och orkesterverken.
Herbert Blomstedt har ett välfyllt schema med sina världsomfattande besök som dirigent för orkestrar i bl a Sverige, Tyskland, USA, Japan, Danmark och Nederländerna. Tidigare har han varit chefsdirigent för flera av världens främsta orkestrar, däribland Sveriges Radios Symfoniorkester. Numera väljer han noga och omsorgsfullt vilka orkestrar han besöker, men han vill alltid återkomma till Radiosymfonikerna, vilket orkestern och inte minst publiken uppskattar.
Arthur Honegger skrev sin tredje symfoni i efterkrigstidens svarta tid och satte underrubriken Symphonie liturgique, den liturgiska symfonin. Satsbeteckningarna Dies irae (Vredens dag), De profundis clamavi (Ur djupen ropar vi) och Dona nobis pacem (Giv oss frid) ger oss en ledtråd till musikens innehåll: Detta handlar om viktiga, livsavgörande ämnen. Honegger säger om sitt verk: ”Min symfoni är ett drama där tre karaktärer deltar: elände, glädje och människa.” Det handlar om de eviga frågorna, och i det sammanhanget har Blomstedt valt att balansera Honeggers tungt allvarsamma symfoni med Mozarts sprudlande, men seriösa mässa. En helhet som verkligen blir större än delarna.
Inför Wolfgang Amadeus Mozarts besök hemma i Salzburg tillsammans med fästmön Constanze 1783 hade han lovat att skriva en ny mässa. Mässan blev inte färdig i tid, så vid premiären kompletterades den med avsnitt ur hans tidigare mässor. Constanze själv var sopransolist vid uruppförandet. Mässan färdigställdes aldrig, men räknas ändå bland Mozarts främsta verk. I detta verk är Mozart friare än i många andra. Han har Bach i backspegeln och Beethoven visar riktningen mot framtiden. Det vackra sopransolot i Laudamus te är som en italiensk operaaria, duetten Domine Deus där sopranrösterna växlar och smälter samman, dubbelkörerna, solistpartierna… Mozarts Mässa c-moll är sannerligen ett pärlband med idel höjdpunkter.
Text: Evabritt Selén
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.
Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.
Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.
Herbert Blomstedt är en av vår tids mest berömda och framstående dirigenter. Han debuterade 1954 med Kungliga Filharmonikerna, samma år som han tillträdde som chefsdirigent för Norrköpings Symfoniorkester. Han har därefter haft samma prestigefyllda roll hos Oslo-Filharmonien, Danmarks Radios Symfoniorkester, Staatskapelle Dresden, Sveriges Radios Symfoniorkester, San Francisco Symphony, Nordtyska Radions Symfoniorkester och Gewandhausorchestern, en avundsvärd meritlista som få dirigenter har uppnått.
Bland alla priser och utmärkelser som Blomstedt tilldelats kan nämnas två Grammy Awards, medaljen Litteris et Artibus, hedersdoktorat vid bland annat Göteborgs Universitet och Serafimermedaljen för sina insatser för svenskt musikliv. Han är hedersdirigent vid bland annat Sveriges, Danmarks och Japans radiosymfoniorkestrar, vid Gewandhausorkestern och flera andra av världens mest framstående orkestrar. Han ger fortfarande konserter runt om i världen och hyllas för såväl sin ödmjuka och sakliga framtoning som sin enorma skicklighet, precision och kunskap.
Herbert Blomstedt studerade först vid Kungliga Musikhögskolan och Uppsala universitet, senare vid Juilliard School i New York för bland andra en annan legendarisk dirigent, Leonard Bernstein.
Schweiziska sopranen Regula Mühlemann är en eftertraktad opera- och konsertsångerska, regelbunden gäst vid festivalen i Lucerne, har spelat in flera album och nyligen även filmdebuterat i Hunter’s Bride, baserad på Carl Maria von Webers Friskytten, inspelad med London Symphony Orchestra och Daniel Harding. Denna säsong är fylld av såväl romanskonserter med musik av Hugo Wolf och Franz Schubert som stora symfoniska verk, bland andra både Faurés och Mozarts båda Requiem. Under Mozartveckan i Mozarteum i januari 2020 gör hon Susanna hon i en konsertversion av Figaros bröllop och några veckor senare gör hon Adina i Donizettis Kärleksdrycken på Wiener Staatsoper. Våren 2020 gör hon även en omfattande turné med den schweiziska stråkorkestern CHAARTS. Hon studerade vid konservatoriet i sin uppväxtort Lucerne för professor Barbara Locher.
