Publicerad den 6 januari 2018 11:24

Min hjärna här ännu inte fått upp farten, men sedan några dagar är jag tillbaka på jobbet. Julledigheten har gjort gott.

I skrivande stund utför jag mitt arbete på tåget mot Göteborg. Det är final i Polstjärnepriset, en tävling för ungdomar i åldrarna 14-18 vilka spelar orkesterinstrument eller piano.

Bakom tävlingen står Vänersborgs kommun, som satsar stort på talangutveckling inom västerländsk konstmusik. Tretton ungdomar var med i den första uttagningen. Idag får vi höra fyra finalister: Johanna Ander Ljung, harpa, Angelo Lundström, violin, Tekla Nilsson, klarinett samt Josef Wijk, oboe. Finalen genomförs i Göteborgs Konserthus och Göteborgs Symfoniker ackompanjerar de tävlande. Rumon Gamba dirigerar.

Medan juryn överlägger får vi höra förra årets vinnare Alva Holm, violin, den unge dirigenten Andreas P Hansson samt en orkester bestående av ungdomar från Polstjärnekursen. I den deltar talanger som ännu inte uppnått tävlingsmogen ålder.

Att jag reser till Polstjärneprisets final beror inte enbart på mitt engagemang för ungas musicerande. Sveriges Radios Symfoniorkester är stödjande partner till tävlingen jämte Göteborgs Symfoniker och Kungliga Filharmonikerna. Orkestrarna bidrar med musiker som undervisar på Polstjärnekursen och vi som är chefer turas om att vara juryordförande. I år Stefan Forsberg från Filharmonikerna. Göteborgs Symfonikers partnerskap omfattar också att varje år vara värd för finalen.

Min hjärna må vara trög, men själen är glad. Hemma i Berwaldhallen firar vi trettonhelg med två radio- och TV-sända konserter. Jag hörde den första igår och blev mäkta stolt över innehåll och genomförande.

På podiet finns, som alltid i dessa sammanhang, både Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester. Solister är sopranen Ida Falk Winland, tenoren Joachim Bäckström, barytonen Ola Eliasson samt popartisten Sofia Jannok. Wille Matvejeff dirigerar och presentatörer är TV-profilerna Ella Petersson och Malin Jacobsson Båth.

Titta på SVT ikväll så ser ni hur bra de är.

Om några veckor framför Sveriges Radios Symfoniorkester Kurt Atterbergs Cellokonsert i c-moll med Jakob Koranyi som solist. Kurt Atterberg (1887-1974) blev efter andra världskriget kraftigt ifrågasatt för sitt samröre med Nazityskland och vi har fått kritik för att vi spelar hans musik. Vår svar blir som alltid att vi håller isär konsten och politiken.

Musiken är i sig själv varken ond eller god, politisk eller opolitisk. Den bara är. I vårt val av repertoar är vi förstås medvetna om aspekter som Atterbergs agerande under kriget, men väljer musiken helt på konstnärlig grund. Av samma anledning fortsätter vårt samarbete med till exempel den ryske dirigenten Valery Gergiev. Han kommer till oss som konstnär, otvivelaktigt en av världens främsta inom sitt fack, inte som politisk varelse.

Men det är självklart viktigt att hålla diskussionen igång, så att vi i varje enskilt fall gör medvetna val. Det som är okej idag, kan vara otänkbart imorgon.

Med detta vill jag ändå påminna om att en av demokratins grundvalar är att också misshagliga ståndpunkter ska kunna komma till uttryck. Därmed kan de bemötas i det offentliga samtal där våra gemensamma värderingar formas, de värderingar som i en cirkelrörelse sätter ramarna för det offentliga samtalet. För även om misshagliga ståndpunkter är tillåtna, får man inte säga precis vad som helst.

Musiken i sig säger emellertid ingenting av den arten. Den bara är. Därför framför vi Atterbergs Cellokonsert, även om tonsättaren som person är ifrågasatt.

Helena Wessman, den 6 januari 2018

Läs tidigare blogginlägg