Publicerad den 22 september 2017 11:40

Radiokören kom till Sverige sent fredag kväll förra veckan och avslutade därmed sin elva dagar långa turné till Japan. Tidsskillnaden är sju timmar och intrycken många, så jag gissar är fler än jag var omtumlade. Den här veckan har koristerna varit lediga, vilket är gott när jetlagen slår till. Fast jag gissar att de flesta varit upptagna på annat håll. Radiokören är anställd på halvtid.

Sveriges Radios Symfoniorkester har i veckan samarbetat med chefsdirigent Daniel Harding. Att han var på ingång kändes direkt då jag kom in bakom scenen i Berwaldhallen i måndags morse. Det låg en förväntan i luften och musikerna hade extra spänst i stegen.

Daniel Harding själv sken som en sol då han gjorde entré. Som vanligt väntade en hel delegation utanför logen – konserthuschefen, orkesterns programchef, veckans produktionsledare, veckans musikproducent samt kör- och orkesterchefen – för att hälsa och utbyta information gällande produktionen.

På programmet står Trans för harpa och orkester av Kaija Saariaho samt Symfoni nr 5 av Gustav Mahler. Harpkonserten uruppfördes i Suntory Hall, Tokyo i augusti 2016. Nu får den sin Sverigepremiär.

Verket har beställts gemensamt av Sveriges Radios Symfoniorkester, Suntory Hall Foundation for Arts, Finska Radions Symfoniorkester, Tonhalle-orkestern i Zürich, Franska radion och Hessiska radion.

Solist är harpisten Xavier de Maistre, efterfrågad i hela världen som solist och kammarmusiker. Han har ett förflutet som stämledare i Wienfilharmonikerna, dit han kom 1998 som förste franske musiker någonsin.

Mahlers femte symfoni framförs både på konserterna torsdag och lördag och spelas in på skiva. I samarbete med det franska skivbolaget Harmonia Mundi dokumenterar vi Radiosymfonikernas samspel med Daniel Harding i en rad CD-utgåvor.

Att ge ut skivor kan tyckas ålderdomligt i vår digitala värld, men faktum är att det finns en stor efterfrågan. Utgåvorna har också betydelse för att, som komplement till radioutsändningarna, positionera Sveriges Radios Symfoniorkester internationellt. Vårt internationella renommé är i sin tur avgörande för möjligheten att presentera de främsta artisterna för den svenska publiken och radiolyssnarna.

De inspelningar som hittills kommit ut, bl a Hector Berlioz Symphonie Fantastique, har fått ett synnerligen gott mottagande. Enligt vad som sagts om gårdagens framförande kommer inspelningen av Mahlers femte symfoni att bli minst lika framgångsrik.

Jag skulle ha hört konserten igår, men däckades av en febrig dunderförkylning. Jag missade också slutet av halvannan dags deltagande i Nordisk orkesterkonferens i finska Uleåborg.

Till orkesterkonferensen kommer ledare från nordiska orkestrar för att dela erfarenheter och diskutera aktuella utmaningar. Högt på agendan står alltid den politiska utvecklingen i respektive land och vad den betyder för orkestrarnas finansiering och uppdrag. Så också denna gång.

Länge har vi i Sverige avundats våra kollegor i Norge, Finland och Danmark för de satsningar som gjorts på symfoniorkestrarna. Särskilt i Norge gjordes under flera år stora anslagsuppräkningar inom ramen för ”Kulturlyftet”, som syftade till att kulturen skulle tilldelas en procent av BNP.

Nu blåser snåla vindar överallt. I Danmark minskas anslagen med två procent per år och förslag finns om att slå samman eller lägga ned symfoniorkestrar. För finska orkestrar gäller neddragning med en procent per år och i Norge holkas anslagen ur som i Sverige, det vill säga att uppräkningarna är lägre än löneökningarna. Endast i Island råder optimism, trots att landets ekonomi ännu inte är återställd efter kraschen för tio år sedan.

Även om det inte kommer orkestrarna till del kan vi i Sverige glädjas åt 745 nya kulturmiljoner i budgetpropositionen som regeringen lade fram i onsdags. Viktiga satsningar görs på bland annat biblioteken, kulturskolan och det fria kulturlivet. Dramaten, Kungliga Operan och Riksteatern får medel till digitala satsningar och Unga Klara utses till ny nationalscen för barnteater.

Dock fortgår urholkningen för kulturinstitutionerna genom att anslagsuppräkningarna inte motsvarar kostnadsökningarna för löner och produktion. Urholkningens effekter underskattas ofta i debatten om kulturlivets finansiering, då någon miljon mer eller mindre kan tyckas ha ringa betydelse i en budget på flera hundra miljoner.

Faktum är att institutionerna redan är hårt slimmade och att varje minskning av handlingsutrymmet går ut över antingen verksamhetens omfång (antal konserter, föreställningar, projekt) eller dess kvalitet. Så även om jag i hjärtat fröjdas åt regeringens kultursatsningar ser jag behov av ytterligare tillskott.

Helena Wessman, den 22 september 2017

Läs tidigare blogginlägg