Hanna Husáhr har på Kungliga Operan sjungit Lauretta i Gianni Schicchi och Syster Genovieffa i Syster Angelica av Giacomo Puccini, Ava i Mats Larsson Gothes nyskrivna opera Löftet, Gilda i Giuseppe Verdis Rigoletto, Pamina i Mozarts Trollflöjten och Pat Nixon i John Adams Nixon in China. Hon har även bland annat sjungit Woglinde i Wagners Rhenguldet vid Den Ny Opera i Danmark, Sofie i Massenets Werther och Helena i Brittens En midsommarnattsdröm på Nationaloperan i Bergen, Romilda i Händels Xerxes på Versaillesoperan, samt titelrollen i Donizettis Lucia di Lammermoor vid Nationaloperan i Riga och på Opera på Skäret.
På konsertscenen har hon bland annat sjungit Brittens Les illuminations med Kungliga Filharmonikerna och Andrew Manze, Brahms Ein deutsches Requiem med Sveriges Radios Symfoniorkester och Daniel Harding både i Stockholm och i Pisa, rollen som First Niece i Brittens Peter Grimes med Bergens filharmoniska orkester i både Bergen, Oslo och London, och därutöver en bred repertoar från tidig barock till nyskrivna verk. Hon har arbetat med dirigenter som Stefano Ranzani, Leif Segerstam, Pinchas Steinberg och Mikko Franck.
Hanna Husáhr har studerat vid Guildhall i London, Operahögskolan i Göteborg, Stockholms operastudio och vid Finlands Nationalopera. Hon har mottagit ett flertal stipendier, senast Schymberg-stipendiet, Birgit Nilsson-stipendiet och Håkan Mogrens Stiftelses stipendium.
Tenoren Tilman Lichdi har nyligen gjort omfattande turnéer med Ton Koopman och Amsterdam Baroque Orchestra i Bachs Johannespassion och med gitarristen Klaus Jaeckle i Schuberts Die Schöne Müllerin i ett nytt arrangemang för sång och gitarr. Mozarts Mässa c-moll gjorde han med Herbert Blomstedt och NHK Symphony Orchestra i Tokyo i november 2019, samma månad han bland annat framförde Mendelssohns Lobgesang i Basel med Joachim Krause och Capriccio Barockorchester och Basler Bach-Chor. Han mellan 2005 och 2013 fast medlem av Nürnbergs Stadsteaters ensemble där han gjorde alla de stora tenorrollerna, med särskild förkärlek för Mozarts operor som Tamino i Trollflöjten, Don Ottavio i Don Giovanni och Ferrando i Così fan tutte. Han har gjort skivinspelningar av bland annat Bachs Matteuspassion som Evangelist och Schuberts båda sångcykler Die Schöne Müllerin och Winterreise i arrangemang för sång och gitarr.
Barytonen Jóhann Kristinsson kommer denna säsong att gästa bland andra Philharmonisches Staatsorchester Hamburg i Brahms Requiem och Islands Symfoniorkester i Mahlers Lieder eines fahrenden Gesellen. På Staatsoper Hamburg kommer han att medverka i uppsättningar av Donizettis Don Pasquale och han medverkar också i Haydns Årstiderna tillsammans med Bachakademie Stuttgart. Kristinsson har mottagit ett flertal priser, såsom juryns pris från Wiener Musikverein och han erhöll första pris i prestigefyllda Stella Maris Vocal Competition 2019. 2018 utnämndes han till årets mest lovande unga musiker i Icelandic Music Awards och året innan vann han publikens pris vid International Vocal Competition Das Lied i Heidelberg. Han har uppträtt vid festivaler som Oxford Lieder Festival och Dresdner Musikfestspiele och med dirigenter som Pier Giorgio Morandi, Bertrand de Billy, Kent Nagano och Herbert Blomstedt. Han har studerat för Bergþór Pálsson på Island och därefter vid Hanns Eisler School of Music i Berlin.
