DVOŘÁK & BRAHMS
Chefsdirigent Daniel Harding leder Sveriges Radios Symfoniorkester i Johannes Brahms Symfoni nr 4 – ett himlastormande stycke som börjar plötsligt, ”in medias res”, som om lyssnaren öppnar en dörr till musiken och orkestern redan är i full gång med att spela. Därtill spelas Dvořáks dramatiska orkesteruvertyr till Otello – den sista delen i en triptyk av uvertyrer som tonsättaren skrev med utgångspunkt från William Shakespeare.
Konserten sänds direkt i Sveriges Radio P2 den 24 september kl 19:03.
Brahms kom att brottas länge med den symfoniska formen innan han slutligen var nöjd. Redan i början av tjugoårsåldern skissade han på en symfoni, men det mesta av materialet hamnade istället i hans första pianokonsert och det skulle dröja ytterligare tjugo år, till 1876, innan den första symfonin såg dagens ljus.
Den fjärde symfonin tillkom under sommarsemestrarna åren 1884–85. Inför premiären var Brahms osäker på sitt verk och han komponerade därför först ett arrangemang för två pianon som uppfördes inför några vänner. Men gensvaret blev kyligt och en av vännerna, författaren och kritikern Max Kalbeck, föreslog till och med att Brahms borde stryka de två mittensatserna. Lyckligtvis tog Brahms inte sina kritiker på orden utan dirigerade själv det succéartade uruppförandet av symfonin i Meiningen i oktober 1885.
Inte sällan beskrivs den fjärde symfonin som ett mörkt och tragiskt verk och visst finns det ett drag av kärvhet i musiken. Men när det kom till att komponera känslomässigt flertydig musik var Brahms en mästare och den fjärde symfonin är så mycket mer än bara melankoli. Verket rymmer även sina beskärda delar av värme och kärleksfullhet och inte minst i den berömda finalen sprakar musiken av magnifik ståtlighet.
I motsats till Brahms började Dvořák komponera symfonier tidigt, redan som 23-åring låg första symfonin färdig. Knappt tio år senare skickade han in en ansökan om stipendium från österrikiska staten. En av stipendiets jurymedlemmar var Brahms, som var oerhört imponerad av sin kollegas verk, och såg till att Dvořák tilldelades stipendiet ett flertal gånger. Brahms uppmuntrade även sin egen förläggare Simrock att ge ut Dvořáks musik, han hjälpte honom ekonomiskt och korrekturläste hans partitur.
Bland Dvořáks orkestermusik spelas idag vanligtvis bara ett begränsat antal verk regelbundet, framför allt cellokonserten och de tre sista symfonierna. Men den tjeckiske tonsättaren skrev mycket annan fantastisk musik som tyvärr sällan spelas. Ett exempel på det är konsertuvertyren Otello, komponerad strax innan Dvořák 1892 lämnade sitt hemland för en flerårig vistelse i USA. Den suggestiva musiken är inspirerad av Shakespeares drama, men det är samtidigt ett verk som väl står på egna ben. Den som är bekant med Dvořáks nionde symfoni känner snart igen sig – många av de musikaliska ingredienser som är framträdande i symfonin härs även här – i mer koncentrerad form: melodisk rikedom, mystisk stämningsfullhet och en enorm slagkraftighet och vitalitet.
Axel Lindhe
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007 och sedan 2019 även orkesterns förste konstnärlige ledare, med ett uppdrag som omfattar att hitta nya programformat för att presentera klassisk musik. Det arbetet inleddes redan säsongen 2014/2015 med den uppmärksammade konsert- och föreläsningsserien Interplay. Harding är även hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra, som han arbetat med i över 20 år, och konstnärlig ledare för Youth Music Culture, Greater Bay Area i Kina. Säsongen 2024/2025 tillträder han som chefsdirigent vid Santa Cecilia-akademien i Rom.
Harding är en ständig gäst hos världens främsta orkestrar, däribland Wienerfilharmonikerna, Berlinerfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester, Concertgebouworkestern och La Scala-filharmonikerna. I USA har han uppträtt med Bostons, Chicagos och San Franciscos symfoniorkestrar, med Clevelands orkester, samt med Los Angeles och New Yorks filharmoniker. Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid La Scala i Milano, Wiens stadsopera, Royal Opera House i London, samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg. Han har tidigare varit konstnärlig ledare för Orchestre de Paris och för Anima Mundi-festivalen i Pisa, samt förste gästdirigent för Londons symfoniorkester.
Daniel Harding turnerar med Sveriges Radios Symfoniorkester till Europas mest prestigefyllda scener och har spelat in hyllade och prisbelönade skivor med orkestern. Hans kontrakt som chefsdirigent och konstnärlig ledare fortsätter till och med våren 2025. ”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också fortsätter att växa” säger han om sitt samarbete med orkestern.
År 2002 mottog Harding den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 tilldelad han till Officier des Arts et des Lettres. 2012 valdes han in som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien. 2021 mottog han Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Daniel Harding är född i Oxford i England och spelade trumpet innan han började dirigera i sena tonåren. Sedan 2016 är han även utbildad trafikpilot.
Julia Kretz-Larsson är sedan 2015 alternerande första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester. Hon är även medlem i kammarmusikensemblen Spectrum Concerts Berlin, som utöver en egen konsertserie i Berlinfilharmonin har uppträtt i bland annat Carnegie Hall i New York City och Concertgebouw i Amsterdam. Hon har tidigare varit medlem i både Lucerne Festival Orchestra och som stämledare i Mahler Chamber Orchestra.
