HARDING, DVOŘÁK & BRAHMS
Daniel Harding och Radiosymfonikerna återser världssångaren Christian Gerhaher i en konsert med musik av Antonin Dvořák och Johannes Brahms. Dvořáks konsertuvertyr Othello har sitt namn efter Shakespeares pjäs, och musiken rymmer både rafflande dramatik och drömskt svävande klanger. Konserten kröns med Brahms mäktiga fjärde symfoni – ett verk som börjar plötsligt, ”in medias res”, som om du öppnade en dörr till en orkester som redan är igång med att spela.
Shakespeares tragedi Othello har lockat flera tonsättare. Allra mest känd är Verdis berömda opera, men även Rossini komponerade musik till Shakespeares drama. Mer sällan spelad är Dvořáks konsertuvertyr Othello från 1892, komponerad strax innan han lämnade sitt hemland för en treårig vistelse i New York. Trots det korta formatet är det ett mästerligt och bländade orkesterverk, laddat med effektfull dramatik.
Vistelsen i den amerikanska världsstaden blev fruktbar för den tjeckiske tonsättaren. Här tillkom såväl den nionde symfonin, ”Från nya världen”, som merparten av cellokonserten. I New York komponerade han också sina Bibliska sånger, med texter ur Psaltaren. Det är sånger med stort djup, där den emotionella spännvidden i musiken reflekteras i texterna och i den här konserten har vi glädjen att få lyssna till när den tyska barytonen Christian Gerhaher tolkar denna innerliga musik.
Det faktum att vi får ta del av musik av både Dvořák och Brahms vid samma konsert är på många sätt logiskt. Brahms kom först i kontakt med sin yngre kollegas musik i samband med att Dvořák som ung tonsättare ansökte om stipendium, där Brahms var en av jurymedlemmarna. Redan från början blev han imponerad av Dvořáks verk och kom att stötta honom i karriären på många sätt. Brahms hade egna erfarenheter av hur tuff tillvaron kunde vara för en tonsättare i början av sin yrkesbana. Han hade kämpat många år innan han hade vågat publicera sin första symfoni, men därefter skulle de tre följande symfonierna komponeras i snabb följd.
Mycket av Brahms musik är fylld av en känsla av bitterljuvhet och frågan är om han någonsin lyckades bättre med att illustrera dessa dubbla känslor av både lycka och smärta än i sin fjärde symfoni – Clara Schumann beskrev träffande musiken som något ”där glädje och sorg fyller ens själ om vartannat”. Den här dualismen är märkbar redan från början med det ljuva temat som inleder första satsen, i vilken man som lyssnare kastas rakt in ”i handlingen”, som om orkestern redan hade varit i gång en bra stund. Brahms var själv ängslig för hur hans fjärde symfoni skulle ta emot av publiken och flera av hans vänner var också förbryllade över hans nya verk, men det blev en framgång vid uruppförandet 1885 och räknas som ett av hans största mästerverk.
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007 och sedan 2019 även orkesterns förste konstnärlige ledare, med ett uppdrag som omfattar att hitta nya programformat för att presentera klassisk musik. Det arbetet inleddes redan säsongen 2014/2015 med den uppmärksammade konsert- och föreläsningsserien Interplay. Harding är även hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra, som han arbetat med i över 20 år, och konstnärlig ledare för Youth Music Culture, Greater Bay Area i Kina. Säsongen 2024/2025 tillträder han som chefsdirigent vid Santa Cecilia-akademien i Rom.
Harding är en ständig gäst hos världens främsta orkestrar, däribland Wienerfilharmonikerna, Berlinerfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester, Concertgebouworkestern och La Scala-filharmonikerna. I USA har han uppträtt med Bostons, Chicagos och San Franciscos symfoniorkestrar, med Clevelands orkester, samt med Los Angeles och New Yorks filharmoniker. Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid La Scala i Milano, Wiens stadsopera, Royal Opera House i London, samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg. Han har tidigare varit konstnärlig ledare för Orchestre de Paris och för Anima Mundi-festivalen i Pisa, samt förste gästdirigent för Londons symfoniorkester.
