Publicerad den 17 november 2018 08:44

Kulturutbyten håller dialogen öppen när politik och handel kärvar. Symfoniorkestrars turnéer är en del av detta fredsarbete. Läs i bloggen om Sveriges Radios Symfoniorkesters stora Europaturné.

Man kan tycka att det är en konstig värld. Symfoniorkestrar som reser kors och tvärs mellan konserthusen, understödda av agenturer som gjort turnerandet till sin specialitet. Mottagare är konserthus, andra orkestrar eller fristående konsertarrangörer. Publiken är oftast kunnig och kräsen.

Sveriges Radios Symfoniorkester är på turné med chefsdirigent Daniel Harding. Under två veckor ger vi konserter i Antwerpen, Eindhoven, Amsterdam, Köln, Hamburg, Wien, Zürich, München, Nürnberg, Baden Baden och Dortmund.

Fem konserter är genomförda hittills och igår spelade vi i omsusade Elbphilharmonie i Hamburg. Den konserten sändes direkt i Sveriges Radio P2 , liksom konserten vi gav på Concertgebouw i Amsterdam i onsdags.

Som solister har vi anlitat tre violinister: Janine Jansen, Alina Ibragimova samt Veronika Eberle som i förrgår hoppade in för Janine Jansen. Ett skadat lillfinger började värka och måste få vila.

Violinkonserterna är också tre till antalet: Jean Sibelius, Alban Berg och Robert Schumann. Vi framför även två verk av Hector Berlioz, ”Svit ur Romeo & Julia” samt ”Kunglig jakt och storm”, Ludwig van Beethovens ”Symfoni nr 3” samt ”Symfonisk sats” av Allan Pettersson. Mycket musik som i olika kombinationer bildar tre program.

Som många gånger tidigare samarbetar vi med agenturen Raab & Böhm från Wien. Chefen för turnéavdelningen, Nora Pötter, är den som håller i kontakten med konsertarrangörerna och har att jämka samman alla starka viljor gällande val av solist, program och tidpunkt för framträdandet.

Diskussionerna är månadslånga och kan inte avslutas förrän alla parter är någorlunda nöjda. Ingendera parten kan ”bara bestämma” hur det ska bli.

Konsertarrangörernas ord väger förstås tungt. Det är köparens marknad. Utan tryggad biljettförsäljning blir konserterna överhuvudtaget inte av. I deras ögon är vår val att spela verk av Allan Pettersson och Hector Berlioz ett vågspel. Publiken vill höra riktigt välkänd musik.

Chefsdirigent Daniel Harding har å sin sida stark integritet och framför enbart musik han verkligen brinner för och som han anser utvecklar orkestern. Lika noga är han i valet av solister. Bara de som matchar hans musikaliska kynne kan bli aktuella. Hans beslut utgår från bedömningen av konstnärlig kvalitet och någon kvotering av vare sig solister eller tonsättare kommer inte på fråga. Med rätta hävdar han sin konstnärliga frihet.

Vi inom Berwaldhallens administration har att förhålla oss till både arrangörernas behov och Daniel Hardings konstnärliga beslut samtidigt som vi driver de kulturpolitiskt viktiga frågorna om svensk musik och svenska solister och ökad jämställdhet i repertoarvalet. Vi måste givetvis också beakta planeringens ekonomiska och praktiska aspekter.

Att pussla ihop en så här omfattande turné tar flera år. Resultatet har blivit ett upplägg som jag är mycket stolt över. Vi framträder på prestigefyllda arenor med spännande musik där Daniel Harding får utlopp för sin unika musikalitet och orkesterns mångsidiga briljans kommer till sin rätt.

Men turnén väcker också debatt. Våra kritiker efterlyser mer svensk musik och svenska solister. Någon påstår att vi borde ha stannat hemma när nu programmet ser ut som det gör. Någon annan hävdar att repertoarvalet diskvalificerar oss som ambassadörer för svenskt musikliv.

