Mozart, Liszt och Dantes Inferno

En lek med musikhistorien

Adès är en tonsättare som gjort sig känd för sitt konstfulla sätt att förhålla sig till musikhistorien. I grunden konsertpianist, är hans kännedom och intima relation till äldre dagars musik något av ett kännemärke. Han befinner sig i ständig dialog med sina föregångare, citat, lån och pastisch-inslag är viktiga byggstenar i hans komponerande som, kan man säga, drar åt en slags kollageestetik. Istället för att tyngas av den västerländska konstmusikens digra arv, väljer han att aktivt leka med det.

Liszts preludium

Kvällens inledande stycke, Franz Liszts kanske mest berömda symfoniska dikt, Les Preludes från 1854, kan ses korrespondera mot Adès romantiska tonsättar-jag. Det är berömt för sina vackra, uttrycksfulla teman och sin täta, medryckande energi. Liszt ska ha inspirerats av Albert Lamartines dikt med samma namn, där denne framhöll tesen, att livet endast är ett förspel till döden. Men likheterna finns inte bara i musiken, Adès och Liszt är båda tonsättare som i sina värv tagit avstamp i det pianovirtuosa. Och som balanserar mellan gamla och nya världar.

Mozarts mästerliga orkestrering

Mozart var i likhet med Liszt en person, som genom sina många resor och möten med orkestrar över hela Europa, tidigt gjorde sig en bild av hur han ville att hans orkestrala musik skulle klinga. Detta märks inte minst i hans Sinfonia concertante för violin och viola, denna afton framfört av solisterna Tomo Keller och Sascha Bota. Ett verk som excellerar i orkestral balans och klangprakt. Dess tidsangivelse är satt till 1782 men noterna till konserten återfanns i Paris först långt efter Mozarts död. Faktum är att det länge rådde tvivel kring huruvida Mozart verkligen är kompositören. Styckets ytterst raffinerade orkestrering tillsammans med de exakta melodiska fraserna, har dock med tiden fått merparten av kännarkåren att överge sina dubier.

Kurtágs stämningsvärldar

På samma sätt som Adès låtit sig inspireras av Mozarts ”ljudproducent-kvaliteter”, finns det i 100-års jubilaren György Kurtágs stämningsvärldar något som knyter an till engelsmannens mer modernistiska uttryck. Efter pausen fördjupas bilden med den koncentrerade och mystiska Movement for Viola and Orchestra från 1954. Med sin dova, lite skrämmande karaktär blir den en perfekt stämningssättare inför den slutliga nedstigningen i Dantes inferno.

Adès Inferno

Den tjugo minuter långa Inferno-sviten från 2021 är ett orkestralt utdrag ur den större baletten Dante, komponerad av Adès på uppdrag av kungliga baletten i London. Som titeln antyder korresponderar de nio kortare satserna med helvetes nio kretsar, där den isbelagda sjö där Satan själv huserar är slutdestination. Verket är bildligt, livligt programmatiskt, getingarna som sticker de stackars syndarna i helvetes andra krets är tydligt igenkänningsbara. Men det är också ett verk som förhåller sig till sina många föregångare, inte minst finns musikaliska blinkningar till Liszt som i sin Dantesymfoni, liksom Àdes lät sig inspireras av florentinarens över 700 år gamla text. Resultatet är en lekfull och illustrativ musikalisk resa med tydlig underjordisk prägel – i tydlig dialog med sina föregångare.

Text: Edith Söderström