Anslaget är mäktigt: Ett hav av plast böljar på storbildsskärm i fonden. Tolv sångare träder fram iklädda kostymer som associerar till allt från inuiter till turister i svarta solglasögon – som hämtade ur en dystopisk framtidsfilm.

Ljudmattan är uppfordrande. Vibrerande och oroligt darrande under huden på åskådaren, med kören som en unison siren.

I nästa bild: Kyrkklockor och svartvita bilder av en övergiven ruinstad.

Hyllade operan NeoArctic suger in oss i en emotionell centrifug. Här färdas vi i genom postapokalyptiska landskap – tsunamis, översvämningar, smältande glaciärer – för att i sista scenen ändå åtnjuta ett slags förlåtande, sakral musik.

Skulle det finnas en genre som hette ”aktivist-performance” så är det just vad åskådaren får bevittna i denna både poetiska och alarmerande föreställning om den tid vi lever i just nu: antropocen, människans tidsålder. Det är den föreslagna nya geologiska epok på jorden som började ungefär vid industrialiseringen på 1700-talet och som kännetecknas av att vi människor står för de största klimatförändringarna – inte naturen själv.

Dramaturgiskt är operan uppbyggd av tolv sånger, tolv ljudlandskap, tolv landskap och en planet, med sångtitlar som Plastic, Dust och Infinity. För det helt elektroniska ackompanjemanget står den brittiska technoproducenten Andy Stott och den numera New York-baserade kompositören Krists Auznieks, en av Lettlands nu starkast lysande stjärnor. Texten är skriven av den isländska poeten Sigurjón Birgir Sigurðsson, mer känd som Sjón, en sammandragning av hans förnamn och tillika ordet ”syn” på isländska.

Verket, som 2017 erhöll det prestigefyllda danska Reumert-priset, har vuxit fram utifrån ett koncept skapat av den danska performancegruppen Hotel Pro Forma, i samarbete med Lettiska Radiokören. Urpremiären ägde på Det Kongelige i Köpenhamn i maj 2016. Tidigare i år spelades den på Kennedy Centre i Washington.

Hotel Pro Forma är en av Europas främsta performance-grupper. De har tidigare gästat Stockholm med verk som Calling Clavigo på Kulturhuset Stadsteatern 2003.

NeoArctic är resultatet av lång tids research och undersökande arbete mellan artister, vetenskapsmän med flera inom olika verksamhetsfält, med inspiration från Anthropocene Project, en rad installationer och forskningsprojekt på världskulturhuset Haus der Kulturen der Welt i Berlin. Sedan 2013 utforskas där den nya, omvälvande tid vi lever i genom just en blandning av modern konst och banbrytande forskning.

Text: Ylva Lagercrantz Spindler