Marc Korovitch studerade vid Sorbonne, École Normale de Musique i Paris och Haute École de Musique i Genève för bland annat Denis Rouger, Celso Antunes, Michael Gläser, Dominique Rouits och Colin Metters.
Korovitch gästar regelbundet ACCENTUS, Chœur de Radio France, SWR Vokalensemble Stuttgart, Zbor HRT (kroatiska Radiokören), NDR Chor, Europa Chor Akademie, WDR Chor, English Voices, Coro de la Comunidad de Madrid, RTS Choir (serbiska radions kör), Eric Ericsons Kammarkör och Groot Omroepkoor (Nederländernas Radiokör), Haag Kammarorkester, Zagrebs Barockorkester, Berliner Sinfonietta, Simfonijski orkestar Hrvatske radiotelevizije (kroatiska Radio- och TV-orkestern) och Opéra Orchestre national Montpellier Occitanie. Korovitch är även den yngsta dirigenten någonsin som har dirigerat Concerto Köln i Tyskland och på turné i Italien och Polen.
Han samarbetar återkommande med dirigenter som Sir Simon Rattle, Herbert Blomstedt, Klaus Mäkelä, Daniel Harding, Lahav Shani, Gustavo Dudamel, Alan Gilbert, Philippe Jordan, Louis Langrée, Leonardo García Alarcón, Laurence Equilbey, Esa-Pekka Salonen och Jaap van Zweden i konserthus som Philharmonie de Paris, Theater an der Wien, Elbphilharmonie i Hamburg, Lincoln Center i New York, Berwaldhallen i Stockholm, National Auditorium of Music i Madrid, Tokyo Opera City och under stora festivaler som Radio-France festivalen i Montpellier, Rencontres Musicales d’Evian, Mozartwoche i Salzburg, Östersjöfestivalen i Stockholm och Mostly Mozart festivalen i New York.
Från 2017 till 2024 var Korovitch dirigent för Jeune Chœur de Paris och mellan 2022 och 2023 huvuddirigent för Chœur de l’Orchestre de Paris. År 2019 utsågs han till kormästare för Radiokören, i september 2022 chefsdirigent för Orchestre Colonne och är sedan 2023 chefsdirigent för Crnogorski simfonijski orkestar (Montenegros Symfoniorkester). 2024 utsågs han även till chefsdirigent för Spanska Radio- och TV-kören RTVE.
Marc Korovitch brinner för undervisning och var professor i kördirigering vid Conservatoire à Rayonnement Régional de Paris och vid Pôle Supérieur Paris Boulogne Billancourt under sju år.
Musiken
”I det här verket ville jag gestalta den moderna människans reaktion mot barbarins utbredning,” skrev Arthur Honegger, ”mot idioti, lidande, mekanisering och byråkrati som vi upplevt under flera år. Jag har speglat den inre konflikten mellan ett vikande för starka krafter och längtan efter lycka, kärleken för fred och önskan om gudomlig frid. Min symfoni är ett drama, om ni så vill, mellan tre karaktärer som är verkliga eller symboliska: olycka, lycka och människa. Dessa är eviga teman som jag försökt återskapa.”
Honeggers tredje symfoni skrevs 1945–1946 med andra världskriget i färskt minne. Här markerade han revir mot dåtidens teoretiserade, sakliga estetik, den hållning som kan sägas ha ett ursprung i krigets fasor. På olika sätt hanteras alltså situationen, för visst kan musikalisk ”saklighet” vara en reaktion mot krigets trauman, även om Honegger inte såg det så. Han vill uttrycka känslor med musiken, men var ovillig att ta orden till hjälp och vurmade inte för programmusik i berättande mening. Trots det har han skrivit kommentarer kring de tre satserna som bär rubriker efter den katolska ritualen, vilket också förklarar symfonins undertitel: Symphonie liturgique.
”Dies irae, vredens dag, kraftexplosion och hat som förstör allt och endast lämnar efter sig spillror och ruiner. Redan från början uttrycks mänsklighetens oro. Det finns bara den allra vagaste förnimmelse av hopp som jag symboliserar med vad jag kallar ’fågeltemat’. Men en orkan sveper bort allt, blint och ilsket. Lyssnaren ges varken tid att andas eller reflektera.”
