Publicerad den 25 augusti 2018 10:36

Östersjöfestivalen pågår för fullt och Sveriges Radios Symfoniorkester är på turné. Semestern känns fjärran, men tanketrådarna består. Musikens ekosystem är lika skört som naturen. Att professionella Göteborg Wind Orchestra återigen hotas påverkar hela landets musikliv.

Att återgå till arbetet efter semestern är både roligt och mödosamt. Minnet ska fräschas upp och dygnsrytmen återställas. För mig handlar det inte om att komma upp på morgonen. Utmaningen ligger i de sena kvällarna.

Östersjöfestivalen invigdes i onsdags, så jag blir snabbt tillvand. Festivalen pågår i elva dagar med konsert varje kväll och större seminarier om miljö och ledarskap vid fem tillfällen. Till det kommer konsertintroduktioner och miniseminarier nästan varje dag.

Östersjöfestivalen gästas i år av orkestrar och körer från sex länder samt en lång räcka solister och dirigenter ur det internationella toppskiktet. Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester medverkar i fyra konserter. ”Festivalgeneralen” Michael Tydén har sett till att toppa programmet och publiken strömmar till. Alla konserter sänds direkt i Sveriges Radio P2.

Årets festival är Michael Tydéns sista. I över tjugo år har han verkat inom Sveriges Radio, som konserthuschef för Berwaldhallen till 2014 och därefter som chef för Östersjöfestivalen. Han grundade festivalen 2003 ihop med dirigenterna Esa-Pekka Salonen och Valery Gergiev.

I september går Michael Tydén i pension och jag blir som konserthuschef ansvarig också för Östersjöfestivalen. Tack Michael för enastående insatser i musikens och public service tjänst!

Östersjöfestivalen inleddes med Gustav Mahlers jättelika Symfoni nummer 8 med Sveriges Radios Symfoniorkester och sju körer under ledning av Daniel Harding. Igår reste orkestern och Harding till Skottland för att med Mahler-åttan avsluta Edinburghs internationella musikfestival ihop med en lokal festivalkör. Jag flyger dit i morgon för att höra konserten.

Sommaren tillbringade jag på Gotland, vilket gav upphov till två långa tanketrådar. Den ena handlar om klimatet och Östersjöns hälsotillstånd, den andra om det svenska musiklivets ekosystem.

Att Östersjön mår dåligt torde vara svårt att förneka, även om somliga försöker. I vårt gotländska paradis märks Östersjöns ohälsa bland annat på algblomningen som grumlar det annars så klara badvattnet. Forskare rapporterar om en bottendöd lika utbredd som Danmarks hela yta och massdöd för det viktiga ålgräset.

Torkan har varit svår över hela landet. Hos oss frasade det om gräsmattan och marken var hård och stum. Björkarna var först med att fälla löv, mullbärs- och äppelträden följde snart efter. Oron för vattentillgången var med oss varje stund. Grundvattnet var mycket under det normala redan i början av sommaren och vi fruktade att brunnen skulle sina.

De egna upplevelserna i kombination med forskarnas konstaterande att vi nu ser effekterna av den globala uppvärmingen har fört min klimatångest till en ny nivå. I det privata gör jag vad jag kan för att minska min klimatpåverkan, men det behövs större grepp. Genom Östersjöfestivalens seminarieverksamhet bidrar vi till diskussionen om vad det kan vara.

Min tanketråd kring musiklivets ekosystem handlar också om hållbarhet. För en stark demokrati är ett levande, varierat och tillgängligt musikliv absolut nödvändigt. Men som alla ekosystem är musiklivet sårbart.

Det jag ser på Gotland är enskilda individers avgörande betydelse för hela utbudet. Musikinstitutionerna är få – Gotlandsmusiken, de kyrkliga samfunden och Kulturskolan – men har stor räckvidd. Föreningslivet är livaktigt och de enskilda initiativen många. Men sammantaget är det ganska få individer som får musiklivet att gå runt.

Desto mer imponerad blir jag av det utbud som finns och hur många som kommer och lyssnar. Och det gäller inte enbart sommartid då många ”fastländska” musiker och konsertarrangörer berikar konsertfloran. Musikutbudet finns året om och över hela ön och drivs av individer som växlar mellan rollerna musiker, lärare, konsertarrangör och publik.

Musiklivet på Gotland är en del av hela landets musikaliska ekosystem. Utan en stark lokal bas får det nationella musikutbudet svårt att nå ut. Jag tänker då till exempel på de konserter Sveriges Radio sänder från Berwaldhallen. De skickliga individerna inom det gotländska musiklivet bäddar för att det ska finnas intresse också för våra konserter. Vi i vår tur bidrar ihop med gästande artister och dirigenter förhoppningsvis till att gotlänningarna känner sig delaktiga i det internationella musiklivet.

Allt hänger ihop och försvinner en del försvagas hela musiklivet. I veckan uppmärksammades jag på att Göteborg Wind Orchestra, GWO, åter är i farozonen. Göteborgs stad har aviserat radikalt minskade anslag och att GWO framgent ska klassas som en fri grupp och därmed få söka bidrag för ett år i taget. Formellt beslut ska fattas den 28 augusti.

I hela vårt land finns idag blott fem professionella blåsorkestrar. En spillra av den en gång så stolta svenska blåsmusiktraditionen där varje län hade sin egen proffsorkester och amatörmusiklivet blomstrade med musikkårer på varje lite större ort.

De professionella blåsorkestrarna har gått från tjugo till fem och när yrkesblåsarna blivit färre påverkar det amatörorkestrarna som nu försvinner i rask takt. Det tunnar ut det lokala musikutbudet och försvagar rekryteringsbasen för det professionella musiklivet. Allt hänger ju ihop.

GWO:s fortlevnad som professionell blåsorkester är således av betydelse för hela landets musikliv. Att Sveriges andra största stad inte anser sig ha råd att långsiktigt finansiera verksamheten är futtigt. Ökade medel till det icke institutionsburna musiklivet måste kunna tillskapas utan att GWO rustas ned.

Musikens och andra konstformers ekosystem är lika sköra som naturen. Det som snabbt rustas ned tar mycket lång tid att återställa. Ytterst är det en demokratifråga. Konstnärliga upplevelser hjälper oss att förstå vad det är att vara människa och vår förmåga att reflektera över mänskligheten är grundläggande för det demokratiska samtalet. Investeringar i ett rikt kulturliv gör hela samhällsbygget starkare.

Helena Wessman, den 25 augusti 2018

Läs tidigare blogginlägg