Publicerad den 29 april 2018 09:05

Sverigepremiär för Totentanz av Thomas Adès och en ung pianosolist som tog alla med storm. Abonnentkonsert med Kungliga Musikhögskolans Symfoniorkester och pressträff för att presentera kommande säsong. Repetitioner med Radiokören och kulturpolitisk debatt i samarbete med Kulturradion. En vecka med stor musik och ovanligt många omdukningar.

”En arbetsvecka med många omdukningar är till ända. Nu är det helg!”, utropade Berwaldhallens scenmästare Jessica Landberg glatt i en uppdatering på internet lördag kväll. Jag tror att de flesta inom Berwaldhallens administration kan skriva under på det. Veckan som gick bjöd på ovanligt många omdukningar, bildligt och bokstavligen.

Jag börjar i det bokstavliga, som handlar om fysisk förflyttning av stolar, notställ och instrument på och omkring Berwaldhallens scen. Jessica Landberg och de andra scenteknikerna har verkligen haft att göra.

Den uppmärksamme åhöraren noterar sannolikt hur smidigt omflyttningar görs mellan olika musikstycken på våra konserter. Mest uppenbart är när förstaviolinisternas stolar dras bakåt för att ge plats åt en solist eller när den stora konsertflygeln rullas in. Men det handlar också ofta om att ta bort eller ställa fram stolar och notställ då antalet medverkande varierar och om att ändra i slagverkets uppställning längst bak på scenen.

Grund för omflyttningarna är den dukning scenteknikerna gör inför varje repetition och konsert med Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören eller någon gästande ensemble. Allt är noga planerat och alla måste veta exakt vad de ska göra. Vanligen arbetar tre-fyra personer tillsammans. Ändå tar det flera timmar varje gång en dukning ska ställas upp eller tas bort.

Den här veckan har scenteknikerna verkligen fått ligga i. I vårt planeringssystem finner jag nedanstående flöde, måndag-lördag.

Dukning för Kungliga Musikhögskolans Symfoniorkester (KMH) – omdukning för att passa Sveriges Radios Symfoniorkester (SRSO) och verket Totentanz av Thomas Adès – avdukning för att ge plats för Israeliska ambassadens inhyrda galakonsert (Israel 70 år) – avdukning efter galakonserten – dukning för stämrep med SRSO på minst åtta statitioner – dukning på scenen för rep med hela SRSO – avdukning efter stämrep – omdukning vid byte av verk med SRSO – omdukning för rep med KMH – omdukning för rep med SRSO – omdukning vid byte av verk med SRSO – omdukning för genrep konsert med KMH – omdukning för genrep med SRSO – omdukning vid byte av verk – omdukning under konsert med SRSO – omdukning för konsert nr 2 med SRSO – omdukning under konsert med SRSO – avdukning efter konserten.

Med risk för att ha missat något får jag det till arton större omflyttningar under sex arbetsdagar. Uttryckt i verksamhet betyder det att vi i veckan har upplåtit Berwaldhallen för en uthyrning till Israels ambassad och själva arrangerat en konsert med KMHs Symfoniorkester och dito två med Sveriges Radios Symfoniorkester. Dessutom har Radiokören repeterat i Studio 2 inför en konsert lördagen den 5 maj. Omdukningarna där hanteras av scenteknikerna uppe i Radiohuset.

Vår administration har utöver ovanstående arrangerat och livestreamat en kulturpolitisk debatt på Sveriges Radios scen i Kulturhuset Stadsteatern i samarbete med Kulturradion, genomfört en livestreamad pressfrukost där vi presenterade programmet för nästa säsong, släppt upp våra abonnemang för försäljning och tagit emot nuvarande abonnenter i samband nämnda konsert med KMH. Och haft en massa möten, förstås. Både internt och med gäster och samarbetspartners utifrån.

En i sanning intensiv arbetsvecka, som för mig personligen började i London med den årliga IAMA-konferensen. IAMA står för International Artists Management Association och konferensen är ett slags marknadsplats för agenturer, orkestrar och konserthus. Vår nye planeringschef Christian Thompson deltog i tre dagar och hade nytt möte var trettionde minut. Jag medverkade i den första dagens mötesgalopp.

Veckans program med Sveriges Radios Symfoniorkester var unikt och storslaget med Frédéric Chopins Pianokonsert nr 1 före paus och Totentanz av Thomas Adès efter paus. Allt under ledning av chefsdirigent Daniel Harding.

Totentanz  uruppfördes under London Proms 2013 och hade innan våra konserter framförts totalt tjugofyra gånger, oftast med tonsättaren som dirigent. Totentanz fick nordisk premiär i Köpenhamn 2015 och framfördes i fredags för första gången i Sverige av Daniel Harding och Radiosymfonikerna. Solister var Jennifer Johnston, mezzosopran och Mark Stone, baryton.

Musiken har varit en snackis hela veckan. Den är rytmiskt komplicerad och allmänt krävande för orkestern och Daniel Harding har med sedvanlig noggrannhet eftersträvat perfektion i framförandet. Musikerna har med lika sedvanligt engagemang antagit utmaningen och flera har sagt att Totentanz är ett av de bästa verk de spelat. Administrationen har nyfiket följt arbetet.

Pianosolisten Jan Lisiecki har också tagit alla med storm. Han är fortfarande väldigt ung, lite drygt 20 år, men redan erfaren och mycket mogen i sitt musicerande. För publiken i Berwaldhallen blev det fest med jubel och stående ovationer. Fredagens konsert sändes direkt i Sveriges Radio P2 och finns för efterlyssning i trettio dagar.

Också för chefsdirigent Daniel Harding har veckan inneburit många omflyttningar, då han tagit över en turné med Wiens Filharmoniker efter Zubin Metha som blivit sjuk.

Det betyder att Daniel Harding i måndags hoppade in på rep och konsert i Wien, jobbade med oss i Stockholm tisdag-onsdag och i torsdags gav sig av direkt efter repet med Radiosymfonikerna för en konsert i Geneve. Samma sak igår lördag, då han flög till Tampere direkt efter konserten i Stockholm. Idag framträder Wiens Filharmoniker i Köpenhamn och imorgon i Aalborg. Turnén avslutas i Stockholm på onsdag.

Helena Wessman, den 29 april 2018

Läs tidigare blogginlägg