Fransk surrealism, himmelsk mekatronik och avancerad teknik

En av centralgestalterna för den franska 1900-talsmodernismen var Guillaume Apollinaire. Han lanserade termen ”surrealism” men det är främst för sina dikter som han har gått till historien. I figurdikter (som typografiskt avbildar ett av diktens temata eller ämnen) gestaltar han några av modernismens tidstypiska grundstämningar: minnen från Första världskriget, fred, kärlek och ny teknik. Diktformen kallade han Calligrammes och det blev också namnet på en diktsamling från 1918.

Himmelsk Mekatronik. Foto: Arne Hyckenberg.

Med utgångspunkt i åtta av Apollinaires Calligrammes har den svenske tonsättaren och sångaren Carl Unander-Scharin skrivit en svit för kör som uruppförs av Radiokören i Berwaldhallen. Delar av verket dirigeras av Radiokörens chefsdirigent Peter Dijkstra, medan andra partier framförs interaktivt. Den komplexa körsviten uruppförs under konserttillfällena i maj. Då spelar Radiokören med sina rörelser på de interaktiva instrumenten som Carl utvecklat tillsammans med koreografen och dansaren Åsa Unander-Scharin och tekniske utvecklaren och musikern Ludvig Elblaus. Åsa kommer också att dansa med de interaktiva ”observatörernas” röster.

– Körmedlemmarna kommer att spela på tolv tunna röda linor som är uppspända från tak till golv längst fram på scen, säger Ludvig.

Dikterna ligger också till grund för de interaktiva musikinstallationer som ställs ut i Berwaldhallens foajé från februari till maj.

– Musikinstallationerna är nära besläktade med de interaktiva instrument vi använder på scenen. Tanken är att glänta på dörren till den kreativa processen och låta publiken interagera med Apollinaires textfragment, körverkets soundscapes och tonaliteter, säger Carl.

Utöver konserttillfällena och utställningen i foajén anordnas också ett samtal i serien Interplay med temat vetenskap och konst. Vid ett av dessa tillfällen sjunger Carl Unander-Scharin sånger av Erik Satie ackompanjerad av den interaktiva uppfinningen ”The Throat” (som reagerar på hand- och armrörelser och skapar ackompanjerande körstämmor ur hans röst). Mer franskt blir det vid konserttillfällena då det förutom uruppförandet även blir musik av Poulenc, Messiaen och Débussy.

Varför valde ni Apollinaires dikter som utgångspunkt?

– Det är bildrika, starka och fantastiska dikter som jag tycker har bäring på vår tid. Apollinaire verkade i en brytningstid och mycket av det intressanta med modernismen finns representerade i dem. Som människans kluvna förhållande till tekniken. Lyckan och glädjen över moderniseringen och samtidigt fasan och skräcken för det mekaniserade världskriget, säger Carl.

I februari öppnas en utställning i Berwaldhallens foajé, där besökarna kan spela på tre interaktiva musikinstallationer som både refererar till Apollinaires dikter och körsviten Calligrammes. I ett specialbyggt kar går det att spela på vatten(!).

– När man rör vattnet spelas regnande kvinnoröster fram, som i Apollinaires dikt Il Pleut/Det regnar röster. Beroende på hur och var i karet man spelar låter rösterna olika. Att göra vågor eller att droppa, hur försiktigt eller intensivt man plaskar – allt påverkar de olika ljuden, säger Åsa.

Il Pleut återkommer musikaliskt i körsviten Calligrammes – medan själva vattenkaret inte återfinns på scen. De båda andra interaktiva musikinstallationerna finns däremot också representerade på scen under konserten. Det handlar om linor som går att spela fram röster och musik på och observatörer som via sensorer läser av dansarens och sångarnas rörelser och förvandlar dem till ljud och musik.

– Installationerna är interaktiva genom olika grader av fysisk kontakt: vattnet spelas med handen, linorna spelar man på med hela kroppen, medan observatörerna ser våra rörelser utan att vi nuddar dem. Installationerna reagerar på rörelser och den som spelar på dem reagerar i sin tur på dem. Rörelsen färgar musiken som i sin tur färgar interaktörens sätt att röra sig i en interaktiv spiral, säger Åsa.

Det är alltså inte bara besökarna som kan spela på töjbara linor och observatörer. Radiokören kommer att göra det under uruppförandet av Calligrammes.

– Vi har länge varit intresserade av att vidga den nutida musikens uttrycksmöjligheter genom interaktiva teknologier och system. Detta projekt är ett av våra mest ambitiösa och kommer troligen att bli en utmaning för de medverkande, säger Carl.

– Något intressant uppstår när ärkeproffs som Radiokören tvingas ta ett steg utanför sin egen disciplin, Här får de ackompanjera sig själva genom kroppsrörelser, vilket inte tillhör deras vardag, säger Ludvig.

Efter en rad liknande koncept och projekt som trion presenterat både i Sverige och på många platser har de stor vana av att skapa stimulerande gränssnitt och introducera sina tekniska installationer och instrument – både för proffsmusiker och intresserade besökare.

– Det är alltid roligt att möta den entusiasm som finns över att få interagera med ny teknik för att utforska nya dimensioner av musik, säger Carl.