Daniel Harding turnerar med Sveriges Radios Symfoniorkester till Europas mest prestigefyllda scener och har spelat in hyllade och prisbelönade skivor med orkestern. Hans kontrakt som chefsdirigent och konstnärlig ledare fortsätter till och med våren 2025. ”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också fortsätter att växa” säger han om sitt samarbete med orkestern.
År 2002 mottog Harding den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 tilldelad han till Officier des Arts et des Lettres. 2012 valdes han in som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien. 2021 mottog han Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Daniel Harding är född i Oxford i England och spelade trumpet innan han började dirigera i sena tonåren. Sedan 2016 är han även utbildad trafikpilot.
Julia Kretz-Larsson är sedan 2015 alternerande första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester. Hon är även medlem i kammarmusikensemblen Spectrum Concerts Berlin, som utöver en egen konsertserie i Berlinfilharmonin har uppträtt i bland annat Carnegie Hall i New York City och Concertgebouw i Amsterdam. Hon har tidigare varit medlem i både Lucerne Festival Orchestra och som stämledare i Mahler Chamber Orchestra.
Vid sidan om orkestertjänstgöringen är Kretz-Larsson även en aktiv kammarmusiker. Hon har spelat med bland andra Janine Jansen, Isabelle Faust, Cecilia Zilliacus och Torleif Thedéen och uppträtt på välrenommerade festivaler i Salzburg, Utrecht och Schleswig-Holstein, Schubertiade i Voralberg och Vinterfest i Mora. Hon har spelat in kammarmusik för bland andra BIS, dB och Harmonia Mundi och skivan Amanda Maier vol. 3 från 2018 belönades med en Grammis. Med Julius Stern Pianotrio har hon vunnit priser vid internationella tävlingar i Florens, Berlin och Trieste.
Julia Kretz-Larsson undervisar på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hon är född i Berlin, har studerat för professor Marianne Boettcher, för professor Thomas Brandis på Konstuniversitetet i Berlin, samt för Josef Suk i Prag.
Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester sedan 2008. Under åren 2015–2020 var hon konstnärlig ledare för Musica Vitae, med vilka hon uruppförde över 20 verk och gjorde åtskilliga inspelningar och turnéer. 2019 efterträdde hon Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens Kammarorkester.
Som gästande konsertmästare har hon spelat med bland andra Londons Symfoniorkester, Mahler Chamber Orchestra och Philharmonia-orkestern. Som solist och musikalisk ledare har hon uppträtt med bland andra Tapiola Sinfonietta, Nordiska Kammarorkestern, Trondheim-solistene och australiska ACO Collective. Hon har uppträtt som solist med bland andra Göteborgs Symfoniker, Copenhagen Phil, BBC Skotska Symfoniorkester, Academy of St Martin in the Fields och Sveriges Radios Symfoniorkester, med dirigenter såsom Neeme Järvi, Andrew Manze och Daniel Harding.
De senaste åren har hon uruppfört solokonserter av Daniel Börtz, Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson. Hon har gjort mer än 30 skivinspelningar, bland dem Carl Nielsens och Britta Byströms violinkonserter. Nyligen släpptes en skiva med verk av Laura Netzel, samt Stockholm Diary inspelad med Mellersta Österbottens Kammarorkester. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert med Simon Crawford-Phillips och Musica Vitae nominerades 2019 till en Grammy Award.
Våren 2020 uppmärksammades hennes inspelning av Mendelssohns stråkoktett, där hon spelade alla instrument och stämmor själv. Ytterligare två inspelningar i samma anda har följt: Britta Byströms oktett A Room of One’s Own, samt Johan Halvorsens Passacaglia inspelad med Radiosymfonikernas solokontrabasist Rick Stotijn.
2001 grundade hon Change Music Festival i Kungsbacka. Hon är även medgrundare av Kungsbacka Pianotrio som givit mer än 700 konserter världen över, och Stockholm Syndrome Ensemble som består av några utav Europas bästa kammarmusiker.
Sedan 2008 är Malin Broman ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.
Den tyske barytonen Christian Gerhaher har vigt sin karriär åt konstsången – lieden – tillsammans med sin ständige musikaliske partner, pianisten Gerold Huber. De uppträder regelbundet på de största scenerna världen över, i städer som New York City, Leipzig, Köln, Luxemburg och Milano och på festivaler i exempelvis München, Heidelberg, Luzern och Aix-en-Provence. Gerhaher och Huber undervisar även i lied-interpretation vid Musik- och teaterhögskolan i München och som gästlärare vid Royal Academy of Music i London.
