Publicerad den 10 september 2017 13:39

Inte många kan stoltsera med en karriär som efter 64 år fortgår med full kraft och ständigt kröns med nya framgångar. Ytterst få förblir nyfikna och arbetssugna hela yrkeslivet igenom och fortsätter att utvecklas.

Även om många 90-åringar i våra dagar kan glädjas åt bibehållen vitalitet och styrka är det långt ifrån alla som har kraft nog – eller kompetens för den delen – att världen runt inspirera och leda symfoniorkestrar genom ett 90-tal konserter per år.

I allt gäller ovanstående för den svenske dirigenten Herbert Blomstedt, som fyllde 90 år i somras. Han är på resande fot minst 45 veckor om året, studerar flitigt och blir enligt våra musiker bara bättre och bättre.

I fredags öppnade han säsongen tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester. På programmet hade Blomstedt i nämnd ordning satt upp Symfoni nr 3 av Ludwig van Beethoven, Tod und Verklärung av Richard Strauss samt Uvertyr till Tannhäuser av Richard Wagner.

Exakt samma program framfördes av Leipzigs Gewandhausorkester och dirigenten Arthur Nikisch 1916. Första världskriget pågick för fullt och neutrala Schweiz hade tagit initiativ till ett kulturutbyte mellan en tysk och en fransk orkester.

Herbert Blomstedt samarbetar med världens främsta symfoniorkestrar och har hyllats flitigt sedan 90-årsdagen i juli. Vi tog tillfället att fira honom ordentligt i fredags. Först med en lunch till vilken vi hade bjudit in företrädare för svenskt musikliv och sedan med klang och jubel efter konserten.

De organisationer som representerades under lunchen var Göteborgs Symfoniker, som Blomstedt växte upp med och som han ledde för första gången 1953, Kungliga Filharmonikerna, med vilka han gjorde sin officiella debut 1954, Norrköpings Symfoniorkester, som gav honom hans första chefsdirigentuppdrag 1954 och Sveriges Radios Symfoniorkester, vars chefsdirigent han var 1977-1982.

Också Göteborgs universitet, till vilket Blomstedt donerat sin enorma boksamling med 30.000 titlar (!), samt Kungliga Musikaliska akademien, Kungliga Musikhögskolan och Svenska dirigentföreningen fanns med på lunchen.

Till konserten på kvällen hade vi bjudit ytterligare musiklivsföreträdare och hade också glädjen att ta emot kungaparet, som ville hedra Herbert Blomstedt med sin närvaro.

Som avslutning på konserten hyllade vi honom med tal, videohälsningar och sång av hela publiken. I gåva fick han en hårddisk med samtliga konserter från hans tid som Radiosymfonikernas chefdirigent, Berwaldhallens invigningskonsert 1979 vilken Blomstedt ledde samt den äldsta inspelningen med honom i Sveriges Radio arkiv. Eftersom vi live-streamade fredagens konsert kunde vi efteråt addera den på hårddisken.

Herbert Blomstedt är stor inte enbart som dirigent, utan också som människa. Ödmjuk, respektfull och alltid lika vänlig. Han är oerhört beläst och en mycket god berättare. Det är en ynnest att ha fått lära känna honom – vi åt vår första lunch ihop 2009 då jag just tillträtt som VD för Göteborgs Symfoniker – och jag är även på ett personligt plan glad över att just vi i Berwaldhallen fick ordna ett svenskt 90-årsfirande.

I övrigt har det för min del varit en flaxig vecka med möten i Göteborg och Norrköping. Nu är jag på väg till Tokyo för att ansluta till Radiokören, som är på turné sedan i tisdags. Fyra konserter ska de göra. Jag hinner höra tre av dem.

Vi två av sina framträdanden samarbetar Radiokören med Tokyo Metropolitan Symfoniorkester och dirigenten Kazushi Ono. På programmet står Skapelsen av Joseph Haydn. Som solister medverkar Masako Hayashi, sopran, Hiroyuki Yoshida, tenor och Dietrich Henschel, baryton. Båda konserterna ges i Tokyo, på konserthusen Bunka Kaikan respektive Suntory Hall.

På onsdag tar vi snabbtåget till Nagano för en konsert på Nagano Art Museum. Chefsdirigent Peter Dijkstra leder kören i ett a capella-program med musik av Arvo Pärt, Sven-David Sandström, Krzysztof Penderecki, David Wikander, Wolfgang Amadeus Mozart och Alfred Schnittke.

Samma program, så när som på Mozart, upprepas på Tokyo Opera City på torsdag kväll. Efter det åker vi hem. Sent fredag kväll anländer Radiokören till Arlanda.

Veckans mest udda inslag var en fladdermus som förirrade sig in bakom scenen i Berwaldhallen. Under ett dygn kretsade den förtvivlat mellan kantinen och glasdörrarna till foajén, innan den slutligen kunde fångas in och släppas ut i det fria.

Helena Wessman, den 10 september 2017

Läs tidigare blogginlägg