Beethovens nia
Case Scaglione leder Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören samt solisterna Julia Kleiter, Katija Dragojevic, Maximilian Schmitt och John Lundgren i en konsert på temat frihet och fred. Arnold Schönbergs tolkning av den judiska bönen Kol nidre följs av Ludwig van Beethovens nionde symfoni, känd framför allt för den euforiska slutkören Ode till glädjen.
Den här produktionen ingår i en eller flera rabatterade konsertserier.

Konserten sänds direkt i Sveriges Radio P2 fredag 19 april kl 19:03.
1933 tvingades Arnold Schönberg lämna Tyskland, på grund av de antisemitiska påtryckningarna. Via Paris hamnade han så småningom i Kalifornien, där han skulle stanna resten av sitt liv. Han undervisade under större delen av tiden, men komponerade också några av sina mest konstfulla och helgjutna seriella verk. Hans religiösa grubblerier och sökandet efter svar på de existentiella frågorna tog ny fart, och mot slutet av livet skrev han några ”moderna psalmer” till egna texter, musik som delvis förblev ofullbordad. Hans enda helt färdigkomponerade, andliga verk är Kol nidre för rabbin (recitatör), kör och orkester (1938). Som titeln indikerar är detta verk relaterat till försoningshögtiden Yom Kippur, den heligaste dagen i den judiska kalendern. Den ursprungliga, medeltida Kol nidre (”alla löften” på arameiska) sjungs traditionellt strax före solnedgången, och är en bön om förlåtelse för de löften man givit Gud men som man inte lyckats hålla. Den befriar även de troende från påtvingade löften, som exempel att bekänna sig till kristen tro.
De musikaliska höjdpunkterna under de sista åren av Ludwig van Beethovens liv består av en grupp nydanande stråkkvartetter samt två körverk. Det ena, en mässa till ärkehertig Rudolph av Österrikes kröning till ärkebiskop, blevtyvärr aldrig färdigt i tid. Det andra var en körsymfoni, nämligen den kända nionde symfonin i d-moll (1824). Av olika skäl har verket en lång tillkomsthistoria, och de första idéerna kom redan 1817 då Beethoven fick ett anbud från Philharmonic Society i London att skriva två symfonier. Hantackade visserligen nej till uppdraget som även skulle ha inneburit att han dirigerade verken på plats, men inspirationen och fröet till en ny symfoni hade väckts hos honom.
I verket löper många trådar i Beethovens kompositionsstil samman. Samtidigt upprepar han sig inte, utan utvecklar och förnyar musiken och genren. I den för Beethoven så viktiga finalsatsen tar han vara på och förmedlar utommusikaliska associationer, till exempel genom texten. Den är hämtad från Friedrich Schillers berömda utopiska ode, An die Freude(1785), lyrik som Beethoven länge beundrat, och redan 1793 hade planer på att tonsätta. Kör och solister tillsattes för att ge uttryck för harmoni, medmänsklighet och broderskap, en idé som Beethoven lånade av tonsättarna i det postrevolutionära Frankrike.
Satsen är komponerad som en enda gigantisk variationsserieoch inledningsvis citeras först symfonins föregående satser,innan det berömda ”glädjetemat” kommer. Till slut utmynnar allt i en jublande dubbelfuga för kören med en uppmaning: Seid umschlungen Millionen (omfamna varandra, miljoner). Denna enorma sats med nästan en halvtimmes speltid varbland det mest avancerade som någon dittills komponerat, och detta fullt avsiktligt. Beethovens budskap till eftervärlden var enkelt – för att nå en annan, bättre värld krävs envis strävan efter höga ideal.
Text: Andreas Konvicka
Konserten har fått en ny dirigent, där Case Scaglione ersätter Herbert Blomstedt. John Lundgren, baryton ersätter Tareq Nazmi, bas.
Ändringen av dirigent medför även att Missa Solemnis utgår och ersätts av Schönbergs Kol nidre och Beethovens Symfoni nr. 9. Konserten var tidigare rubricerad Missa Solemnis med Blomstedt.
Lär dig mer, lyssna på Beethovenpodden i Sveriges Radios P2.
Ändrat konsertdatum
Tidigare annonserade konsertdatum torsdag 18 april & fredag 19 april har ändrats till fredag 19 april kl 19:00 & lördag 20 april kl 15:00 i Berwaldhallen.