Det kritikerna väljer att bortse från är att Sveriges Radios Symfoniorkester i sig själv är en lysande företrädare för svenskt musikliv. Tänk att vårt lilla land har frambringat en symfoniorkester som i hård konkurrens gång på gång bjuds in till Europas förnämsta konserthus. En orkester som nyligen kunnat förlänga kontraktet med Daniel Harding i ytterligare fem år.

Nora Pötter turnerar symfoniorkestrar på heltid. Hon anser att Sveriges Radios Symfoniorkester hör till de främsta i Europa. Namnet ligger oss i fatet – radioorkestrar har av någon anledning dåligt rykte – men samarbetet med Daniel Harding och resultatet av våra tidigare turnéer har stärkt Radiosymfonikernas renommé i sådan grad att namnfrågan minskar i betydelse. Enligt Nora Pötter gäller det enbart två radioorkestrar: Sveriges Radios Symfoniorkester och Bayerska Radions Symfoniorkester. Vi är i fint sällskap.

Man kan ändå tycka att vi lever i en konstig värld när symfoniorkestrar reser kors och tvärs mellan konserthusen. Kostnaderna är höga och resorna sliter på miljön. Varför håller vi på?

I alla tider, eller åtminstone ett antal hundra år, har mänskligheten markerat samhörighet genom utbyte av kulturupplevelser. När politik och handel kärvar håller kulturen dialogen levande.

Den västerländska konstmusiken är ett språk som förstås av människor jorden runt. Musiker som aldrig tidigare träffats kan efter bara några repetitioner nå ett samspel som håller för en konsert. Samma sak med publiken. Man förstår och känner igen musiken och kan avkoda olika tolkningar.

Jag ser orkestrarnas turnéverksamhet som ett slags fredsarbete. Vi knyter samman publik och utövare när vi gästar varandras konserthus. Vi visar med musik att människor världen över har samma känslor, tankar och beteenden.

I ett trängre perspektiv tjänar våra turnéer också syftet att positionera Sveriges Radios Symfoniorkester internationellt. Ett gott renommé – och en eftertraktad chefsdirigent – gör att vi kan locka toppskiktet bland solister och dirigenter till Berwaldhallen. Våra konserter sänds ut över hela landet och kollegorna på P2 kompletterar med intervjuer och bakgrundsmaterial. Sålunda kan alla i vårt land vara del av det internationella musiklivet.

Slutligen är turnéer av stor betydelse för orkesterns utveckling. Det är krävande att möta ny publik och ny akustik varje kväll. Upprepningen av musiken ger tillfälle till fördjupning och resandet gör att sammanhållningen ökar. Det underlättar den musikaliska dialogen på scenen. När vi investerar i turnéer är det, utöver kulturutbyten och internationell positionering, en investering i musikernas kompetens.

Slutligen något om pengarna. Vi har i pågående debatt påståtts vara skattefinansierade. Det är inte korrekt. Sveriges Radio finansieras med licensmedel, den avgift som tas ut av hushåll för innehav av tv-mottagare. Efter årsskiftet kommer avgiften att hämtas in av Skatteverket, vilket vi finner oroväckande men likväl inte betyder skattefinansiering. Hårklyverier, kan tyckas, men det är viktigt. Publik service oberoende från politisk påverkan är avhängig en fristående finansiering.

De licensmedel Berwaldhallen tilldelas täcker de fasta kostnaderna för Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören och vår administration. I stort sett all produktion och samtliga turnéer betalar vi med biljettintäkterna från våra konserter. Det är också bra att känna till. Licensmedlen används till att göra radio, inget annat.

Radiosymfonikernas stora turné har kommit halvvägs och orkestern reser idag med tåg från Hamburg till Wien, där vi konserterar söndag kväll.

Själv gör jag en avstickare till Stockholm och Radiokörens konsert med den svenske dirigenten Ragnar Bohlin. På programmet står amerikansk musik och ett uruppförande av den svenske tonsättaren Jacob Mühlrad. Imorgon återupptar jag turnerandet och sammanstrålar med orkestern i Wiens konserthus.

Grüß Gott!

Helena Wessman, den 17 november 2018

Läs tidigare blogginlägg