Publicerad den 21 oktober 2017 11:48

Fyra produktioner med sju konserter samt en tv-inspelning för Barnkanalen hinner vi med innevarande vecka. Den förra rymde tre produktioner och fem konserter. Oktober är en hektisk månad i Berwaldhallen och publiken har mycket att välja på. För administration och teknik betyder det högtryck veckans alla dagar.

Knappt hade vi landat efter förra lördagens urladdning med Radiokörens uruppförande av Jacob Mühlrads Kaddish förrän det var dags att ta itu med veckans produktioner. Måndag morgon var administratörer och tekniker på plats igen och i tisdags inledde Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester instuderingen av nästkommande produktioner.

Först att möta publik och radiolyssnare var en kammarproduktion med Christian Svarfvar, violin och Henrik Måwe, piano. Vid två konserter inom ramen för våra onsdags- och torsdagsserier framförde de Amanda Maier-Röntgens länge bortträngda Violinsonat i h-moll. På programmet stod också Introduktion och allegro i Pugnanis stil av Fritz Kreisler samt Violinsonat nr 2 i G-dur av Edvard Grieg (som för övrigt var nära vän till Amanda Maier-Röntgen).

Amanda Maier-Röntgen växte upp i Landskrona i en familj som med dagens språkbruk var i allra högsta grad entreprenöriell. Pappa Carl Eduard Maier var konditor, kaféidkare, språk- och musiklärare, översättare, försäljare av pianon och orglar samt konsert- och festivalarrangör med en musikdirektörsexamen i botten. Om mamma Elisabet Sjöbeck hittar jag typiskt nog inga uppgifter annat än att hon kom från byn Tirup utanför Landskrona.

Amanda Maier undervisades i violin och klaver av sin far och reste sedan till Stockholm för studier vid Musikaliska akademiens undervisningsverk i Stockholm. 1873 avlade hon som första kvinna musikdirektörsexamen med högsta betyg i samtliga ämnen. Genom ett stipendium från Musikaliska akademien kunde hon följande vår bege sig till Leipzig för vidare studier.

Amanda Maier var både violinist och tonsättare och framträdde bland annat med sin egen violinkonsert med orkestern i Halle och med Gewandhausorkestern i Leipzig. Under åren 1876-1880 genomförde hon tre stora soloturnéer. 1879 förlovade hon sig med sin violinlärares son, pianisten Julius Röntgen. De gifte sig 1880 och bosatte sig i Amsterdam.

Därmed avbröts Amanda Maier-Röntgens solokarriär. Hon fortsatte att komponera, men hennes musik framfördes nästan enbart vid musikaliska salonger inom hemmets väggar. Bland hennes få publika konserter efter giftermålet finns ett framförande av Johannes Brahms Violinsonat tillsammans med pianisten Clara Schumann 1889. Efter andra sonens födelse 1887 drabbades Amanda Maier-Röntgen av lungsjukdom, vilken behandlades och återkom i omgångar fram till hennes död vid 41 års ålder 1894.

Vid Radiosymfonikernas konserter fredag-lördag presenterar vi en annan svensk tonsättare av betydelse: Britta Byström. Vi håller hennes musik i fokus några veckor och igår uruppfördes hennes dubbelkonsert Infinite Rooms för violin/viola och kontrabas. Bländande solister var Malin Broman och Rick Stotijn, konsertmästare respektive solobasist i Sveriges Radios Symfoniorkester. Tyske David Afkham dirigerade och på programmet stod även Symfoni nr 3 av Anton Bruckner.

Radiokören har under veckan samsjungit med Sveriges Ungdomskör. Under några års tid har vi haft ett utbyte i syfte att uppmuntra de unga sångarna och igår framträdde de tillsammans vid en lunchkonsert i Studio 2. Dirigent var Cecilia Martin-Löf. Med anledning av tonsättaren Ingvar Lidholms bortgång inledde de med sista satsen ur hans banbrytande a cappella-verk Laudi. Vi minns Ingvar Lidholm med värme och vänskap. Han blev 96 år gammal.

Till gårdagens aktiviteter hörde också medverkan i Barnkanalen. En brasskvintett ur Radiosymfonikerna illustrerade de känslor musik kan väcka. Kvintetten bestod av
Tarjei Hannevold och Axel Sjöstedt, trumpet, Rolf Nykvist, valthorn, Håkan Björkman, trombone och Lennart Nord, tuba.

Imorgon söndag förenas medlemmar ur Sveriges Radios ensembler i en sing along för barn i Berwaldhallen. Allsångsledare är koristen Johan Pejler och i instrumentalensemblen ingår musikerna Mats-Olov Svantesson, trumpet och Henrik Blixt, fagott samt koristen Bengt Eklund, piano. Medverkar gör också Adolf Fredriks Musikklasser i Farsta under ledning av Anna Cederberg-Orreteg.

Kampanjen MeToo har blottlagt ett förfärande sakernas tillstånd vad gäller sexualiserade trakasserier och övergrepp mot kvinnor. Vittnesmålen tar aldrig slut och man blir både matt och arg över i vilken omfattning män tar sig friheter över kvinnors kroppar.

Även jag är drabbad och tror tyvärr att väldigt få kvinnor kan sätta hashtaggen MeNot i sina statusar. Detta är något som följer oss av kvinnligt kön genom livet. Själv skulle jag kunna skriva en roman om händelser som spänner över hela skalan från dumma kommentarer till regelrätta övergrepp.

När jag i trettioårsåldern blev mer medveten i frågan konstaterade jag att det handlar om makt. Utövande av makt med sexuella medel.

Jag är en kvinna som alltid har tagit plats och gjort anspråk på att höras, lyckligen uppvuxen under 1970-talet då också flickor fick leka vilt och skrubba knäna. När jag på 1990-talet fick upp ögonen för den strukturella ojämställdheten konstaterade jag, grovt förenklat, att män med makt bemöter kvinnor som tar plats antingen med respekt och nyfikenhet, med försök att förföra eller med nedsättande bemötande av sexuell art.

Lyckligtvis väljer de flesta män den förstnämnda strategin och jag har många att tacka för att de generöst delat med sig av kunskaper och erfarenheter. Ändå är det många, många som med förbluffande självklarhet väljer att visa sin makt genom sexuell förödmjukelse av olika grad. Min tes om de tre strategierna bekräftas av att jag personligen drabbas alltmer sällan i takt med att min formella makt ökar.

Det kokar inombords då jag skriver detta. Flera gånger har jag läst att uppropet MeToo ger kvinnor mod att träda fram. Jag tror att lavinen av vittnesmål också gör att fler ids häva upp sin röst. För eländet är nog dessvärre så omfattande att det knappt ens varit idé att försöka protestera.

Helena Wessman, den 21 oktober 2017

Läs tidigare blogginlägg