Den fula ankungen är en av den danske författaren och poeten Hans Christian Andersens mest kända och älskade sagor. Andersen levde och verkade på 1800-talet, kom från fattiga förhållanden och hade en ensam uppväxt men kom att bli en av Danmarks mest berömda och hyllade författare. Den fula ankungen handlar om en svanunge som kläcks tillsammans med ankor och, eftersom den inte ser ut som de andra, blir mobbad och utstött.

Först när den blivit vuxen, efter ett mödosamt och tungt år i ensamhet, inser den att den inte är ful och misslyckad som den fick höra när den var liten. Den var bara inte en anka som de andra, utan i själva verket en svan. H.C. Andersen själv var lång och gänglig som barn, med markerad näsa och stora fötter, och mobbades i skolan. Han erkände senare att Den fula ankungen speglade hur han upplevt sitt eget liv och vi är nog många som kan identifiera oss med att ha genomgått en liknande förvandling i livet, yttre eller inre.

Musiksagan Den fula ankungen kan jämföras med Sergej Prokofjevs klassiska Peter och vargen. Den har också inspirerats av Stephen Sondheims musikaler och Alan Menkens musik till Disneyfilmer som Den lilla sjöjungfrun – som för övrigt bygger på en annan saga av H.C. Andersen. Sång, berättande och skådespel flätas samman och turas om att föra handlingen framåt. Pernilla Nydesjö är ensam berättare, skådespelare och sångerska. Hon byter skepnad och roll med enkla men effektiva visuella attribut och med regi, ljussättning och färgrik, målande musik lockas fantasin att fylla i resten.

Upprinnelsen till verket var en lunch där vännerna Jonas Nydesjö och Jan-Erik Sääf diskuterade hur ett möjligt samarbete skulle kunna se ut. De insåg att båda jobbade mycket med barnkultur. Snart blev Jonas fru Pernilla, utbildad artist och förskollärare, också inblandad i projektet. ”Hon har en fantastisk förmåga att kommunicera med barn på deras villkor”, berättar Jonas. ”Då kan du introducera barnen till nästan vad som helst.”

Trion valde att utgå ifrån ett klassiskt litterärt verk, både för möjligheten att sätta sin egen prägel på en känd historia och för att skolor och andra grupper skulle ha lätt att göra fler aktiviteter kring föreställningen. ”Efter premiären i Helsingborg sade ett av barnen att det var som att sitta mitt i en Disneyfilm”, berättar Jonas stolt. Han betonar också att trion vill att deras skapelse skall betyda mer än bara en stunds förströelse. ”Det här skall inte bara underhålla i 45 minuter och sedan glömmas bort. Vi vill väcka många tankar som kan dröja kvar inom en.”

David Saulesco