Ännu doftar kärlek – en hyllning till Marie Fredriksson
Marie Fredriksson blev världskänd med bandet Roxette tillsammans med Per Gessle. Hon hade även en framgångsrik solokarriär med sånger som Sparvöga och Ännu doftar kärlek. Välkommen till en konsert där Marie Fredrikssons musikaliska gärning lyfts fram av Sveriges Radios Symfoniorkester, Amanda Bergman, Emil Svanängen (Loney Dear) och Helena Josefsson. Allt under ledning av dirigent Christoffer Nobin.
Den här produktionen ingår i en eller flera rabatterade konsertserier.

Konserten sänds i Sveriges Radio P4 Live fredag 10 nov kl 19:06 samt i Sveriges Radio P2 fredag 24 nov kl 19:03.
Naturen, vädrets skiftningar och årstidernas växlingar är teman som återkommer i Marie Fredrikssons texter. Formen för denna hyllningskonsert följer därför årets cykel, med fyra akter: en för varje årstid. En metafor för livets gång, och vår resa genom det.
Resan börjar stillsamt, begrundande, med havets porlande, kluckande vågor. Konsertens första akt är förlagd till hösten, med alla dess sprakande, kraftiga och mättade färger. Hösten är också, som vi alla vet, en årstid med kraftiga stormar, vilka kan lämna bestående spår både inom oss och i vår omgivning.
Ännu doftar kärlek är namnet på Marie Fredrikssons första stora hit, och orden i titeln säger också något om musikens beständighet över generationsgränserna. Tre artister kommer att tolka hennes musik tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester, ett kompband lett av kapellmästaren Johan Landqvist, och dirigenten Christoffer Nobin som även är konsertens konstnärlige ledare.
Helena Josefsson visste redan som sjuåring att hon skulle bli artist. Marie Fredrikssons musik var ständigt närvarande under hennes uppväxt: ”När jag var liten lyssnade jag mycket på Maries musik, särskilt albumet Den sjunde vågen som jag fick i åttaårspresent.” Långt senare, när hon förverkligat sin barndomsdröm som framgångsrik musiker, blev hon tillfrågad om att följa med Roxette på världsturné – tillsammans med sin barndomsidol, som återvänt till scenen från sin sjukdom.
När höstens färger har bleknat lägger sig världen till sömns under ett täcke av gnistrande snö. Konsertens andra akt inleds med en kall vind som blåser in från havet, fotsteg i snön och kyrkklockor som kallar. I vintermörkret kan ljuspunkter upplevas som ännu starkare än under andra årstider, och det är ännu viktigare för oss att vara ljuspunkter för varandra.
Även kända och framgångsrika personer kan själva ha förebilder. Joni Mitchell var Marie Fredrikssons största idol; följaktligen är det naturligt att ge plats även åt hennes musik i den här konserten, som en del av Fredrikssons musikaliska universum. Som Helena Josefsson säger: ”Under hyllningskonserten får man inte bara höra Maries fantastiska musik, det är hela hennes anda som förmedlas.”
En annan av artisterna som medverkar är Amanda Bergman, uppmärksammad sångerska och låtskrivare och frontfigur i det prisbelönade bandet Amason. Hon berättar om hur Marie Fredrikssons intelligens och styrka lyser igenom i hennes konstnärskap: ”Det har varit rörande och inspirerande att få dyka in i hennes musik på det här sättet,” säger hon. ”Det är med både glädje och tillförsikt som vi tolkar hennes verk.”
Vårens ankomst, och med den konsertens tredje akt, markeras av en ljudbild som är särskilt nära konsertens huvudperson. Den ivriga vårbäcken och de yrvaket kvittrande fåglarna kommer från den by i nordvästra Skåne där Marie Fredriksson växte upp. Efter vinterdvalan är våren pigg, nyfiken, sensuell. Våren är både daggdroppar på späda grästuvor och den uppdämda urkraften i naturens återuppvaknande.
Emil Svanängen har i decennier berört lyssnare med musik som är ömsom hjärtekrossande känslig, ömsom vidöppet upplyftande. Mest känd är han nog under artistnamnet Loney dear. Med sitt poetiska och nyfikna musikaliska tilltal passar han som hand i handske in i denna konsert och fullbordar artisttrion som tolkar Marie Fredrikssons musik.
Dirigenten Christoffer Nobin tror att det är lätt för många att känna en personlig koppling till artisten Marie Fredriksson. Och, som så många andra, så återkommer han till hennes röst: ”Hon har en klang i rösten som slår an direkt, som en naturkraft. Och den är unik – man känner alltid igen den.”
Marie Fredriksson tyckte mycket om den franske tonsättaren Erik Saties musik. Sommaren, konsertens avslutande akt, inleds med havsljud. Sedan förenas en av Fredrikssons sista låtar, Den sista sommarens vals, med Saties Gymnopédie nr 1, skir och svävande som en tyllgardin i en sommarbris. När konsertprogrammet går mot sitt slut går året också mot en ny början. Sommarkvällen omfamnar oss, vi återvänder till havet och den eviga längtan efter ro och frihet.
Text: David Saulesco
Konceptet för konserten är framtaget av Malmö Live och Christoffer Nobin.
I konserten hörs även inspelade körarrangemang med Lunds Akademiska Kör och Stockholms Musikgymnasiums Kammarkör.