Säsongen 2023/24 ger Gerhaher romanskonserter tillsammans med Gerold Huber i bland annat London, Bern, Wien och Madrid, samt på festivaler i München, Aix-en-Provence och Salzburg. Han återvänder till Berlinerfilharmonikerna i titelrollen i Mendelssohns Elias under ledning av Kirill Petrenko. Dessutom uppträder han med Bostons Symfoniorkester och Gewandhausorkestern i Leipzig, båda gångerna med dirigenten Andris Nelsons. Han medverkar i konsertanta framföranden av Wagners Tannhäuser, Mendelssohn Paulus och Brahms Ein deutsches Requiem i Leipzig och Salzburg. I september 2023 hölls festivalen Liedwoche Elmau för tredje gången, ett evenemang som initierats av Gerhaher och Huber.
Gerhaher har arbetat med dirigenter som Simon Rattle, Daniel Harding, Pierre Boulez och Nikolaus Harnoncourt, och uppträder regelbundet med orkestrar som Londons symfoniorkester, Gewandhausorkestern i Leipzig och Berlinerfilharmonikerna. Han hyllas även för sina sceniska framföranden och har vunnit utmärkelser som Laurence Olivier-priset och teaterpriset Der Faust. På hans rollista finns exempelvis Posa i Verdis Don Carlos, Amfortas i Wagners Parsifal och titelrollerna i Mozarts Don Giovanni, Monteverdis Orfeo och Henzes Der Prinz von Homburg. Titelrollen i Bergs Wozzeck har blivit något av en paradroll.
Andra nämnvärda projekt är exempelvis ett specialarrangemang av Berlioz Les nuits d’été med en stråksextett ledd av Isabelle Faust och ett omfattande konsertprojekt med sånger av Hugo Wolf som gavs i London, Heidelberg, München, Madrid och Salzburg. Han har spelat in flera skivor, varav ett omfattande flerårigt inspelningsprojekt avslutades i september 2021: Robert Schumanns samtliga sånger, självklart inspelade med Gerold Huber.
Musiken
Hösten 1892 anlände Antonín Dvořák till USA och han kom att stanna i landet i nästan tre år. Anledningen till hans resa var ett erbjudande om att bli direktör för det nybildade National Conservatory of Music i New York. Hans första officiella framträdande var en konsert i Carnegie Hall till firandet av 400-årsjubiléet av Columbus, där han själv dirigerade sin musik. På programmet stod bland annat Te Deum samt tre konsertuvertyrer som hade haft premiär i Prag några månader tidigare, och som samlades som en triptyk under titeln Natur, liv och kärlek.
Senare ångrade sig Dvořák och lät var och en av de tre uvertyrerna stå på egna ben. Den enda som tagit sig in på konsertrepertoaren har blivit Karneval, vilket är synd, för inte minst den briljanta och dramatiska Othello förtjänar att höras oftare. Med Othello strävade Dvořák inte efter att följa handlingen i Shakespeares pjäs till punkt och pricka, men han gav ledtrådar i sitt partitur kring vad olika passager i musiken avsåg att illustrera.
Efter en långsam och stämningsfull inledning hörs snart mörkare och mer olycksbådande tongångar, en symbol för Othellos växande svartsjuka. I styckets sista del illustreras hur Desdemona faller i sömn, genom ett citat från Wagners Valkyrian. Ett annat musikaliskt citat från Dvořáks eget Requiem signalerar hennes nära förestående öde. Efter att han mördat sin hustru begår Othello slutligen självmord, här gestaltat genom något av den mest våldsamma musik som Dvořák någonsin komponerat.
Måhända är det här musik som även innehåller ett mått av självbiografiska upplevelser. Som ung hade Dvořák varit förälskad i en elev, Josefina Čermáková, och säkerligen hade han själv fått förnimma svartsjukans bittra smak när hon accepterade en annan friare. Dvořák kom så småningom att gifta sig med Josefinas yngre syster, Anna.
