Trions femtonåriga historia finns representerad i olika arrangemang och sviter som här framförs av Radiosymfonikerna med gästspel av några av dagens främsta jazzsolister: Marius Neset, Magnus Broo, Helge Lien och Johan Lindström. E. S. T. trios ursprungliga basist och trummis finns med: Dan Berglund (bas) och Magnus Öström (trummor).

I början av 2000-talet var Esbjörn Svensson Trio en av världens mest hyllade jazzgrupper. Men 2008 fick framgångssagan ett abrupt slut. Med konserten E.S.T. SYMPHONY har Hans Ek samt de återstående medlemmarna förverkligat en vision som föll i dvala: att låta en symfoniorkester tolka trions musik. Idén kan synas långsökt, men initialt kom den från pianisten Esbjörn Svensson själv. Redan 2004 blev dirigenten och arrangören Hans Ek kontaktat av den berömda jazztrion. De var då på toppen av sin karriär och skulle göra en konsert i Istanbul, med en stråkorkester. Nu sökte de en dirigent som ville följa med.

Den gången rörde det sig bara om ett par låtar, men redan då var Esbjörn Svensson intresserad av att göra något större med trion och en symfoniorkester. På vad som skulle komma att bli deras sista repetition talade han om att förverkliga idén. Så blev det aldrig. Samma sommar omkom han tragiskt i en dykolycka och trion splittrades. Men för fem år sedan ville de återstående medlemmarna, Dan Berglund (kontrabas) och Magnus Öström (trummor), samt trions agent att de skulle gå vidare med visionen. Resultatet blev E.S.T. SYMPHONY och Hans Ek fick fria händer att arrangera konserten som hade urpremiär med Kungliga Filharmonikerna 2013 för att sedan också bli ett hyllat album 2016. Sedan dess har den spelats för utsålda hus, med ett dussin europeiska symfoniorkestrar.

En utmaning som Hans Ek mötte i arbetet med E.S.T. SYMPHONY var hur han skulle översätta det intima pianotrioformatet till en symfonisk orkesterpalett. Men inte minst, hur Esbjörn Svensson skulle kunna ersättas. Lösningen var att ta in fem jazzsolister.
– Att de och en 90-mannaorkester skulle ersätta Esbjörns roll motiverade på något sätt att det var en symfoniorkester som gjorde det här. Då kunde man ha olika ingångar i hans spel, temperament och sound, säger Hans Ek som när vi hörs i slutet av juli, just hemkommen från en konsert med Metropole Orchestra i Amsterdam.

Vad har annars varit det svåraste med projektet?

– Att det är jazzmusik, vilket innebär att det måste finnas en spontanitet och en öppenhet för improviserade inslag i musiken. Det är alltid en utmaning att lösa orkesterns roll så att publiken upplever det som spontant och i stunden.

Hur gick du tillväga?
   – Ibland kunde den bara handla om att jobba med ett soundscape som fanns runt musiken, ibland transkriberade jag Esbjörns pianosolon och försökte översätta dem till orkestermusik. Så det var som en blandning: att syssla med den intima, improviserade, med ett perspektiv där man ibland kunde ha stora symfoniska landskap.

Vad tycker du att en orkestrering av e.s.t: s musik tillför originalmusiken?
– Utgångspunkten för en orkestrering måste vara en musikalisk idé. Här fanns den från början, i hur trion ville gå vidare med sin musik. Esbjörns kompositioner hade redan en orkestral dramaturgi.

 Kan man säga att e.s.t. var både ett subkulturellt och folkligt band?

    – Ja, genom att ta in element från popmusiken förnyade de genren och hittade någonting som var både en kompromisslös och exklusiv jazz, men ändå med en kontaktyta och ett tilltal som lockade även dem som kanske annars inte brukar lyssna på improviserad instrumentalmusik.

 Blir konserten i Berwaldhallen densamma som de tidigare?
– Nej, under hösten kommer jag även att skriva en del nytt material som inte heller finns på albumet. Det kan vara både utgiven och outgiven musik. E.s.t. har ju en enorm låtskatt.

 Varför är det viktigt att förnya konserten?
– Jag tänker att det här är ett projekt som förändras och lever vidare genom att det hela tiden tillkommer nya element. Det viktiga är just att det siktar framåt, att det inte bara är en hyllning, utan att e.st.:s musik också blir en viktig del av vår nutida orkesterrepertoar.

Text: Ylva Lagercrantz Spindler

Esbjörn Svensson trio var en världskänd, svensk jazzgrupp bestående av Esbjörn Svensson (piano), Dan Berglund (kontrabas) och Magnus Öström (trummor). De bildades 1993 och upplöstes i och med att Esbjörn Svensson omkom 2008. Priserna och utmärkelserna var många, såväl svenska som internationella. Sammanlagt gav de ut tretton album. Det sista blev Leucocyte som gavs ut postumt 2008 och för vilket de tilldelades en grammis (”Årets svenska jazzskiva”).  I konserten medverkar de ursprungliga musikerna  Dan Berglund (kontrabas) och Magnus Öström (trummor).