”De profundis clamavi, en vädjan till högre makt om hjälp och till vilken man vill erbjuda vad som finns kvar av renhet och värdighet. Denna del gav mig stora problem! Jag ville utveckla en melodilinje utan metoder eller formler. O, hur svårt det är, och hur tungt det är att placera bön utan hopp i människans mun!”
”Dona nobis pacem, den obevekliga utvecklingen mot människans förslavande, mot hennes fullständiga frihetsförlust som får henne att yppa ett desperat skrik. Jag tänkte mig en tung marsch för vilken jag skrev ett medvetet idiotiskt tema. Efter höjdpunktens vädjan om nåd ville jag uttrycka den lidande mänsklighetens hopp genom en lång, sångbar fras. Till sist sjunger fågeln en sista gång och symfonin slutar med att utopiskt frammana hur livet skulle kunna vara i ömsesidigt broderskap och kärlek.”
Text: Tony Lundman
Tyvärr fullbordade Wolfgang Amadeus Mozart aldrig sina båda främsta körverk. Han avled ju mitt under arbetet med dödsmässan, Requiem, ett faktum som kryddats med mycket mystik genom historien. Mindre spöklika är omständigheterna kring den stora Mässa i c-moll som inte heller blev klar. Efter många svårigheter, bland annat faderns hårdnackade motstånd, hade Mozart äntligen gift sig med sin kära Constanze Weber i augusti 1782. Han lovade pappa Leopold per brev från Wien att tillsammans med sin fru snart besöka Salzburg. Mozart försäkrade också i tacksägelsens anda, för giftermålet och för att Constanze återhämtat sig väl efter födelsen av deras första barn, att han då skulle presentera ett nyskrivet verk.
Så blev det alltså inte, men den halva mässan fanns med i bagaget till Salzburg och i oktober 1783 framförde Mozart ett stort körverk i Peterskyrkan. Musikerna var gamla kolleger till Mozart och Constanze själv var sopransolist. Frågan är vad som faktiskt spelades; vad var utfyllnaden? Eftersom det ansågs otänkbart att framföra en halv mässa för liturgiskt bruk har det antagits att Mozart kompletterade med satser ur egna mässor, eller med någon annan tonsättares musik. Hur som helst fanns det verkligen bara en halv c-mollmässa av hans egen hand: Kyrie, Gloria, en bit av Credo samt skisser till Sanctus och Benedictus.
Det finns flera tänkbara förklaringar, mer eller mindre trovärdiga, till varför mässan aldrig blev klar. Det var trots allt ingen beställning eller en följd av någon anställning. Mozart behövde alltid pengar och den omfattande mässan kan då ha fått stryka på foten. De löften man givit sig själv är också de lättaste att bryta. Under vistelsen i Salzburg avled också lille nyfödde Raimund Leopold, som lämnats kvar i Wien. Kanske började Mozart då förknippa mässan med sonens död och tappade helt enkelt gnistan – av sorg.
Ofullbordad må den vara, men c-mollmässan betraktas ändå som Mozarts kontrapunktiska mästerverk. Den visar också hur Mozart påverkades av möten med den sena barockens musik, framför allt av Bach och Händel. Han kom också senare att återanvända delar av musiken i Kyrie- och Gloria-satserna i kantaten Davidde penitente från 1785.
Text: Gunnar Lanzky-Otto
Ungefärlig konsertlängd: 2 tim inkl. paus
Sveriges Radio Berwaldhallens senast uppdaterade information om coronaviruset.
Biljetter
Fler konserter
DVOŘÁK SYMFONI NR 9 – FRÅN NYA VÄRLDEN
Violinisten Benjamin Beilman gästar Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Elim Chan i Elizabeth Ogoneks In Silence. Dessutom får vi höra Dvoraks mäktiga symfoni Från nya världen.
POETIC (R) EVOLUTION
Unga poeter möter Sveriges Radios Symfoniorkester i ett unikt samarbete mellan Berwaldhallen och Unga Klara.
SING ALONG FÖR STORA OCH SMÅ 2021
Ett musikaliskt äventyr för hela familjen!