Publicerad den 21 april 2018 14:17

Turnéliv. Öva dragspel på hotellrummet och sitta på café och skriva blogg, men framförallt att lyssna på konserter och nästan spricka av stolthet. Publikens jubel vet inga gränser när Radiokören gästar Berlins Filharmoniker för att framföra Mozarts Mässa i c-moll med Daniel Harding.

Mitt kontor i Törnerska villan har många förtjänster, men kan inte mäta sig med dagens arbetsplats. Jag skriver min blogg på ett café vid Neuen See i Tiergarten, Berlin. Radiokören är på turné och jag utför mitt arbete i strålande solsken.

Soligheten kommer inte enbart av att vi har rest till sommaren. Konserterna och koristerna fyller hjärtat med ljus.

Radiokörens historia rymmer ett intensivt och långvarigt samarbete med Berliner Philharmoniker och legendariske dirigenten Claudio Abbado. Närhelst han ville framföra ett körverk, göra en inspelning eller åka på turné kallade han till sig Radiokören. De senaste dagarna har jag hört fantastiska berättelser från de korister som var med.

Denna gång kom lockropen från Daniel Harding, chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester och kärkommen gäst hos Berlinfilharmonikerna. På programmet står Mässa i c-moll av Wolfgang Amadeus, som vi kunde avnjuta i Stockholm för några veckor sedan.

Radiokören och turnéledningen Kristina Westman och Pernilla Wilhelmsdotter Melin anlände till Berlin i tisdags efter att ha repeterat i Studio 2 på eftermiddagen. Under produktionen har kören arbetat med två instuderare, Folke Alin som förberedde konserterna i Stockholm och Sam Evans som tog vid inför turnén.

Daniel Harding arbetade med kören onsdag förmiddag och efter lunch  mötte koristerna Berlinfilharmonikerna för första gången på länge. ”They are doing so well! I hope they are proud”, svarade Daniel Harding på mitt sms efter repetitionen.

Två konserter har genomförts hittills och jag har haft förmånen att höra båda. Att sitta i salen när någon av Sveriges Radios ensembler gör turnésuccé är höjden av stolthet. Denna gång är det Radiokören som får konserthuset att koka. De förnämliga solisterna har applåderats intensivt. När det sedan varit dags att hylla kören har åska brutit ut.

Ikväll genomförs den tredje och sista konserten. Jag är fylld av förväntan.

Oavsett turné ska mejlen hanteras. En fråga jag haft att besvara är vad det innebär konkret att vara konserthuschef och hur jag ser på min roll. Andra har tidigare undrat detsamma, så låt mig göra ett försök att förklara.

Som konserthuschef har jag personalansvar för Radiokören, Sveriges Radios Symfoniorkester och för alla inom Berwaldhallens administrativa och tekniska organisation. Totalt är vi cirka 170 personer. Till det kommer vikarier, extraanställda och de artister vi anlitar.

Jag är ansvarig för hela verksamheten med konserter, inspelningar, turnéer, seminarier, externa arrangemang och allt annat vi kan tänkas hitta på; och jag har fullt ansvar för vår ekonomi.

Som konserthuschef ska jag företräda ensemblerna och verksamheten externt och vara dess röst inom Sveriges Radio. Jag är medlem av ledningsgruppen för SR Musik ledd av områdeschef Anna-Karin Larsson och i strategikonferensen som leds av VD Cilla Benkö. Det innebär att jag som konserthuschef internt och externt också företräder hela Sveriges Radio.

Jag menar att man som hög chef företräder verksamheten dygnet runt, året om. Alltså agerar jag även privat i linje med Berwaldhallens och Sveriges Radios intressen. Det kan säkert tyckas pretentiöst, men är ett moraliskt ställningstagande.

Mina arbetsdagar är fyllda med möten, utifrån tanken att dialog är bästa sättet att leda och styra en verksamhet. Jag är omgiven av experter och det är viktigt att ta tillvara deras kompetens och erfarenheter. Det gäller i organisationens alla led. Medinflytande är ett honnörsord.

Organisationen har fem chefer som rapporterar till mig: biträdande konserthuschef Svein Arne Östevik, planeringschef Christian Thompson, kör- och orkesterchef Josef Beltzikoff, marknadschef Karin Adolfsson och administrativa chefen Katarina Netsman. Biträdande konserthuschefen har övergripande ansvar jämte mig. De andra leder fyra avdelningar med våra sångare, musiker, administratörer och tekniker.

Cheferna har långtgående mandat och fattar oftast beslut på egen hand, men som konserthuschef vill jag vara insatt i allt som sker. Inte i detalj hur saker och ting genomförs, utan fokus ligger på vilka frågeställningar cheferna hanterar. Vi möts i ledningsgruppen varje vecka och har individuella avstämningar varannan eller var tredje vecka.

Ledningsgruppens arbete kommer framgent att ha tyngdpunkt på strategiska frågor. Hur vi ska utveckla verksamheten och våra ensembler. Hur vi kan locka fler åhörare och nya grupper till Berwaldhallen och hur vi kan bidra till ökad lyssning på Sveriges Radio P2 som sänder alla våra konserter. Samt förstås hur vi nyttjar våra resurser på bästa vis; medarbetarnas kompetens, tillgänglig arbetstid och de ekonomiska medel som står till buds.

Operativa frågor hanteras löpande av cheferna i samråd med respektive arbetsgrupp. Jag tycker att vi gör bra ifrån oss. Vid får ofta beröm för vår verksamhet och senast förra veckan fick vi ett mejl om hur väl det fungerar praktiskt. Det var en kollega uppe i Radiohuset som gladdes över vårt samarbete.

Det är förstås det bästa en konserthuschef kan få höra, för min stolthet gäller lika mycket våra administratörer och tekniker som Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester. Om ni tycker att jag skryter är det korrekt. Jag kan inte annat.

Helena Wessman, den 21 april 2018

Läs tidigare blogginlägg