Vid sidan om orkestertjänstgöringen är Kretz-Larsson även en aktiv kammarmusiker. Hon har spelat med bland andra Janine Jansen, Isabelle Faust, Cecilia Zilliacus och Torleif Thedéen och uppträtt på välrenommerade festivaler i Salzburg, Utrecht och Schleswig-Holstein, Schubertiade i Voralberg och Vinterfest i Mora. Hon har spelat in kammarmusik för bland andra BIS, dB och Harmonia Mundi och skivan Amanda Maier vol. 3 från 2018 belönades med en Grammis. Med Julius Stern Pianotrio har hon vunnit priser vid internationella tävlingar i Florens, Berlin och Trieste.
Julia Kretz-Larsson undervisar på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hon är född i Berlin, har studerat för professor Marianne Boettcher, för professor Thomas Brandis på Konstuniversitetet i Berlin, samt för Josef Suk i Prag.
Musiken
Hösten 1892 anlände Antonín Dvořák till USA och han kom att stanna i landet i nästan tre år. Anledningen till hans resa var ett erbjudande om att bli direktör för det nybildade National Conservatory of Music i New York. Hans första officiella framträdande var en konsert i Carnegie Hall till firandet av 400-årsjubiléet av Columbus, där han själv dirigerade sin musik. På programmet stod bland annat Te Deum samt tre konsertuvertyrer som hade haft premiär i Prag några månader tidigare, och som samlades som en triptyk under titeln Natur, liv och kärlek.
Senare ångrade sig Dvořák och lät var och en av de tre uvertyrerna stå på egna ben. Den enda som tagit sig in på konsertrepertoaren har blivit Karneval, vilket är synd, för inte minst den briljanta och dramatiska Othello förtjänar att höras oftare. Med Othello strävade Dvořák inte efter att följa handlingen i Shakespeares pjäs till punkt och pricka, men han gav ledtrådar i sitt partitur kring vad olika passager i musiken avsåg att illustrera.
Efter en långsam och stämningsfull inledning hörs snart mörkare och mer olycksbådande tongångar, en symbol för Othellos växande svartsjuka. I styckets sista del illustreras hur Desdemona faller i sömn, genom ett citat från Wagners Valkyrian. Ett annat musikaliskt citat från Dvořáks eget Requiem signalerar hennes nära förestående öde. Efter att han mördat sin hustru begår Othello slutligen självmord, här gestaltat genom något av den mest våldsamma musik som Dvořák någonsin komponerat.
Måhända är det här musik som även innehåller ett mått av självbiografiska upplevelser. Som ung hade Dvořák varit förälskad i en elev, Josefina Čermáková, och säkerligen hade han själv fått förnimma svartsjukans bittra smak när hon accepterade en annan friare. Dvořák kom så småningom att gifta sig med Josefinas yngre syster, Anna.
Text: Axel Lindhe
Johannes Brahms fullbordade sina symfonier parvis: den första och andra 1876–1877 och den tredje och fjärde 1883–1885. De tre första blev omedelbart mycket framgångsrika, men den fjärde var Brahms själv tveksam till i början. Behovet av ett andra utlåtande var så stort att Brahms skrev ett arrangemang för två pianon som han själv och pianisten och tonsättaren Ignaz Brüll framförde för en liten utvald skara vänner.
Mottagandet blev inte hjärtligt. Musikkritikern Eduard Hanslick, annars så positiv till Brahms musik, lär efter första satsen ha sagt att ”under hela satsen kändes det som om jag blev misshandlad av två oerhört intelligenta människor”. En god vän, Max Kalbeck, blev bedrövat besviken och bönföll Brahms att kasta bort de två, enligt honom, opassande mittensatserna. Violinisten Joseph Joachim, en annan nära vän och samarbetspartner blev också förbryllad. Men så småningom, efter att de hört orkesterversionen, ångrade sig hela skaran och höll den fjärde symfonin som ett av Brahms allra främsta verk.
I dag kan det vara lätt för musikkännare att avfärda reaktionerna som omdömeslösa, men om de i stället tas på allvar utgör de faktiskt en nyckel till verket. Joachim hade en idé om att inleda första satsen med två takter liggande ackord. Det pekar på en viktig sak: symfonin börjar abrupt, in medias res, som om du öppnar dörren till en orkester som redan spelat flera takter. Hanslicks reaktion pekar på den första satsens våldsamma karaktär. Symfonin kallas ibland för ”den tragiska” men kunde lika gärna ha kallats frätande eller kärv.
Kalbeck, som kritiserade mellansatserna, var ensam om att uppskatta den sista satsen redan i pianoversion. Övriga ansåg den inte hållbar som symfonifinal, delvis förmodligen på grund av att symfonin behåller sin mollkaraktär genom hela finalen. Den till och med slutar i ett mollackord, vilket var – och är – förhållandevis sällsynt. Ett annat skäl kan ha varit Brahms formval, den under barocken populära dansen passacaglia: en serie variationer över en basgång eller ackordföljd.
Text: Tore Eriksson
Ungefärlig konsertlängd: 55 min
Biljetter
Fler konserter
DVOŘÁK SYMFONI NR 9 – FRÅN NYA VÄRLDEN
Violinisten Benjamin Beilman gästar Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Elim Chan i Elizabeth Ogoneks In Silence. Dessutom får vi höra Dvoraks mäktiga symfoni Från nya världen.
POETIC (R) EVOLUTION
Unga poeter möter Sveriges Radios Symfoniorkester i ett unikt samarbete mellan Berwaldhallen och Unga Klara.
SING ALONG FÖR STORA OCH SMÅ 2021
Ett musikaliskt äventyr för hela familjen!