Text: Axel Lindhe
Dvořáks Bibliska sånger hör till de mest eftertraktade verken inom tjeckisk vokalmusik. De komponerades i mars 1894 när tonsättaren fortfarande var direktör för musikkonservatoriet i New York. Den exakta orsaken till sångernas tillkomst är okänd, men flera av Dvořáks vänner, som musiker- och tonsättarkollegorna Gounod, Tjajkovskij och Hans von Bülow, hade gått ur tiden. Till detta hade han en månad tidigare fått besked om faderns sjukdom och förestående död hemma i Europa. Sångerna, med texter ur Psaltaren hämtade från den tjeckiska Kralicebibeln är skrivna för låg röst – alt eller baryton – på Dvořáks modersmål och ger uttryck för en varm och oförställd religiositet som var en del av katoliken Dvořáks väsen.
Sångernas känslomässiga spännvidd återspeglas i valet av texter: Här finns högtidliga verser, lovsånger, uttryck för fruktan och böner fulla av hopp. Dvořáks känsliga behandling av texterna återspeglar de skiftande inre själstillstånden. Döden är hela tiden närvarande och det är ingen slump att inledningen till Vid floderna i Babylon, den först komponerade sången men nr 7 i samlingen, erinrar om en begravningsmarsch. Dvořák orkestrerade de fem första sångerna i januari 1895 och uruppförde dem ett år senare med Tjeckiska filharmonin i Prag. I mars samma år framförde han dem i London. De återstående sångerna orkestrerades senare av andra, bland annat av dirigenten Vilém Zemánek och Dvořáks verkförtecknare, musikologen Jarmil Burghauser.
Text: Henry Larsson
Johannes Brahms fullbordade sina symfonier parvis: den första och andra 1876–1877 och den tredje och fjärde 1883–1885. De tre första blev omedelbart mycket framgångsrika, men den fjärde var Brahms själv tveksam till i början. Behovet av ett andra utlåtande var så stort att Brahms skrev ett arrangemang för två pianon som han själv och pianisten och tonsättaren Ignaz Brüll framförde för en liten utvald skara vänner.
Mottagandet blev inte hjärtligt. Musikkritikern Eduard Hanslick, annars så positiv till Brahms musik, lär efter första satsen ha sagt att ”under hela satsen kändes det som om jag blev misshandlad av två oerhört intelligenta människor”. En god vän, Max Kalbeck, blev bedrövat besviken och bönföll Brahms att kasta bort de två, enligt honom, opassande mittensatserna. Violinisten Joseph Joachim, en annan nära vän och samarbetspartner blev också förbryllad. Men så småningom, efter att de hört orkesterversionen, ångrade sig hela skaran och höll den fjärde symfonin som ett av Brahms allra främsta verk.
I dag kan det vara lätt för musikkännare att avfärda reaktionerna som omdömeslösa, men om de i stället tas på allvar utgör de faktiskt en nyckel till verket. Joachim hade en idé om att inleda första satsen med två takter liggande ackord. Det pekar på en viktig sak: symfonin börjar abrupt, in medias res, som om du öppnar dörren till en orkester som redan spelat flera takter. Hanslicks reaktion pekar på den första satsens våldsamma karaktär. Symfonin kallas ibland för ”den tragiska” men kunde lika gärna ha kallats frätande eller kärv.
Kalbeck, som kritiserade mellansatserna, var ensam om att uppskatta den sista satsen redan i pianoversion. Övriga ansåg den inte hållbar som symfonifinal, delvis förmodligen på grund av att symfonin behåller sin mollkaraktär genom hela finalen. Den till och med slutar i ett mollackord, vilket var – och är – förhållandevis sällsynt. Ett annat skäl kan ha varit Brahms formval, den under barocken populära dansen passacaglia: en serie variationer över en basgång eller ackordföljd.
Text: Tore Eriksson
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 40 min inkl paus
Biljetter
Fler konserter
PÅ MINUTEN INTAR BERWALDHALLEN 2021
Var med när den klassiska radioleken På minuten spelas in i Berwaldhallen.
TRETTONDAGSKONSERT 2022
Värme och innerlighet präglar Trettondedag jul i Berwaldhallen. Inled året med en lidelsefull musikalisk resa tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören och makalösa solister. En alltigenom stämningsfull kväll som väcker liv i frusna vintersjälar. Konserten spelas in av SVT.