Det sägs att en munk i Trier i Tyskland fann en ros i full blom ute i skogen en julaftons kväll, blev så berörd att han tog rosen och satte den i en vas på ett altare ägnat Jungfru Maria. Hymnen Det är en ros utsprungen förekommer i tryck för första gången i slutet av 1500-talet men kan vara ännu ett par hundra år äldre. Den omtyckta hymnen har arrangerats och bearbetats flitigt genom åren, från Michael Praetorius omtyckta körsats och Melchior Vulpius kanon till tolkningar av artister som Sting och för den delen JAN SANDSTRÖMS stämningsfulla bearbetning för kör och solokvartett. Det är ursprungligen en hymn till Jungfru Maria och konsertens program kretsar kring just Maria och Jesusbarnet.

Av alla tonsättare under renässansen var en av de mest tongivande tveklöst GIOVANNI PIERLUIGI DA PALESTRINA, vars flerstämmiga mässor, madrigaler och andra verk gjort outplånliga avtryck i den europeiska musikhistorien. Den sättning av Alma redemptoris mater, en katolsk bön till Jungfru Maria, som framförs på konserten är en av fyra som Palestrina skrev under sin karriär. Även JACOBUS GALLUS hör till renässansens stora komponister och därtill en av de mest produktiva. Under bara några decennier skrev han över femhundra verk, både sakrala och profana. Ecce, Domino, veniet är en antifon förknippad med första söndagen i advent som hänvisar till slutet av profeten Sakarjas bok i Gamla testamentet. Laetamini cum Jerusalem, med text från Jesajas bok, förkunnar ett glädjebudskap för tiden då Herren står som segrare.

Tätt invävt i konsertprogrammet är flera verk av KOMITAS, eller Soghomon Soghomonian som föddes 1869 i en armenisk familj i det Osmanska riket. Komitas miste båda sina föräldrar tidigt men fann trygghet på det teologiska universitetet i Etjmiadzin där han skrevs in som tolvåring tack vare sin vackra sångröst. Redan som student intresserade han sig för armenisk folkmusik, reste runt i byarna i trakten och nedtecknade de lokala sångerna. Senare i livet verkade han som körledare, tonsättare och musikforskare efter att ha studerat i bland annat Berlin och grundlade på egen hand den armeniska konstmusiktraditionen.

För tonsättare som inte har erfarenhet av körsång kan en sångensemble te sig främmande eller rentav skrämmande. För slovenske DAMIJAN MOČNIK är kören varken eller – han har verkat som körledare och tonsättare sedan tidigt 1990-tal och bland annat studerat för Eric Ericson. Liksom Palestrina har han bearbetat Mariabönen Alma redemptoris mater, men satt bönen i en mer samtida musikalisk skrud. Konsertens höjdpunkt är dock uruppförandet av ett nyskrivet verk av KATARINA PUSTINEK RAKAR, liksom Močnik från Slovenien och därtill konsertens yngste tonsättare. Rakar undervisar bland annat i kör på Musikkonservatoriet i Ljubljana, är själv en van körsångare och medverkar i flera av Sloveniens professionella körer.

Ytterligare en hängiven körtonsättare är amerikanske WILLIAM HAWLEY. Han har tagit en Mariahymn från 1300-talet, Flos ut rosa floruit, och skrivit ett svävande, böljande körstycke som verkligen gör skäl för textraden ”cantemus hymnum gloriae”, låt oss sjunga en glädjesång. En som dragit sig för att skriva för kör är VALENTIN SILVESTROV. Hans tonspråk påminner i sin strama, minimalistiska återhållsamhet om Arvo Pärt och Henryk Górecki men drar ändå åt mer romantiska klanger, ofta med en lyrisk melodi som dansar över himmelska, avlägsna klanger. Av svårigheter att behärska ensemblen märks föga i hans liturgiska sånger som andas såväl paradis som jordeliv.

Text: David Saulesco